|
|
|
|
|
– Jag känner mig inte sexig
Fel, fel, fel. Puls har gjort en helt ovetenskaplig undersökning om vad det är som skapar en snygging. Och kommit fram till följande kriterier: Sveriges sexigaste kille ska ha mysfaktor, vara blond och synas i tv-rutan. Ungefär som man hade morfat ihop alla svenska män och fått en genomsnittsman. Fast en som syns på tv. Claes Åkesson, Samuel Fröler och Anders Lundin är ju trevliga killar. Men de är ju inte precis män som man får lust att bara slita av kläderna. De har en annan kvalitet som alldeles uppenbart är väldigt sexig. De är vanliga. Och då passar Alexander Skarsgård in. Han är en trevlig, artig och ganska vanlig 22-årig kille som tillfälligt flyttat in hos sina föräldrar. Inte exotisk utan snarare the boy next door. Bor på golvet hemma hos föräldrarna Men stopp där, att bo på golvet i datarummet hemma hos sina föräldrar är inte en sexig egenskap. – Jag är bostadslös, men det känns inte som jag har flyttat hem. Jag har ju bara min ryggsäck och mina grejer där. Planen är att jag och min lillebror Gustaf ska köpa en lägenhet ihop. Om vi hittar något. Just nu står alla mina grejer i boxar på vinden. Det är jobbigt, säger han. Egentligen finns det bara ett ställe som de är intresserade av att bo på. Söder i Stockholm. Där finns familjen Skarsgårds hjärta. Där bor föräldrarna, där har Alexander växt upp. Han är äldst av sex syskon. Småsyskonen är Gustaf, Sam, Bill, Eija och Valter. Och så mamma och pappa My och Stellan Skarsgård. – Vi är ju en väldigt stor familj. Sedan bor mina kusiner en trappa upp och min farmor bor i grannkvarteret. Det är alltid mycket folk som kommer och går och stora middagar, ofta släktträffar på 50 pers. Pappas bästa kompisar är ju hans syskon och mamma umgås mycket med sina så det är väldigt mycket släkt. Vi har en stor kärnfamilj, kan man nog säga. – Det är kul att ha så många syskon. Den yngsta är fyra år, så jag får nog inte så bråttom med att skaffa egna barn. Jag skulle ju kunna vara hans pappa.
Är det inte svårt att få en bra kontakt när det är så stor åldersskillnad?– Jag sitter ju inte och snackar jobb och brudar med min lillebror som är fyra, men mina småsyskon betyder mycket för mig ändå. Att ha en pappa som är berömd filmstjärna innebar en del fördelar. Som att man fick sin första filmroll när man var sju år. Filmen var ”Åke och hans värld”. Pappa ordnade rollen. Skådespeleriet blev för mycket – Men det var min dagisfröken som fick mig att börja med skådespeleriet. Hon tog med hela min dagisklass till Vår Teater när vi var fyra. Pappa tillförde något helt annat. – Jag har aldrig jobbat ihop med pappa, men inställningen till jobbet har man nästan blivit hjärntvättad med. Han har en väldig distans till det han gör, men när han jobbar är han fruktansvärt koncentrerad och engagerad och otroligt ambitiös. Det är viktigt för honom att få allt så bra som möjligt. Han har en bra inställning. Jag har lärt mig mycket av honom.
– Jag var med i tv-filmen ”Hunden som log”. Efter det tyckte jag att alla bara stirrade på mig. Det var otroligt jobbigt. Så fort någon ute på stan fnissade trodde jag att det var mig de garvade åt. Jag mådde inte alls bra. Jag var tretton år, det är en känslig ålder. Gav upp karriären Alexander gav upp skådespelarkarriären totalt. Bestämde sig för att göra något helt annat av sitt liv. Han gick ut samhällsvetenskaplig linje, gjorde lumpen, åkte till Leeds för att plugga språk. Och där nånstans började han ändra sig. Det hade ju ändå varit otroligt kul att stå på scen. – Jag började tänka att jag nog kan hantera en sådan situation lättare i dag än jag kunde när jag var på väg in i tonåren. Så jag bestämde mig för att prova på och sökte till en teaterskola i New York och kom in. Jag gick där ett halvår 1997. Och sedan hade jag turen att få jobb.
