|
|
|
|
|
– Röka joint var som att gå på fotboll
I början av 90-talet bildade de supergruppen Electronic. Nu har deras tredje album, ”Twisted tenderness”, släppts. Den första platta på 16 år Bernard Sumner gjort utan narkotika i blodet. Han klev in i rockhistorien 1979. Det var då Joy Division släppte stilbildande debutalbumet ”Unknown pleasures”. Det var också då narkotikan gjorde entré på allvar. – Vår producent Martin Hannett, en riktig knarkfantast, låste in oss i studion och lassade upp drogerna på bordet och sa: ”Ta det här!”. Vi vet hur det gick, heroinet blev senare hans död, säger Bernard Sumner. Under åren med New Order, ett band som gick i spetsen för utvecklingen av den dansanta, elektroniska popmusiken, blev drogerna för Bernard Sumner till slut ett nödvändigt verktyg i den kreativa processen. Det handlade om amfetamin eller andra uppiggande medel. Sabbade hälsan totalt – Jag kunde vara koncentrerad och vaken många timmar i sträck. Sen, när jag nått en viss punkt, blev jag övertrött och den kritiska delen av hjärnan sattes ur funktion, jag slutade analysera och då kunde ofta en text bara rinna ur mig, annars hade jag ofta en tendens att analysera sönder det jag skrev, säger han. Arbetsmetoden hade sitt pris. – Jag sabbade hälsan, blev otroligt ojämn i humöret, led av svåra sömnproblem. Du vet, jag kunde gå i cirklar hemma i lägenheten nätterna igenom, eller bara sitta och dumglo på värsta skitprogrammen på tv. Till slut vaknade jag mitt i nätterna med hjärtklappning, hjärtat hoppade över ett par slag, det hände flera gånger och det skrämde mig. Halvvägs in i arbetet med Electronics förra platta – ”Raise the pressure” – började kampen för att ta sig ur den onda cirkeln. Han lyckades. Typ. För som Johnny Marr, den andra halvan i superduon, påpekar: – Bernard, du började gå på prozac då. Numera har det gått så långt att Bernard Sumner joggar dagligen. Växte in i missburket Johnny Marr, excellent gitarrist och låtskrivare och på 80-talet musikalisk motor i det decenniets bästa popband, The Smiths, kom även han tidigt i kontakt med illegala substanser. – Man måste fatta en sak: det handlade aldrig om att leva ut en rock’n’roll-livsstil. Vi var inte som Rolling Stones eller Aerosmith. Det handlade om att växa upp i en drogkultur som kanske var speciellt livaktig i den stad jag och Bernard kommer ifrån, Manchester, vi gjorde bara vad alla andra gjorde, säger han. – I Manchester är det vanligare att använda droger än att inte göra det, säger Bernard Sumner. Mån om kreativiteten – Exakt. Det är lika naturligt att röka en joint som att gå på fotboll, det är inte ens en fråga om eskapism, det är ett fritidsnöje, säger Johnny Marr. Med åren har han, i likhet med Bernard, kommit fram till att det inte bara går lika bra utan bättre att göra musik i opåverkat tillstånd. – Jag ingick för två år sen en pakt med mig själv, att skydda min kreativa kraft, att inte vara hög längre, att hitta ett annat sätt att göra det på, bästa rådet om du vill vara kreativ: gå upp pigg och fräsch klockan sex och jobba. – Det skulle jag aldrig fixa, jag skriver bäst på kvällar och nätter, säger Bernard Sumner. Tar bara fem minuter – Jo, upp på morgonen, disciplin, visst, det är ett hårt jobb, men det är värt det, det är underbart. De bästa låtarna jag gjort för Electronic: ”Get the message”, som kanske är den bästa låt jag gjort över huvud taget, ”Forbidden city”, nya singeln ”Vivid”... De är alla framsprungna ur en nästan övernaturlig, sprudlande vitalitet, jag skrev dem på dagtid och det tog mig inte längre tid än det tar att lyssna på dem. Fem minuter och jag gör en låt som hela världen älskar! Helt otroligt.
|
|
Första helt rena plattan är här. 
