|
|
|
|
|
– Jag kan bara vara tacksam
En helt ovanlig kille, alltså. Inte som vi andra. Ronan är exceptionell, en pojke som slängdes in nöjesvärlden när han egentligen borde ha börjat gymnasiet. Sen smällde det bara till, explosionsartat. Världsgenombrott med Boyzone, hits på hits och en drös tv-jobb. Ändå sitter han där, dryga 20 år och är... helt hygglig. Nästan för hygglig, på gränsen till tråkig. Inga divalater. Fast handslag och stadig blick. Välrakad. Möjligtvis lite för dyra kläder. Men det kan vi väl unna honom, eller? Grabben är ju schyst trots allt. Fem Mr Niceguys – Jag är en mycket lycklig man, säger han och ler. – Det finns inte många människor som får uppleva det jag har gjort under hela sin livstid. Det känns otroligt. Jag kan bara vara tacksam. Boyzone består av fem Mr Niceguys från Dublin som växte upp i närheten av varandra i den irländska huvudstaden. För sex år sedan beslutade de sig för att bilda en grupp. Ganska snart började killarna klättra på topplistorna. När sedan Take That sprack 1996 låg hela pojkgruppsmarknaden vidöppen, vilket gav Boyzone en jättechans – som de också tog. Tillsammans med Backstreet Boys blev de flickornas stora favoriter. Och nu, 1999, är de kvar på toppen. Men med en något bredare publik, tonårstjejerna får finna sig i att samsas med annat löst folk som gillar kvintetten. Han är superstjärnan Lite tillspetsat kan man säga att Boyzone är Ronan Keating. Han skulle klara sig utan sina kolleger, men de skulle få det svårt utan gruppens yngste medlem. Superstjärnan. – Jag sjunger ju de flesta av låtarna och det betyder väl en hel del. Dessutom har jag ju gjort många tv-jobb, har varit värd för schlager-EM, MTV awards och Miss World. Ett tag hade jag också min egen tv-show i England, säger Ronan.
– Att jag gör en solosingel betyder inte att Boyzone ska splittras. Det ryktet har funnits sen vi bildades. Jag tror att vi kommer att fortsätta länge till, men vem vet? Om två år kommer vi kanske att gå våra egna vägar. Att vara känd i England är en helt annan sak än att vara det i Sverige. Visst, England är ett mycket större land. Men det handlar inte bara om det. Det handlar mer om den engelska pressen, som är fullständigt hänsynslös och samvetslös. Den skyr inga medel för att få en story eller en rubrik. Ju mer känt offret är, desto bättre naturligtvis. En pikant historia Ronan har, trots sin position, kommit undan ganska bra, bara lite spekulationer om att Boyzone ska splittras – och en annan pikant historia... – En tidning skrev att min fru hade hittat mig i sängen med en annan, känd man. Då ska hon ha blivit så förbannad att hon slog sönder bilen med ett baseballträ, säger Ronan.
– Men jag dementerade allt. Den där historien var den larvigaste jag har hört i hela mitt liv. Men eftersom jag och den här killen är jättebra vänner, så kändes det lite konstigt. Det var emellertid en annan medlem i gruppen som hamnade i mediernas blickfång senast. För några veckor sedan gick nämligen Stephen Gately ut i engelsk press och berättade att han är homosexuell. I flera år hade han fått svara på frågor om när han ska träffa en kvinna. Därför kände han sig nu tvingad att bekräfta de rykten som har funnits ett tag, att han faktiskt har en pojkvän. Hade inget val Och hade inte Stephen själv berättat det, var en kvinna som tidigare jobbade med Boyzone beredd att sälja historien till en av tabloiderna. Kort sagt: Han hade inget val. Men nyheten fick ingen negativ inverkan på skivförsäljningen. Många fans har till och med varit positiva. Och Ronan har sagt: – Våra fans gladde sig med mig när jag och Yvonne gifte oss och jag hoppas att de nu känner likadant för Stephen. För omkring fyra månader sedan blev Ronan pappa, då hans fru, fotomodellen Yvonne Connoly födde en son, Jack. Utanför sjukhuset i Dublin väntade hundratals människor, fans och journalister, på nyheten. Och plötsligt klev Mr Keating himself ut. – Det var lika bra. Jag sa att vi hade fått en son, att han levde och mådde bra. Och att hans mamma också gjorde det, berättar han. 
