V för Vendetta
Amerikansk ACTION i regi av James McTeigue, med bl a Natalie Portman, Hugo Weaving, Stephen Rea, Stephen Fry och John Hurt.
Vad ska en stackars kille göra? Mer än att sjunga i ett rock’n’roll-band? För i sömninga London finns ingen plats för en street fight-ing man.
Sjöng Rolling Stones 1968 och den låten rullar i eftertexterna till den här filmen som utspelas 2020 när det inte alls är sömningt i London. Rädsla håller invånarna panikslagna och de flesta blundar för att kanslern (John Hurt) styr med fascistisk hand. Men en man träder fram för att säga sanningen. Med attentat och bomber ska han väcka folkets medvetande.
Lever i skenvärld
Bröderna Wachowski som ligger bakom ”V för vendetta” har inte flyttat sig långt ifrån sin stilbildande ”The Matrix”. Människorna lever i en skenvärld och vågar inte inse hur förljuget deras styre är. Trots att John Hurt tar i så bioduken dallrar varje gång hans kansler skäller ut order åt sina lydiga underhuggare. Muslimer och homosexuella förföljs, har deporterats eller satts i läger. Ett dödligt virus har härjat.
In i detta totalitära England där tv hjälper kanslern att ljuga för medborgarna kommer hämnaren V. Han detonerar en bomb på Guy Fawkes day 5 november och lovar att spränga brittiska parlamentet ett år senare. Under det året utspelas ”V för vendetta”, där en ung kvinna (Natalie Portman) på den stora tv-stationen dras in i V:s handlingar.
Övergrepp avslöjas
Det här är en mer pratig film än ”The Matrix”. En fight i början och ett blodigt slagsmål mot finalen står för filmens action. Annars är det mer en thriller, där en terroristjakt i nuet dammar av spår till övergrepp i det förflutna.
Bra skådespelare, men den maskförsedde hjälten blir för anonym. Jens Peterson
2006-03-17