Med vänner som mina kollegor behöver man inga ovänner.
Halva redaktionen är rökare. Alltså fuskrökare. Fejkers. De är aldrig i rökrummet. De feströker. Det finns ingen gräns för hur hemska såna människor är.
De tar det göttigaste ur påsen.
När jag kom till Clarion satt de där, borstande bolmande och bolerodansande, som att det fortfarande var maj 2005. Folk som normalt inte är rökare. Bärsade och bolmade.
Jag blev skogtokig av ciggåtrå.

Mina fina kollegor TVINGADE mig att ta en cigg.
– Kom igen nu Fredo, rök nu. Ta en cigg nu. Varför ska du sluta röka? Här har du en cigg. Ta en cigg nu. Varsågod. Här har du. Glöm den där jävla bloggen.
Sa Klas, Kicki, Martin, Björn, Sussie och gud vet alla. (Men inte Tobias.)
Lätt för feströkare att säga.
Jag klarade inte trycket.
Så jag mecka en jag mecka två jag mecka tre jag mecka fyra.

Fredrik