|
|
|
|
|
Vem fattar vad Brett menar?
Men jag har förstått att det är ganska vanligt att man sätter etiketter på sig själv som inte alltid är helt ”rätt”. Jag har också förstått att jag inte alltid är genomsnäll trots att jag tror det, folk kan visst bli sårade över saker som jag säger. Och trots att jag tycker att jag är så vanlig man kan bli, vanligare än Olle Ljungström, händer det att jag får höra: ”Vad konstig du är”, närjag inte har gjort något speciellt alls. Visst känns det jobbigt, men på något sätt skulle det ha varit värre om situationen var omvänd: Om jag skulle tro att jag var elak, ful och märklig när andra betraktade mig som en snäll, söt brud som passade in i alla slags sällskap. Vad misslyckat att inte fatta att man har jordens bästa upplägg för att ha kul! Ja, så illa är det ju inte, men jag vill ändå inte ha en ”taskigt weirdo”-stämpel på mig när det inte stämmer, så nu
Kanske borde jag rycka på axlarna och muttra: ”De fattar nog bara inte” eller ”Man kan ju inte göra alla till lags”. Eller så kanske jag borde försöka förstå att man inte behöver ha enbart snälla, fina egenskaper för att vara människa, det är okej att erkänna att man är egoist, genomcynisk och bitter om det är sant och man är medveten om det. Man kanske till och med kan bli en bättre människa av det eftersom man ”kommer ihåg” det då, tänker till och därför inte bara vräker bitterhet över sina vänner. Så är det nog. Ehh, förresten, är det någon som fattar vad Brett i Suede menar med ”She’s in fashion” egentligen? Är bruden ett modeoffer, designar hon kläder, är hon ”inne” eller vad? |
|