Är du en bra pappa?– Jag hoppas det, men jag lär mig hela tiden. Problemet är bara att jag inte är hemma tillräckligt mycket. Det är hemskt att vara borta från dem. Speciellt nu när vår son är så ung. Men jag får trösta mig med att jag kommer att vara hemma mer senare.
Byter du blöjor?– Absolut. Ronan är 22 år. De flesta brukar vid den åldern vänta några år med att gifta sig och skaffa barn. Är man dessutom popstjärna är oftast frestelserna och möjligheterna så stora att man föredrar la dolce vita, det ljuva livet. Vilda fester, vackra kvinnor och en låg halt av ansvarstagande. Men Ronan lever inte enligt praxis. – Jag har upplevt så mycket under de senaste åren, bara rest runt och jobbat hela tiden. Så det naturliga steget var därför att hitta kvinnan i mitt liv och det har jag gjort nu. Jag är helt säker. Det finns ingen annan.
Hur träffades ni?– Vi hade känt varandra i många år. Sen slutade vi att umgås, men för två och ett halvt år sedan träffades vi igen. Först var vi bästa vänner i ett år, sen blev vi tillsammans. Då insåg vi att vi var mer än bara vänner. Några snedsteg à la Gene Simmons, groupies på hotellrummet och så vidare, är alltså inte aktuellt för den här mannen. Om man ska tro honom i alla fall – och det gör man. Men å andra sidan gick Gary Barlow, Take Thats redige frontfigur, ut i engelsk press och chockade oss med att han hade legat med hundratals kvinnor under gruppens storhetsperiod. Kanske kommer Ronan säga samma sak om några år. – Neeej, groupies har aldrig intresserat mig. Dessutom är de flesta av våra fans ganska unga, så om jag gjorde något med dem vore det lagbrott, säger Ronan och skrattar. Vill vara skötsam Han har många kolleger i musikindustrin som har valt en helt annan livsstil. Som har valt att vara skitstövel eftersom det är ganska roligt att vara det. Liam Gallagher är ett bra exempel. – Han är bara jobbig. En dag kommer han att vakna upp ur dimman. Vi har träffats några gånger, men han lever på en annan planet, i en konstig värld.
– Jag har aldrig testat droger. Men jag har sett det många gånger och jag har sett folk dö av det. Sånt avskräcker. Det är hemskt. På Irland finns det alldeles för mycket knark för tillfället och det verkar bara bli värre. Samlingsskiva släpps För tillfället är Boyzone aktuella med en greatest hits-cd (redan!) och till hösten kommer ett nytt album, som delvis är inspelat i Cheiron-studion i Stockholm. Det var där den framlidne svenske demonproducenten Denniz Pop gjorde världhits. Och det är där Max Martin nu fortsätter hans arbete med lika stor framgång. Är med i U2:s video Boyzone syns också i U2:s video ”The sweetest thing” som fortfarande visas flitigt på musikkanalerna. Låten är tillägnad Bonos fru och är ett långt försvarstal. Bono skrev den när han hade gjort det fatala misstaget att glömma hennes födelsedag. I videon fortsätter han sedan jakten på förlåtelse och Bono gör allt för att reparera skadan genom att imponera på sin älskade. Ett av sätten är att låta den berömda dansgruppen Riverdance skymta förbi. Ett annat är att låta pojkarna i Boyzone medverka.
