|
|
|
|
|
Nirvana hittade rockhimlen Brutalt uppriktiga punkrockalbumet ”Nevermind” gjorde bandet oförglömligt
Glöm mytbildningen, den smutsiga kommersen och all medioker musik som storbolagen försökte mjölka ur begreppet grunge. Glöm allt som hände efter den 8 april 1994 och inse hur erbarmligt mycket tråkigare modern rock förmodligen varit utan Nirvana. Det är egentligen flera artister som borde vara med och dela på den här listplaceringen. Black Flag, Dead Kennedys, Hüsker Dü, Replacements, Dinosaur Jr, Pixies, Tad, Mudhoney, Beat Happening, Butthole Surfers... Många var de amerikanska gitarrockband som under 80-talet, trots rätt stora musikaliska skillnader, byggde upp en innovativ, högst levande och framförallt alternativ rockscen. En scen där punkens gör-det-själv-anda levde vidare, där musiken inte i första hand var en karriärväg utan ett sätt att skapa mening i tillvaron när den amerikanska drömmen inte erbjöd några intressanta alternativ. Då ett av dessa band fick chansen på ett stort bolag blev de, ofrivilligt, den tändande gnistan för den största rockrevolutionen sedan punken. Nirvanas singel ”Smells Like Teen Spirit” var inte bara en fenomenal rocklåt med en refräng vass nog att skära sig igenom diamanter, sångaren och låtskrivaren Kurt Cobain hittade med texten och det desperata, trasiga sätt han sjöng den på rätt in i hjärtat hos en hel generation: ”With the lights out, it’s less dangerous Here we are now, entertain us A mulatto An albino A mosquito My libido Yay, a denial” Hela Nirvanas andra album ”Nevermind” (en synnerligen välvald titel) flödade av lysande emotionell punkrock. Minimalt inställsam men brutalt uppriktig musik som samtidigt gick att nynna på. ”Teen Spirit” och uppföljarsinglarna ”Come as You are”, ”Lithium” och ”In Bloom” förde upp den vilsna trion ur de skabbiga Seattle-klubbarna och in på såväl festivalscener som topplistorna. De bad aldrig om det, men drog med sig andra band in i rampljuset och stod plötsligt som galjonsfigurer för något som kallades grunge. Men. Nirvanas roll i sammanhanget var större än så. Dels för att de överglänste de flesta andra band, dels för att de visade att det faktiskt gick att nå en storpublik med skrammel och oljud, blottade känslor och primal energi. Ironiskt nog knäcktes bandet av sina egna framgångar. Tragiskt nog blev Kurt Cobain legendarisk och dyrkad av anledningar som hade väldigt lite att göra med hans fantastiska musik. Ingen kan dock ta ifrån Nirvana alla sinnen som de öppnade, alla replokaler de fyllde och alla trötta skivbolagsmänniskor som de sparkade i häcken. Nirvana rockade till 90-talet, helt enkelt. Riffet från ”Smells Like Teen Spirit” ekar fortfarande.
|
|
