|
|
|
|
|
– Sluta hyckla om utseendets betydelse
”Skönheten kommer inifrån.” Ni har hört den förr, va? Den där klämkäcka, lite självgoda kommentaren som bara hyfsat snygga kan kissa ur sig. Tänk tanken att det i stället var Göran Persson eller Marit Paulsen som sa det – stämningen i rummet skulle bli pinsam direkt. Att skönheten skulle komma inifrån är lika lögnaktigt som att påstå att Alexander Bards intelligens sitter i hans mustasch eller Jennifer Browns själ i hennes urringade topp. ”Skönheten ligger i betraktarens öga”, är ännu en sirapskletig plyschklyscha. Hur mycket jag än gillar Marit Paulsens humor och analysförmåga skulle mina ögon trivas bättre på candlelight-dinner med en psykohäxa som Tori Spelling . Har du potatisnäsa eller taskig hy, dubbelhaka eller ingen haka alls, eller heter du George Costanza – strunta i den här artikeln. Du har säkert redan genomskådat hyckleriet och vet att utseendet är bland det allra viktigaste för en människa. Faktiskt så viktigt att sanningen om dess betydelse jämt och ständigt ska förträngas. Eller åtminstone förminskas, som av ”Sveriges sexigaste” – Charlotte Nilsson – nyligen: – Ett vackert utseende utan humor och charm är plastigt. Hmm. När toppensnygga människor låtsasödmjukt säger sånt betyder det egentligen att de inte bara är snygga– de är minsann charmiga och roliga också. Samma sak med landskapsfröknarna i ett Alice Bah -program häromåret, med Johanna Lind i spetsen. De framhärdade nästan alla i att Fröken Sverige blir man mest för sin personlighet. Men, ärligt talat, då borde ju baddräktsmomentet slopas och faktiskt hela startfältet diskvalificeras, år efter år, med tanke på alla tanketomma plattityder som regnar som konfetti över podiet. Men stopp där! Andra egenskaper är väl också viktiga, som intelligens och charm? Jodå, men ingen ser sig själv som korkad och charmlös – medan den fule är väl medveten om sitt taskiga läge. Hur man ser ut syns ju så tydligt! Ett otal psykologiska experiment i en massa länder har entydigt visat att snygga barn får mer uppmärksamhet och mildare bestraffningar än fula, och att snygga vuxna har lättare att få jobb. Och läser man Fittstimsboken upptäcker man att den minst lika mycket handlar om mobbning av fula som om orättvisor mellan könen: ”Fy fan Linda, måste du byta om framför mig, jag blir helt jävla äcklad.” Att födas ful är nästan ett livstidsstraff (när man är gammal jämnas det ut, för då ser de flesta för jävliga ut). Värst är fulhetens inverkan på sexlivet och kärleken. Ju fulare man är, desto sämre urval av partners. Ser man riktigt jävlig ut får man bara krama kudden. Och det är ingen lek. Vad är då ett vackert utseende? Är det ändå inte godtyckligt och trendbaserat? Skönhetsideal växlar ju mellan kulturer och tidsperioder: Under 1800-talsviktorianismen skulle kvinnan vara blek, i många tredje-världen-folkgrupper ska hon vara tjock; och hos massajerna ska hon ha uttänjda örsnibbar.
Att vara fet är status där matförsörjningen är svår, och blekhet är status där fattiga måste kroppsarbeta hårt ute i solen. Uttänjda örsnibbar är en modefluga som vandrar mellan generationerna och visar att man bryr sig om sitt utseende. Men exemplen handlar bara om det vi kan kalla utseendets yta. Under skönhetsidealens ytliga och kulturellt varierande uttryck finns nämligen en hård, konstant och objektiv kärna. Låter man en dator smälta samman tio medelsvensson till ett enda ansikte kommer det att bli en snygging, har tester i samma anda visat. Genomsnittet regerar, alltså. Sedan ska sägas att en viss förstärkning av typiskt manliga och kvinnliga attribut också hjälper till. Tjocka läppar hos en tjej, kraftig haka hos en kille. En förfinad alldaglighet är alltså nyckeln till skönhet. Våra uråldriga instinkter säger oss att den som ser ut på det viset har sunda gener; att om vi parar oss med ett sådant supernormalt praktexemplar kommer avkomman att klara sig bra. (Kraftig haka är till exempel kopplat till hög halt manligt könshormon.) Plastikkirurger kan för övrigt intyga att det är just normalisering av utseendet patienterna efterfrågar i nittionio fall av hundra. På en punkt är män lyckligt lottade: Det är inte lika viktigt för män att vara snygga. De kan faktiskt till en del väga upp fulhet med själfullhet och status, med bra blick och självsäker utstrålning. Ta Woody Allen , Mel Brooks och Tomas Brolin . De är inte bildsköna, men går uppenbarligen hem hos kvinnorna. Det gjorde erotomanförfattaren Henry Miller också. Författarinnan Anaïs Nin träffar honom i december 1931 och skriver kort efteråt i dagboken att ”Henry har fantasi, en djurisk känsla för livet, den största uttryckskraft, och det mest äkta geni jag någonsin har upplevt.” Men han intresserar henne inte fysiskt. Till en början. Snart har hon blivit sexuellt besatt av Miller och det puckas på ordentligt: ”Jag tänker på hur jag aldrig har varit så naturlig som jag är nu, på hur jag aldrig har levt ut mina verkliga instinkter.” Så kan det gå. Boxaren Paolo Roberto berättar för mig att en av drivkrafterna för honom som ungdomsgangster var att de tuffaste skurkarna fick de snyggaste tjejerna. Snygga tjejer har i alla kulturer varit en manlig trofé och statushöjare. Det trojanska kriget startade när Paris efter att ha varit domare i en skönhetstävling drog iväg med den sköna Helena (källa: Homeros). – Män är mer utseendefixerade, helt klart. Hur smart man är som tjej spelar nästan ingen roll alls, säger Dominika Peczynski. Och visst – ser män ett jenniferskt ansikte eller en graafig kropp kollar de varken hennes IQ eller förmögenhet innan de slår trippelvolter i förtjusning. Claes Malmberg har svårt för de idealen, tycker det är vidrigt med anorexi och allmän utseendefixering som propageras i media. Men hans tjej är klart snygg. – Hon är intelligent och har stort hjärta. Men jag måste vara ärlig. Om hon hade sett ut som Marit Paulsen hade det nog krävts fler middagar... att utseendet spelar så stor roll är förödande! I det moderna samhället som hyllar flexibilitet och rörlighet måste man i varje läge vara attraktiv, både socialt och yrkesmässigt. Inte konstigt då att utseendet verkar bli allt viktigare. Fler går till plastikkirurgen 
och till gymmet, hudvårdsprodukter ökar kraftigt bland män, anorexi blir allt vanligare hos tjejer, det är obligatoriskt hos ståuppare att mobba Göran Persson et c. Det är på många vis en sorglig utveckling, med en allt hårdare skiktning av vinnare och förlorare. Konkurrenstrycket stressar människor, och många får vassare armbågar och trubbigare självkänsla. Det är ett problem. Ska vi göra något åt det, måste vi tala öppet och fördomsfritt. Därför är det dags att sluta hyckla om utseendets betydelse. Livet är lättare om du är snygg. Det måste även snygga förstå. |
|
De sjunger ju rätt bra, men vägen till skivkontrakt hade varit mycket längre om den inte gått över så hisnande kroppskurvor.
Martin Melin
Göran Persson