|
|
|
|
|
Four Tops skapade magi De gudabenådade sångarna gjorde soulhymner som gick direkt till hjärtat
Låtskrivargudarna Holland-Dozier-Holland komponerade hits åt alla i Motowns drömfabrik. Men sina egna favoriter sparade de åt Four Tops. Inga andra gav ju låtarna sådant magiskt skimmer. Bröderna Brian och Eddie Holland och deras edsvurne vän Lamont Dozier var tre av de absolut viktigaste hörnstenarna i det imperium Berry Gordy Jr byggde upp hemma i Detroit i början och mitten av sextiotalet. De skrev och producerade om inte alla så i alla fall en förkrossande majoritet av bolagets legendariska hitnummer. På mindre än fem år prickade de in 25 top 10-hits. Tjugofem! Marvin Gaye, Supremes, Martha & The Vandellas, Marvelettes och Isley Brothers hörde till de lyckliga som fick ynnesten att framföra mästerverken. Men sina allra främsta fullträffar öronmärkte de åt de fyra gudabenådade sångarna i Four Tops. Som ”Reach out I’ll be there”, ”I can’t help myself (sugar pie honey bunch)”, ”Baby I need your loving”, ”It’s the same old song”, ”Bernadette”, ”Standing in the shadows of love”, ”I’ll turn to stone” och ”You keep running away”. Oerhörda popsånger, allihop. Men i händerna på Levi Stubbs, Abdul ”Duke” Fakir, Lawrence Payton och Renaldo ”Obie” Benson växte de till något ännu större. De blev soulhymner. Magiska soulhymner, laddade med sån trolldom att de kunde förvandla den gråaste vardag till paradisisk dröm. Därav kompositörernas generositet. Nyckeln var förstastämman, Levi Stubbs. Det är ingen tillfällighet att brittiske folksångaren Billy Bragg skrivit en hel sång om honom, ”Levi Stubbs' tears”. Med sin både glödheta och sorgsna stämma lyckades han fylla varje ord med sådan emotionell intensitet att de skar rakt genom varje lyssnares skyddsmekanismer och gick direkt på hjärtats ömmaste punkt. Bara människor som helt slutat leva kan höra exempelvis ”I can’t help myself (sugar pie, honey bunch)” utan att få en klump i halsen. 1970 lämnade Holland-Dozier-Holland Motown för att bilda egna bolaget Hot Wax. Därmed bröts magin. Four Tops fortsatte visserligen i samma hetsiga produktionstakt, ofta med Frank Wilson som producent och låtskrivare, men även om medlemmarna själva ser ”Still waters run deep”, från just 1970, som sitt allra starkaste album var storhetstiden definitivt över. Fast Levi Stubbs tårar rinner förstås ännu. De kan inte torka.
|
|
