|
|
Jag hatar Musse Pigg
Sommarfunderingar. (Kanske inte under Kalles klätterträd med ett grässtrå i munnen, men i skuggan på gården i stan medan kaffet svalnar och getingar och harkrankar hålls på behörigt avstånd med yviga armviftningar.)
Jag fick inte läsa Kalle Anka när jag var liten. Eller fick och fick det fanns inget uttalat förbud, bara ett underförstått varnande pekfinger som låg som en förmanande skugga över Ankeborg.
Jag tror att mina föräldrar (suckande) betraktade Kalle Anka som det kvackande beviset på att civilisationen led mot sitt definitiva slut. Den något diffusa motviljan ledde dock självklart till att det enda jag trånade efter och tjatade om (samt smugglade hem lådvis av) var just Kalle Anka.
Varje jul gav min bror mig dessutom provokativt kvadratmeterstora samlingsalbum som skavde mot benen när man öppnade dem till paradisiska uppslag drypande av kapitalistisk Disneysötma. Och kanske var det förväntningarna på allt det där förbjudna som gjorde det så magiskt: Knattarnas trillingtänkande, Gröngölingsboken med sin aldrig sinande källa av kunskap, Magica de Hex (hemlig sexsymbol), läskeblask och pengabad och Uppfinnar Jockes glödlampa.
Enda smolket i bägaren var Musse Pigg. Jag blir fortfarande irriterad när jag tänker på honom. Varför är Musse Pigg så osympatisk? Har han mindervärdeskomplex för sin pipiga röst? För att han är så kort? Är det därför han kompenserar genom att ständigt hacka på Långben och försöka få honom att framstå som en idiot trots att de ska föreställa bästa vänner?
|
se
|
Snälla SVT, skärp er och visa Pål Hollenders Pelle Polis. Nu!
|
hör |
Speakers Perfectly normal day. Braaaaaaaa! |
gör |
Ät färska rödbetor med smör. Eller med en sval vinägrett. Gott.
|
|
Dessutom: det här med Pluto... Varför är han liksom hund i en värld som består av idel talande möss, kor och fåglar? Det är förstås den där otäcka lilla besser wisser-gnagaren som bestämt att Pluto ska vara ett språklöst och dreglande djur-djur utan rösträtt. Så smaklöst!
Det är skrämmande hur den här översittarmusen har duperat generation efter generation med sitt amatördetektivstramsande. Jag säger: Nej! Låt er inte längre förledas av hans oförargliga yttre! Det bor en despot i den där råttan, en maktgalen diktator som längtar efter att få ta Ankeborg i besittning, spärra in alla oliktänkande, aga Teddy och Freddy och våldföra sig på Mimmi som mig veterligen ännu inte släppt till.
Nä. Tacka vet jag öronmaneter. Djur av gelé! De bara guppar runt i havet som små fridfulla smekningar längs simmarbenen och är blommiga och genomskinliga och salta.
|
|