Bor bland popstjärnorna I Dublin bor en rad popstjärnor. Många av de irländska popstjärnorna har en tendens att stanna kvar i hemstaden, inte fly till de största världsmetropolerna eller de varmaste skatteparadisen. Förutom Boyzone och U2 bor även Therapy, Sinéad O’Connor, The Cranberries och The Corrs där. Och så Van Morrison. Van the man. Den elake. – Van är ett geni, men också en mycket konstig man, kanske den otrevligaste personen som finns. Om man stöter på honom grymtar han bara, berättar Ronan, som annars har ett friktionsfritt förhållande till sina musikaliska bröder och systrar i Dublin. I dag bor Ronan i ett slottsliknande hus i huvudstadens utkanter. Efter tio miljoner sålda album kan man bo så. Han säger att han inte vill fläska på för mycket, inte slösa bort pengar på saker man inte behöver. Lik förbannat står det ett tiotal bilar i hans magnum-garage. Har en mängd bilar – Bilar är min stora hobby. Jag har en Chevy Corvette årgång -61, en Ford Mustang årgång -66, en Dodge Charger årgång -76, en Ford Bronco årgång -82, en Range Rover, en Peugot 406 kupé, en Peugot 406 cabriolet... sen har jag en Harley Davidson också, säger han. Men det var inte i en sådan där miljö han växte upp med sina föräldrar och sina fyra syskon, en syster och tre bröder. – Jag kommer från en vanlig arbetarklassfamilj med två föräldrar som hade vanliga jobb. Ingen av dem sysslade med musik på något sätt. Men jag var hela tiden inställd på att bli en en ”entertainer”, skådespelare eller sångare, det spelade ingen roll. När Ronan var 16 år fick han chansen och han ville inte sumpa den, så han gick raka vägen hem till mor och far och sa som det var: Han ville hoppa av skolan. – Då blev de lite oroliga, men de var förstående och till slut gav de med sig. De insåg väl att det inte skulle spela någon roll vad de än tyckte. Hans mamma dog Man kan väl säga att de gjorde rätt. Sonen klarade sig ganska bra ändå. Tyvärr kan inte Ronans mamma följa sin sons vidare framgångar. För lite drygt ett år sedan dog hon.
Har du bearbetat din mammas död genom att skriva om den?– Ja, men det är inget som Boyzone kommer att spela in ännu. Eftersom jag fortfarande bearbetar sorgen går det inte. Jag saknar henne något enormt. Men jag vet inte hur det kommer att kännas i framtiden, säger Ronan. Efter mammans tragiska bortgång började sångaren vackla i sin gudstro, som tidigare hade varit mycket stark. Han vacklar fortfarande, har svårt att se en mening i det som skedde. Men han tror på Gud, det gör han. – Absolut. Jag ber regelbundet och försöker gå i mässan så ofta jag kan, men det blir tyvärr inte så ofta. Jag hinner inte, säger han. Ingen bokstavstrogen Irland har gjort sig känt som ett av de mer konservativa länder inom den katolska kyrkan. Aborter och preventivmedel är känsliga ämnen i vissa kretsar. Men Ronan tillhör inte den bokstavstrogna falangen som fortfarande försöker leva enligt den uråldriga läran och som vägrar kompromissa eller modernisera.
Vad tycker du om abort?
– Alla har sina egna känslor och därför måste folk få ta sina egna beslut. Enligt katolicismen ska man ju inte använda preventivmedel eller göra abort. Men det är inte Gud som säger det. Det är den katolska kyrkan. Men jag lyssnar inte på vad den katolska kyrkan säger. Det är mer korruption i Vatikanen än i Harlem.
Sex före äktenskapet, då?
– Jag tror inte på det där heller. Innan jag gifte mig hoppade jag inte från kvinna till kvinna, men det handlade inte om tro.
Har du hört påvens skiva?
– Nej, men jag vet att det har kommit en skiva. Hoppas att han tjänar pengar till välgörenhet, för han behöver ju inga pengar själv.
|
|
