|
|
|
|
|
Fy farao – en mumie
I filmen ”Mumien” döms en man till evig förbannelse eftersom han älskat med faraos hustru. Så illa gick det inte för Puls Sara Dahlbäck . Hon blev bara mumie för en dag.  GIZE/EGYPTEN.
Tänk er kletig tung luft bestående av 4 500 år gamla andedräkter. En tunnel som lutar konstant neråt och som garanterat ger klaustrofobi-känningar. Slutmålet är inte vidare imponerande, ett kalt rum med en gigantisk sarkofag utan krusiduller. Trots det är atmosfären slående. Att vara mitt i en riktig pyramid är en fantastisk känsla. Faraonerna använde linne Att förvandla sig till mumie i en av pyramidernas gravkammare är omöjligt. Ett tillstånd kostar hur mycket som helst. Och om jag inte har ett sådant skulle turistpolisen definitivt arrestera mig för misstänkt drogmissbruk eller förargelseväckande beteende. I stället äger mumifieringen rum i utkanten av området. Faraonerna använde sig av linne och proceduren tog 70 dagar. Först drogs hjärnan ut genom näsan, något ingen är villig att göra på mig, så jag skippar den delen. Anhöriga visade sin sorg genom att smeta lera i ansiktet och håret, samt att avstå från att duscha. Men fototeamet saknar inlevelseförmåga och nappar inte heller på idén att gestalta sörjande. Stylisten Maha sveper in mig i 50 meter linne, för att sedan dränka lagren i te och kaffe. Det ger den rätta mumie-looken och svalkar skönt eftersom jag svettas enormt. (Det är 35 grader i skuggan.) Konserverat jättepaket Jag är ett konserverat jättepaket och förstår nu hur mumierna bevarades så intakta. Fotografens assistent, en kortväxt kille från Luxor, tror på faraonernas förbannelse. – Det handlar inte om spöken, utan om en slags magisk bakterie, förklarar han. Människor har gått in i gravkammare och aldrig kommit tillbaka. Radioaktiva faraoner Det sägs även att Ramses och andra kungliga mumier var radioaktiva när de hittades och därför orsakade cancer. Och att ämnena de balsamerades med fortfarande är okända. Sminkningen är mindre häftig. Vaselin och bebistalk i ansiktet. Tyget är stumt, jag har svårt att andas och får lätta panikkänslor. Jättefläkten, som körs i gång vid fotograferingen, rör upp ett moln av sand. Två ökeninsekter anfaller plötsligt och lämnar elaka bett på fötterna. – Det är första gången någon gör en sådan här grej i Egypten. Trodde aldrig det skulle bli så lyckat, säger fotografen stolt. Nog är resultatet verklighetstroget alltid. Det är inte svårt att sätta sig in i rollen som återuppstånden. Några förbipasserande får definitivt veckans samtalsämne. Ännu finns skatter gömda, ännu döljer öknen tusenåriga mysterier.
I oasen Bahariya upptäcktes nyligen landets hittills största gravkammare som förväntas innehålla upp till 10 000 mumier. Vilken mumiearmé det skulle bli, ifall förbannelsen verkligen existerar. Brendan Fraser – here we go. Uråldriga krafter som väcks till liv. Sanden yr runt om mig på helig mark. Mumie för en dag. |
|
Sara efter förvandlingen - i 50 meter linne indränkta i kaffe och te. Ett konserverat jättepaket helt enkelt. 