|
Countryguden Hank
Rocknroll uppfanns egentligen först ett decennium senare. Ändå spelade countryguden Hank Williams rocknroll redan på 40-talet. Punk, soul och blues också. Rent stilistiskt handlade det strikt om country. Väldigt strikt. Hank Williams är ingenting mindre än den moderna countryns själva skapare och gudfader. Men i nästan alla inspelningar han gjorde gick starka och farliga underströmmar av andra sorters uttryck ibland sådana som överhuvudtaget inte fanns. Rockabillyns sexiga sväng vibrerade i en tidig Move it on over , punkens uppkäftiga attityd rasslade i Mind your own business, soulens mjuka innerlighet glödde i odödliga klassikern Im so lonesome I could cry och bluesens kärva smärta ekade dovt i Cold cold heart. Dessutom sjöng den unge hillbillyn med en svart mans märgfulla stämma. Hank Williams karriär var kort. Han debuterade 1946, 23 år gammal, och dog sex år senare, i baksätet på sin Cadillac på nyårsdagens morgon 1953 i Oak Hill West Virginia, söndersupen och förtvivlad. Likväl hann ynglingen bli superstar. Hos etablissemanget fick han visserligen aldrig den respekt han förtjänade; de förstockade puritanerna i Nashville ansåg honom för oborstad och utmanande. Men folket älskade sin Hank. Likt en förtida sydstatsversion av Bruce Springsgsteen sjöng han enkel men brännande poesi om sin uppväxt på den amerikanska drömmens skuggsida och varje kuvad, hunsad white trash-proletär kunde se sitt eget liv målas i sångerna, sin egen smärta och rädsla och frustration och bitterhet. Det säger en del att över tjugofem tusen människor kom på begravningen i Montgomery, Alabama. Det säger ännu mer att mannen alltjämt, nära femtio år efter sin eländiga död, har samma förödande genomslagskraft. De inspelningar som finns bevarade är spartanska och skraltiga, men det spelar inte den minsta roll. Mästerverk som Long gone lonesome blues, Lovesick blues och mördande Your cheatin heart säger fortfarande lika mycket, berör lika starkt, skakar om lika hårt. Det är tidlöshet det. Håller du inte med är du en stenstod utan receptivitet. