Pistvakt
Svensk KOMEDI i regi av Stephan Apelgren, med bl a Lennart Jähkel, -Tomas Norström och Jacob Nordenson.
Om man tar det här på allvar är det en sorglig historia. Om man tar den som ett skämt är den helt meningslös.
”Pistvakt” föddes som en sorts parodi på ”Baywatch”. I stället för snygga badvakter på en het strand var det tjuriga gubbar på en ödslig snötopp i norra Sverige. Scenshowen blev en tv-serie. Det blev mer teater. Rockband. Och nu film.
1996 var det magiskt när de förvandlade lilla Pistolteatern till en fjällby. 50 minuter actionhumor. Nu ser det ut som om de är kvar på teatern. Allt känns inomhus och ont om pengar. Här finns en björn i intrigen och det ser ut som om någon viftar med en matta framför kameran.
”Pistvakt” liknar en parodi. Oklart på vad. Ibland är det som en västern, ibland ”Tre män och en baby” och när alla ideer har tagit slut har de ett dansnummer till ”Proud Mary”. Brrr.
Handlingen börjar med en begravning av den legendariske fadern. Snart sitter de tre bröderna ensamma i stugan, smågrälande och grymtande. Storebror ljuger för att hålla illusioner vid liv, lillebror är på fel sida gränsen till korkad.
”Pistvakt” rör sig i en tradition av svenska byfånar. Hembränt och Zingo? Så rörande att någon vill vara Åsa-Nisse 2005. Humorn består av de norrländska specialorden som blev uttjatade redan i tv-serien.
Skådespelarna är duktiga. Det blir snarast ett problem att de så övertygande gestaltar några sorgliga medelålders män med tragiska liv. Ett dystert vemod drar som en isande vind genom filmen. Insnöat. Jens Peterson
2005-10-07