Vad sa dina föräldrar? De ville inte att du skulle bli läkare eller advokat eller så?– De har stöttat mig hela tiden. När jag var liten var det en lek. Och de förstorade det inte. Nu betalade pappa utbildning i New York så han har hjälpt mig både ekonomiskt och mentalt. – Jag kommer att fortsätta med det här, så länge som det är så kul som det är nu och så länge jag får jobb. Men får jag inte ut något av det så kommer jag att sluta.
Uppståndelsen runt din pappa har aldrig fått dig att tveka?– Nej, det var nog mest uppståndelsen kring min egen person som fick mig att sluta. Det var klart jag kunde relatera till pappa. Jag såg hur mycket det var runt mig, jämfört med hur mycket det var runt pappa så förstod jag vad som kunde hända om man blir kändis. Känns igen på stan Nu är Alexander Skarsgård kändis på alldeles egen hand. Fram till hösten spelar han Markus i TV 3:s såpa ”Vita lögner”. Sedan blir han utskriven ur manus på något hemligt sätt. Nu känner folk verkligen igen honom på stan. – Ibland kommer folk fram och säger något. Det är skönare om de säger ”jag såg dig på tv” än om de bara står där och pekar och fnissar bakom ryggen. Och jag får mycket beundrarpost. Jag har fått från killar, små barn och från tanter, om man får säga så. De, tanterna alltså, skriver om vad de vill göra med mig under exotiska vattenfall. Det är lite absurt.
Tittar du på dig själv när du är i tv?– Det händer att jag tittar på ”Vita lögner”. I början var det bra att titta på sig själv, för att man ser fel man gör. Men det är också kul eftersom man kommer ihåg inspelningarna. Det är lite som att titta på en hemvideo. Det som sänds nu spelades ju in innan jul så att det väcker gamla minnen. En Skarsgård är en Skarsgård. Alexander bär sin pappa Stellans efternamn. Det är lätt att tro att det är därför han får sina roller. – Jag kan inte tänka så. Då skulle jag inte fungera som skådespelare. Då skulle mitt självförtroende försvinna helt. Jag måste tro på mig själv och ha som trygghet att veta att jag klarar av det här. Om jag tänker att de gav mig rollen för att de vet vem jag är son till, men tycker jag är värdelös, så skulle ju allt krackelera. Det är verkligen viktigt att man inte har den inställningen. Jag får frågan från journalister, men när jag jobbar så upplever jag det inte. Det klart att folk pratar om pappa, för många har jobbat med honom, men det är bara lite häftigt att jobba med människor man minns sedan man var liten. Det är aldrig så att de försöker testa mig.
– Ja, även om man kanske inte vill det så är utseendet viktigt. Men det finns ju nackdelar med det också. Ibland kan det vara bättre att ha ett väldigt starkt, men inte så estetiskt ansikte. Då får man ofta göra karaktärsroller, medan den sockersöte får göra slätstrukna roller. Man får spela den snälla killen eller tjejen som alla tycker synd om och som är genomgod.
Så du är den sockersöte?– Nja, inte riktigt. Men lite. Det är jävligt tråkigt att bli placerad i ett fack på grund av sitt utseende. Än så länge har jag fått spela harmlösa, lite-synd-om-killar. Det får man motarbeta och ha i bakhuvudet hela tiden och försöka välja bort roller i det facket. Och får jag en sån roll får jag försöka utveckla och dra och tänja den åt ett annat håll så att det inte blir bara det.
Tycker du att du är snygg?– Jag känner mig inte sexig. Det varierar ju. Ibland kan man känna sig skitfräsch. Om man varit ute och solat, är nyduschad och har satt på sig sina finaste kläder så känner man sig nöjd. Men om man vaknar en söndagsmorgon och är skitbakis så är det inte samma sak. – Jag har haft komplex för att jag är så smal. Jag har alltid varit jätte-jättespinkig och det tyckte jag var jobbigt när jag var yngre. Men man lär sig leva med det. Det växer bort.
