Cirkeln sluts – efter 100 år
Expedition: Robinson
Expedition: Robinson.
Ace of base
Ace of Base.
Cardigans
Cardigans.
Nirvana
Kurt Cobain.
Robyn
Robyn.
1999 tittar alla på olika saker
Cirkeln sluts.
År 1900 samlades inte svenska folket runt en sak i nöjesvärlden.
År 1999 är också spridningen stor.

Däremellan har vi haft film, radio eller tv som enat publiken. Alla såg Edward Persson, lyssnade på Sven Jerring, led med de tävlande i ”10 000-kronorsfrågan”.
  Nu är åter en period där alla tittar på olika saker.
  Aldrig har vi haft så mycket att välja på.

Mycket – och litet
Många radiokanaler, ännu fler tv-kanaler, information vart man än vänder sig. Tv-spel och dataprogram, Internet och mobiltelefoner.
  Men inte fick vi så mycket mer att välja mellan.
  Den som tittade på tv på 70-talet hade bara två kanaler, men omväxlingen och utbudet gjorde att hon fick se fler sorters program. I dag är det samma såpa varje dag, och en likadan såpa i grannkanalen.
  Hörde man på den enda populärkanalen P 3 för tjugo år sedan mötte man många sorters musik. I dag finns det fler radiostationer, men de spelar alla samma 15 låtar om och om igen. Antingen kan man höra ”Mambo no 5” på tio olika kanaler eller lyssna på någon nischad station modell Senil 104,4 som bara spelar samma 60-talslåtar dygnet runt.
  Mer att välja på? Mångfald?
  Knappast.
  ”Star wars”? Se filmen eller hör skivan eller spela spelet eller läs boken eller drick läsken eller använd schampoot.
  Visst finns det fortfarande enstaka saker som kan samla intresset. ”Expedition Robinson” blev den stora snackisen som alla hade en åsikt om.

Alla kan vara med
En provokativ programidé som också är del i en 90-talstrend. Alla kan vara med i tv. Alla kan bli stjärnor. Sätt kameran på en grupp människor, stressa till dom och se vad som händer. Vi fick serier som ”Real world”, vi fick filmer som ”Truman show” och ”EDtv” där den här konstanta tv-övervakningen fångades.
  Alla kan vara sitt eget program. Och sina egna tittare.
  På Internet la folk ut ständiga sändningar från hem eller arbetsplatser.
  Storskaligheten från 80-talet fortsatte.
  Rocktåget blev en ny sorts turné, där det inte räckte med en stjärna. Istället fick publiken paket med flera artister. Det blev helkvällar, evenemang med picknickkkorgar.
  Stort och dyrt och många folkparker kunde inte följa med i den nya världen utan fick stänga.
  Disney hade haft en lång svacka med sina tecknade filmer, men kom tillbaka med ”Den lilla sjöjungfrun” 1989 och på 90-talet gjorde de en rad starka filmer. ”Skönheten och odjuret” och ”Lejonkungen” blev också en nytändning för filmmusikalen, och Disney gjorde scenföreställningar av dem på Broadway och West End.

Nya skratt - och gamla
En så kallad ironisk generation hittade nya skratt.
  Hassan och Killinggänget, ”Nilecity” och Lorry. Suzanne Reuter, Ulla Skoog och Babben Larsson visade att kvinnor är minst lika roliga.
  Robert Gustafsson är 1990-talets store svenske komiker.
  Men i en annan del av humor-Sverige skrattar man åt Stefan & Krister.
  Skoj kring kalsonger och sprit, samma sorts bonnkomik som fick farfarsfar att skratta sig sanslös när seklet var ungt.
  Cirkeln sluts.
Jens Peterson

LÅTARNA
Nirvana: ”Smells like teen spirit”
Peter Jöback: ”Guldet blev till sand”
Will Smith: ”Getting jiggy with it”
Tomas Ledin: ”En del av mitt hjärta”
Lauryn Hill: ”Doo wop (that thing”)
Whitney Houston: ”I will always love you”
Ace of Base: ”The sign”
Cardigans: ”Love fool”
Staffan Hellstrand: ”Lilla fågel blå”
Robyn: ”Do you really want me”
Fucking Åmål FILMERNA
”Fyra bröllop och en begravning”
”Änglagård”
”Jurassic park”
”Trainspotting”
”Fucking Åmål”
”Pulp fiction”
”Jägarna”
”Titanic”
”Lejonkungen”
”När lammen tystnar”