|
Ständigt på egen resa Envetna Joni Mitchell är alltid angelägen och hopplös att sätta etikett på
Hon är en de mest betydelsefulla låtskrivarna de senaste 30 åren - och har inspirerat massor av tjejer att börja skriva egna låtar och våga satsa på musik. Men Joni Mitchell blir aldrig nöjd: hon är ständigt på väg vidare mot det okända, utan att snegla på tidens trender. Kan man annat än älska en artist som utan att rodna jämför sig själv med Mozart och Picasso - och som på fullt allvar hävdar att hennes texter har samma djup som texterna i Bibeln? Joni Mitchell är inte direkt blygsam av sig och det är en del av hennes charm. Men det finns mer att falla för; som den hesa, unika rösten, märkt av alldeles för många nikotinstarka cigaretter och de fritt svävande, jazzfärgade melodierna. Joni Mitchell är inte som andra, hon har aldrig anpassat sig och försökt vara skivbranschen till lags. Envetenheten går även igen när Joni spelar gitarr, hon laborerar med ovanliga harmonier och stämningar, aldrig några simpla e-moll-ackord. Men visst, i början såg hon ut som urtypen för en folksångerska. Osminkad och med långt rakt hår. En kvinnlig kusin till Bob Dylan, Crosby, Stills Nash & Young och de andra grabbarna. En typisk tjej med gitarr, som hon säger själv. Tidiga sånger som Woodstock och Chelsea morning pekade också åt det hållet. Få anade att den lovande folksångerskan ville så mycket mer. Efter ett par förhållandevis traditionella album började Joni snart spräcka upp idyllen. Hon började på allvar på Blue (1971), ett album som tål att spelas än i dag, med melodier som inte längre var lika tydliga och med mindre lättsmälta arrangemang. Sedan kunde inget stoppa henne. På Court & spark blev jazzinfluenserna ännu mer markanta och på The hissing of summer lawns lämnade Joni definitivt folkmusikscenen bakom sig. Med i kakofonin av ljud fanns trumslagare från Burundi i Afrika, Joni gjorde helt enkelt world music, 10-15 år innan begreppet myntades. Typiskt Joni. Inte undra på att så många influerats av den rastlösa kanadensiskan. Be Dilba, Marie Fredriksson, Suzanne Vega eller Alanis Morissette att lista sina tre favoritartister och sannolikheten är stor att Joni Mitchell är en av dem. Joni Mitchell är ständigt ute på sin egen resa, självklart utan guide, hon är alltid angelägen och hon är helt hopplös att sätta etikett på. Exakt så som det ska vara med artister som är något utöver det vanliga.
|
|