Rasismen grodde i den skånska myllan
I en folkomröstning sa Sjöbo kommun nej till att ta emot 15 flyktingar
Sven-Olle
Centerledaren Sven-Olle Olsson blev symbolen för främlingsfientligheten i skånska Sjöbo.
Foto: BO SCHREIBER
Valnatten i september 1988 blev det kallare i Sjöbo i Skåne.
  Motsättningarna skärptes. Och den svenska främlingsfientligheten fick ytterligare ett öknamn.
  Sjöboandan.
 Centern i Sjöbo hade bestämt att man på valdagen också skulle genomföra en lokal folkomröstning om flyktingar.
  Under mitten av 80-talet ökade antalet flyktingar till Sverige, främst från Asien.
  Frågan var nu: Skulle Sjöbo ta emot femton flyktingar eller ej?

Centerledaren anförde
Och i fullmäktige stod den lokale centerledaren Sven-Olle Ollson och sa med sin lugna stämma:
  - Det förstår ni väl, kära sjöbobor, att libaneser som kommer från en våldskultur inte slutar vara kriminella över en natt.
  Svaret blev ett rungande NEJ.
  Sju av tio ville inte att femton flyktingar skulle få en fristad i Sjöbo.
  Samtidigt ökade centern enormt i Sjöbo. Fick 45 procent av rösterna. Det fattades bara två mandat till egen majoritet.
  Men samtidigt framkom det att valbroschyren som sjöbocentern delat ut skrivits av Göran Englund i Nysvenska rörelsen.
  - Vi vill inte ha några bruna löss i vår gröna fana, sa då centerledaren Olof Johansson och partiledningen uteslöt centerledningen i Sjöbo ur partiet.
  Men i fullmäktige satt de kvar. Och tillsammans med lokala moderater genomdrev man att Sjöbo sa nej till flyktingar.
  1991 bildade Sven-Olle Olsson, eller ”Svin-Olle” som hans motståndare kallade honom, ett eget parti. Sjöbopartiet.
  1994 blev partiet störst i Sjöbo. Fick 31,8 procent av rösterna och sexton mandat. Och fortsatte sin politik med hjälp av moderaterna.
  Och många har vittnat om den dolska stämning, som flyktingfrågan väckte. Grannar slutade tala med varandra. Vänskapsband sas upp. Släktmedlemmar grälade.
  Många fick svårt att jobba kvar. Som prästerna i Sjöbo eller Lövstad. Ortsborna bojkottade helt enkelt deras gudstjänster.

Lärarna fick munkavle
Det blev inte bättre av att moderaternas talesman stod upp och sa att folkomröstningen var en politisk fråga. Därför skulle inte lärarna försöka inbilla barnen någonting.
  Och prästerna ska inte säga ett knyst om flyktingar.
  - Det är inte därför vi går i kyrkan utan dit går vi för att få höra Guds ord.
  Allt medan Sven-Olle Olsson muttrade om att man borde skicka kondomer till Indien. Och försökte övertala en husägare att inte hyra ut till en flyktingfamilj.
  Valet 1998 gick Sjöbopartiet kraftigt tillbaka och Sven-Olle Olsson lämnade posten som kommunstyrelsens ordförande.
  Men moderaterna har meddelat att flyktingpolitiken ligger fast. Sjöbo är fortfarande en symbol för invandrarfientlighet.
  Men 80-talet gav oss också andra symboler. Som Ronny Landin, 21.
  Midsommaraftonen 1986 försökte Ronny och hans kamrater hjälpa några invandrarbarn som jagades av skinheads. Då blev han misshandlad till döds för sin medmänsklighets skull. Allt medan femtio människor stod och tittade på.
  Må hans minne leva i en tid då allt fler rasister tror sig kunna få gehör för sitt människoförakt.
  Två siffror från ett år under 90-talet.
  1995 utfördes sju mord i Sverige med rasistisk eller nazistisk bakgrund. 107 rasistiska våldsdåd begicks.
Bosse Sandström


Syster Marianne
Syster Marianne.
Foto: ROLF PETTERSSON
Men i Alsike kloster fanns en fristad
På 1980-talet när främlingsfientligheten ökade i Sverige fanns det en fristad. Alsike kloster, två mil söder om Uppsala. Alsike är ett av sex protestantiska kloster i Sverige. Det leds av syster Marianne Nordström, 75, som redan 1978 tog sig an och gömde en turkisk flyktingfamilj, som fick bo på Alsike i ett år.
  Hur många hon tagit hand vet hon inte själv.
  - Vi för inte statistik.
  Men verksamheten blev riksbekant när polisen på morgonen den 24 november 1993 stormade Alsike och hämtade ut 36 flyktingar. Efter polisförhör fick 20 mammor och barn återvända till Alsike av medicinska och humanitära skäl, medan 16 män togs i förvar. Flyktingverksamheten pågår fortfarande med av allt att döma myndigheternas goda minne. Några fler polisrazzior har i alla fall inte förekommit.