|
|
|
|
|
Två grejor irriterar mig just nu. Kredd-pajasar och mailterrorister. Men jag är inte speciellt irriterad på radioprogrammet ”Sommar”. Kredd-pajas. Ni har säkert sett ordet på de här sidorna och i Puls förut. Men antagligen ingen annanstans. Kredd kommer från engelskans credibility. Kredd får man när man har koll. Alltså, inte koll som i allmänkunskap, det räcker med koll på små, små sidogrenar till exempelvis popmusik. Det finns folk som har värsta kollen för att de vet vilka Fela Kuti och Gil Scott-Heron är utan att de har en aning om att det var Monica Zetterlund som sjöng ”Gröna små äpplen” eller att Julia Roberts har huvudrollen i ”Notting Hill”. Det kan tyckas underligt, men så är det och det är okej. Vissa av dem lyssnar säkert på Terry Callier även i dag när de diskar. Kredd-pajasar, däremot. Det är tillvarons avskum. De kan försvinnande lite eller en hel del, det är ointressant, poängen för dem är att det de lyssnar eller tittar på är ”rätt”, enligt en i kredd-pajaskretsar fastställd norm. De lyssnar inte på musik för att de tycker att den svänger eller för att de blir glada av den. De hyr inte en film för att de vill bli underhållna. Dricker inte en drink för att den är god. De lyssnar på musik för att vara hippa. De ser på video för att man ska ha sett just den filmen. De dricker en drink för att den är cool. Nyss försvann Mercury Rev, Jazzanova och Basement Jaxx, nästa vecka är Beta Band ute och plötsligt är de hiphopare igen (fast west coast, såklart). Jag hoppas för deras skull att de går hem när ingen ser, tar av sig sina Phat Farm-skjortor och lyssnar på... Uno Svenningsson. Unos lillfinger har mer ärlighet och hjärta än vad som ryms i hela... nä, vi ska inte nämna namn. Men ni vet nog vilka de är. Ni ser dem varje dag på kaféer, på skolgårdar, i tidningar, på jobbet, på diskot, i skivaffären - även om det kan vara svårt att skilja en kredd-pajas från en ärlig musikälskare. Själv råkar jag ut för dem via mail från typ soulboynummerett@hotmail.com som gnäller på att det är för välkända northern soul-klassiker på mina blandband - och dessutom är det ju modern soul som gäller nu! Det är så man känner igen dem - de blir sura när någon tränger in i deras pyttelilla hörn av världen och har mage att älska den musik de bara kan värdera via priset på vinylsinglarna. Nåja. Min influensa stör mig egentligen mer. Vi säger så. |
|
|
Skriv till mig!