Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetPuls
FREDAG 2 APRIL 1999
  

En cool yta och vassa kostymer


Foto: EVA TEDESJÖ

Vad är egentligen Northern Soul? Lyssna här!
Ljudet innehåller: En mix av låtarna ”Hey little Girl” – Miss DD Phillips, ”If That's What You Wanted” – Frankie Beverly and the Butlers, ”Superlove” – Dave and the Giants, ”So is the Sun” – World Column, ”Manifesto” – A Question of Tyme. Samtliga hämtade från ”The Wigan Casino Story Continues...” (Goldmine).
Så laddar du hem Realplayer
Mod-historik



Trendmedvetna souldiggare är mods och lyssnar på northern soul.
Puls Anna Maria Lindgren tog skotern till klubben Soulcave i Stockholm


På Lambrettaskoterns stänkskärm sitter ett stort rött, vitt och blått target-märke.
  – Alla mods hade det på sextiotalet, säger Jonathan Borgström, 20.
  Hans skoter är viktig. Viktigast. Den gör honom mods.
  Skotern är svart och vit. Styret hänger löst och i den vita lacken syns en del repor. Jonathan Borgströms skoter tog en del stryk när han körde 300 mil till den årliga Lambrettaträffen i Irland i somras.
  – Skotern är så cool. Och jävligt snygg, den är så sixties, säger han.
  Nu ska han plocka sönder sin skoter och renovera den igen. Lacka om den, och snart får han nya backspeglar och en del andra grejer. Han tror att han har gjort av med ungefär 10 000 kronor på skotern, bara på reparationer och tillbehör.
  – Men skriv inte det, för då kommer ingen att våga köpa skoter, säger han.
  Jonathan har lila byxor med raka pressveck på sig. De slutar en bit ovanför ökenkängorna.
  Under den vida, gröna militärparkasen har han en tajt svart jeansjacka och en mörkblå pikétröja som han nogsamt drar i och rättar till ibland.
  Han säger att alla hans kompisar är mods eller i varje fall har någon anknytning till det. Det händer att folk skriker ”bögjävel” och annat efter dem på stan. Jonathans kompis Bengt Wallman, 21, säger att det inte är bara för att de är mods. Förolämpade av fördomsfulla människor blir alla som är annorlunda.
  – De kan inte acceptera att man inte är normal. Att man inte bara vill sitta i sin förort och råsupa, säger han.
  Ett mods ska provocera sin omgivning. Med en cool yta och med skräddarsydda kostymer. Det är ingen politisk rörelse.
  – Mods skiter i det. Det är deras sätt att hantera politiska kriser, säger Bengt Wallman.
  Den värsta förolämpning de kan få är att bli kallad popkille. En snäll, anpassbar kille som lyssnar på Oasis precis som alla andra och som inte står för att han är annorlunda.
  – De är inte lika kaxiga, man ska vara kaxig, säger Jonathan.
  Kaxig, och ganska killig.
  – Jag tycker att det helt och hållet är en killgrej. Det är en väldigt grabbig kultur, säger han.
  – Det är jättetrevligt med modetter, men från början var det en killgrej.

Musiken väckte intresset
  I sexan upptäckte han Beatles, sedan Kinks och så rullade det på med britpop och ännu mer 60-tal. Genom musiken väcktes intresset för modskulturen och för några år sedan köpte han sin första skoter. Jonathan var den ende i Båstad som åkte omkring på en 60-tals Lambrettascooter. För två år sedan flyttade han till Stockholm.
  Han säger att det i princip bara finns ett modsgäng i Stockhom, det han själv är med i. Det är ett sammansvetsat gäng och de håller ihop. Det händer att Jonathans kompis Oscar ringer och är arg på honom för att han inte hört av sig på en hel dag.
  – Lite som tjejbästisar, säger Jonathan.
  Det hindrar inte att de skriker och skäller en hel del på varandra när de väl pratar.
  – Man måste ha attityd.
  Jonathan är medlem i Stockholms Lambrettaklubb, som driver ”Soulcave” i Stockholm.
  Nu är det säsongspremiär för klubben som ser till att det spelas northern soul, modspop och annan sextiotalsmusik åtmistone en fredagskväll i månaden i en liten källare i Birkastan.
  Bengt kommer ner för spiraltrappan i randiga byxor och parkas. En del av hans kompisar har redan kommit, han går fram till dem och tar av sig sin jacka. Under den har han kravatt och en knallröd, uniformsinspirerad kavaj med axelklaffar och medaljer. Hans vänner uppmärksammar direkt kavajen med rop och en del gliringar.
  – Nä, nu går jag härifrån.
  – Nej, men Bengt, du är jättefin.
  Bengt sätter sig ner, tar fram en Butterickspåse och delar med sig av medaljerna.
  Källaren fylls snart med folk. ”Soulcave” har funnits i över två år och har en trogen stampublik. Dansgolvet är fullt och det börjar bli trångt. På en vägg visas diabilder av skotrar.
  Vid sidan av dansgolvet står Marielle Hasselblad och lutar sig mot väggen, iakttar dem som dansar och väntar på rätt låt. Hon har en välskräddad, grafiskt svartvitmönstrad klänning och svarta, nätta halvhögklackade skor på sig. Ögonen är kraftigt målade med svart kajal och mascara, men läpparna är omålade. Hennes nästansvarta hår är kortklippt i nacken och en aning upptuperat högst upp på huvudet.

Fortsättning

Anna Maria Lindgren

Bok- och filmtips för mods
Under åttiotalet skrek folk ”Rysk pensionär!” efter Maria Lindén när hon gick omkring i Borlänge i secondhandinköpta sextiotalskläder. Sedan dess har hon varit inne på modskultur. Här tipsar Maria om hur du lär dig mer om mods.
Läs:
”Absolute beginners” (”Fullständiga färskingar”) av Colin MacInnes.
”Mods!” av Richard Barnes.
”Nowhere to run - the story of soul music” av Gerri Hirshey.
”The Untouchables”. Information om vad som är på gång i hela Europa. Beställs hos: The Untouchables, Flat b, 15 Gleneagle Road, Stretham, London SW16, 6AY, England

Se:
”Blow up” (1966).
”Mandomsprovet” (1967).
”Alfie” (1966).
”Here we go round the mulberry bush” (1968).

På nätet:
”The New Untouchables”. Hemsida med modlänkar, fanzines, affärer och klubbar. http://freespace. virgin.net/new.untouchables/

   
  MER I PULS