Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetPuls
FREDAG 20 AUGUSTI
  

Det är skurkarna man minns bäst
Veckans ordmärkare (läs: jag) tittar denna fredag närmare på uttrycket ”för smart för sitt eget bästa”.
   Hur kan man vara för smart för sitt eget bästa? Måste inte detta ofrånkomligen betyda att personen egentligen inte är smart nog, och att den som fäller detta omdöme om någon alltså är smartare och därför har överlistat den förmodade för-smart-för-sitt-eget-bästa-människan? Eller? Är jag ute och cyklar nu?



 Diskutera krönikan på nätet

Vad jag egentligen fiskar efter är Salieri-syndromet.
  Salieri-syndromet måste vara bland det sorgligaste tillstånd som finns. Det där när man faktiskt är för smart för sitt eget bästa. På riktigt. Att kunna känna igen riktig talang när man ser den, men att också förstå att man själv inte besitter den. Att längta efter nånting som man vet att man aldrig kommer att få.
  Kanske kan världens Salierisar understundom till och med dupera andra tillräckligt mycket för att framstå som begåvade, men de kan aldrig lura sig själva. Och det är det som är så tragiskt. De är för smarta för sitt eget bästa.

Det finns så många sorgliga exempel - som inte alls ska blandas ihop med vanlig simpel avundsjuka - titta bara på ”Den lilla sjöjungfrun” (Alltså inte Disneys försnällade version med lyckligt slut. Tacka vet vi de perversgrymma bröderna Grimm som visste att livet var hårt och orättvist.); den det är mest synd om i den sagan är förstås häxan. Hon vet att hon inte själv har nån användning av den lilla sjöjungfruns röst, men står ändå inte ut med att denna flamsiga lilla varelse fötts med denna gudabenådade begåvning men varken förstår att utnyttja den på rätt sätt eller - värst av allt - uppskatta den som den otroliga tillgång den är.
  Så den lilla sjöjungfrun offrar glatt och vårdslöst nåt som häxan skulle dö för att äga och så lever de olyckliga i alla sina dar och sjöjungfrun dör i tystnad och plågor.
  Som Mozart. Så kan det gå.


se
”Office space”. Söt. Underbar inledningsscen.


hör
I nya bluesmobilen (cheva Bel Air -68) snurrar bara Hole.


gör
3-D-pussel. Perfekt när man slutat röka.
Men det förstås, det är ju sagoskurkarna man minns bäst. Vad vore Snövit utan sin elaka styvmor? Vad vore Mio utan riddar Kato? Vad vore Jason utan Medea? Och vad skulle egentligen ha hänt om Pandora inte gläntat på locket till asken och släppt ut all världens lidande? Inga sagor skulle det i alla fall ha funnits, så mycket är säkert.
  Och i mitt uppslagsverk står det att ryktena om att Salieri förgiftat Mozart är helt ogrundade, men det är ändå så han är hågkommen. Som förgiftaren. Som förgöraren.
   Som för smart för sitt eget bästa.


   
  MER I PULS