|
|
|
|
|
Han uppfann rock’n’roll Little Richard hittade en råhet i mixen av gospel och New Orleans-präglad r&b.
”Tutti frutti”, röt Little Richard. Det betydde ingenting. Ändå lyckades Söderns allra vildaste katt i den enda lilla frasen fånga hela essensen i det vi kallar rock ’n’ roll. Ni har hört det förr: Det handlar inte om vad man sjunger. Det handlar om hur man sjunger det. Den klyschan har aldrig varit så sann som när Richard Penniman - som Little Richard egentligen heter - var ung och vrålade ”Tutti frutti” och ”Good golly Miss Molly” till rödglödgat, frustande svängigt pianokomp. Varenda någorlunda receptiv lyssnare förstod precis vad alla de där nonsensfraserna betydde. Sex. Sex. Och sex igen. Plus möjligen lite allmänt trots mot den förstockade andan i 50-talets Amerika. De som dessutom hade ynnesten att få se mannen på scen behövde inte ens vara receptiva. Där, i de fullkomligt besinningslösa och helt stilbildande liveshowerna, stod den sexuella laddningen som i eldsflammor ur pianolocket. Unga, vita kvinnor - de flesta fostrade att se på kvinnlig sexualitet som svårt skamlig - lär ha hetsats till vansinnets gräns. Fast riktigt skarpögda betraktare kunde ana att det inte var kvinnorna Richard själv i första hand försökta egga. Så där flamboyant kunde ingen vanlig, tråkig hetero vara... Man kan inte ens göra sig en föreställning om hur den ärkereaktionära Södern kände inför en otyglad svart bög som satte det vita Amerikas döttrar i brand med besinningslös djungelmusik... Inte heller vilket mod - eller möjligen vansinne - som måste ha krävts för att utmana rödnackarna. Samma mod, eller samma vansinne, får honom i dag att helt självsvåldigt utmåla sig som mannen som uppfann rock ’n’ roll. Det är en historieskrivning både Ike Turner, Chuck Berry och Sam Philiphs torde ha en del att säga om. Däremot förnekar få att formen fulländades, eller åtminstone förädlades, i de inspelningar Richard och parhästen Robert Blackwell gjorde för legendariska etiketten Speciality i New Orleans 1955 och19 56. De hittade en alldeles egen primitiv råhet när de parade den gospel de - som praktiskt taget alla andra svarta artister från den tiden - hade sina rötter i med Louis Jordans och Roy Browns New Orleans-präglade r&b. Sedan dess har just den primtiva råheten varit en av grundbultarna i all bra rock som gjorts.
|
|
