Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetPuls
FREDAG 4 JUNI
  

Alices mardröm
Nu ska Alice Cooper skrämma världen med en skräckshow igen

Alice Cooper
Alice är ute efter att skrämmas igen med sin nya teatrala skräckshow.
Foto: BJÖRN ELGSTRAND

Lyssna på Alice Cooper
Så laddar du hem Realplayer

Ljudet innehåller:  Låtarna "I´m eighteen", "Under my wheels", "Billion dollar babies" och "School´s out" från samlingsboxen "The life and crimes of Alice Cooper".


Välkommen till mardrömmen, del 2.
  Alice Coopers nya skräckshow ska slå världen med häpnad.
  – Det handlar om ett stort teatralt projekt som kan jämföras med ”Welcome to my nightmare”, säger han.

   Bob Ezrin ska producera. Alla som kan sin rockhistoria vet vad det innebär. På meritlistan har han bland annat Lou Reeds ”Berlin” och Pink Floyds ”The wall”, men framför allt var det han som 1971–73 producerade Alice Coopers fyrtal i klassiker: ”Love it to death”, ”Killer”, ”School’s out” och ”Billion dollar babies”.
  Det är spår från dessa plattor som utgör fundamentet i Alice Coopers nysläppta 4 cd-box.
  Nu återförenas han och Bob. Det var 16 år sen de senaste jobbade ihop.
  – Bob var för oss vad George Martin var för Beatles. Han skapade vårt karaktäristiska sound. Men han tvingade oss att slita, jag lovar, att gå in i studion med honom var ett hat-kärlek-förhållande, vi älskade det, men visste samtidigt att vi skulle få jobba skiten ur oss, säger Alice på telefon från hemmet i Phoenix, Arizona.
I boken som medföljer boxen skriver Johnny Rotten (ex-Sex Pistols) att ”Killer” är världens bästa album. Vilken platta är din favorit?
   – Jag kan omöjligen välja mellan ”Love it to death”, ”Killer”, ”School’s out” och ”Billion dollar babies”, tillsammans utgör de höjdpunkten på min karriär.
Dopnamn: Vincent Furnier.
Född: 4 februari 1948.
Bor: Phoenix, Arizona.
Stil: En utsökt blandning av glam- och garagerock kryddad med inslag av musikal och filmmusik.
Diskografi: Har gjort 25 album, här är de bästa: ”Love it to death” (1971), ”Killer” (1971), ”School’s out” (1972), ”Billion dollar babies” (1973) och ”Welcome to my nightmare” (1975). Man är extra cool om man också har de två första plattorna: ”Pretties for you” (1969) och ”Easy action” (1970).
Johnny Rotten kritiserar de artister som snott din stil. Marilyn Manson är väl den förste man tänker på.
   – Alla i branschen vet om det, att han har snott allt från mig: att blanda teater och rock, att använda ett kvinnonamn... Det är som i filmens värld, jag är originalet, Marilyn är uppföljaren, Alice Cooper II... Låt mig säga så här: han borde inte tagit sig ett kvinnonamn, det var bara för mycket. Men musikaliskt har vi inget gemensamt. Han är industri. Jag är rock’n’roll och skriver låtar du kan slå dig ner med en akustisk gitarr och spela.
Marilyn stoltserar med sitt drogbruk. Men du höll aldrig på med sånt, eller hur?
   – Jag var nöjd med vilken drog som helst, bara den inte gav mig trubbel med polisen, därför höll jag mig till alkoholen. Och det var lätt att få tag i. Sverige, Italien, USA, spelade ingen roll var jag var, jag kunde alltid köpa mig en hela whisky och en back öl.
Du blev alkoholist?
   – Jag brände ut mig. Det hände under turnén med ”Welcome to my nightmare”. Jag var ute på vägarna i två år utan avbrott. Jag minns ett led i turnén: 65 städer på 72 dar... Jag drack hela tiden, efteråt la jag in mig på torken, det var ett val mellan liv och död.
Hur länge har du varit nykter?
   – Inte en droppe på 17 år.
Jag blev besviken när du i mitten på 70-talet sa: ”Jag är bara Alice Cooper på scen, privat är jag en kille vem som helst”.
   – Det tog ett tag för mina fans att vänja sig vid det. Men det räddade livet på mig. Se på Keith Moon, min bästa vän, han kände sig tvungen att leva upp till myten om sig själv 24 timmar om dygnet. Det blev hans död.
Några nya projekt på gång?
   – Jag ska spela in två studioalbum i rad, dels ett stort teatralt projekt som kan jämföras med ”Welcome to my nightmare”, Bob Ezrin producerar, dels ett Alice Coooper-år-2000-rockalbum. Sen blir det turné. Sverige är med i planerna.

Tore S Börjesson


   
  MER I PULS