Är du fåfäng?– Jag tänker på vad jag har på mig, men det är mer ett intresse, som en hobby. Jag kan absolut gå till Ica bakfull utan att borsta håret och duscha. Det är inte för att jag är fåfäng som jag tränar styrketräning och löpning. Är jag ledig och i Stockholm tränar jag fem gånger i veckan. Jag började kanske för att jag var så smal, men nu tränar jag uteslutande för att jag mår bra. Det är som terapi på något sätt. När man springer kommer man bort från stan, man är i skogen, man har tid att tänka.
Har du testat droger?– Inga tunga grejer. Jag har rökt marijuana. Jag vet inte varför. Jag var med kompisar som använde det, jag ville väl testa hur det kändes. Jag ville prova att knarka. Och det var väl tufft, sådär. Jag var uppe i Rhode Island fem timmar norr om New York. Efter en fest var vi ute på en äng, det var jättevackert, helt stjärnklart på hösten. Någon hade med sig marijuana, och vi låg där och tittade på stjärnorna och rökte. Det var en häftig känsla. Jag ångrar inte att jag provade, fast jag aldrig skulle gå till T-centralen och köpa. Det är lite annorlunda i Sverige. Och jag skulle aldrig prova LSD eller några tunga droger. Alexanders närmaste framtid innehåller, jobb, jobb och mer jobb. Just nu spelar han in ”Judith”, en serie i tre delar för SVT. Samtidigt spelar han in filmen ”Dykaren” mot Izabella Scorupco och Stefan Sauk i Bohuslän. Och längre fram i sommar kan det vara aktuellt med ytterligare en filmroll. Inte mycket tid över för annat. Som förhållanden till exempel. – Jag är inte kär. Men jag har aldrig haft några bra förhållanden. I hela mitt liv har jag bara haft ett förhållande som varit längre än några veckor. Och det var dåligt från början. Jag har helt enkelt inte träffat någon som varit rätt.
Är du lätt att leva med?– Jag antar inte. Jo, det tror jag. Jag har bara inte träffat någon jag blivit jättekär i. Klart jag blivit kär, men då har det ofta varit problem, de har bott på fel ställe så att vi inte kunnat träffas och så. Jag har varit ganska nöjd som singel, jag har trivts bra ändå. Det är klart att man saknar det ibland, men det är okej. Under gymnasietiden var det viktigare att gå ut och festa och träffa kompisar. Det är först på senare år som jag börjat tänka på det.
Vad faller du för?– Charmiga smarta tjejer.
Är inte det sånt som alla killar säger?– Jo, men då kanske det är så. Det är jättekul med tjejer som är smarta och roliga och kan hänga med på grejer. Det är säkert jättekul att vara ihop med en skitsnygg tjej som bara sitter och ler. I en kvart kanske. Framtiden är lite oklar och diffus än. Alexander har svårt att se längre än till slutet av sommaren. Men som det verkar nu blir det fler filmroller, gärna lite teater och förmodligen ingen ansökan till scenskolan. Ännu längre in i framtiden är det nog familj som står på schemat. – Klart man vill ha barn. Det vill jag ha. Men jag har inte börjat kolla efter villa och Volvo i Gula Tidningen än. Mina föräldrar har Volvo och jag kan låna den.
Är du snyggast i familjen nu?– Nej, Eija är snyggast. Hon är tjej. Hon kommer att bli vacker. |
|
Namn: Alexander Skarsgård. Ålder: 22. Bor: Hos mamma och pappa på Söder, Stockholm. Läser: manus. Familj: Småsyskonen Gustaf, sam, Bill, Eija och Valter. Och så mamma My och pappa Stellan. Ser: "Simpsons". Kör: mammas och pappas Volvo. Musik: Allt från 60-talsmusik till techno. Europes samling är en favorit. Aktuell: Vald till sveriges sexigaste kille av Puls läsare.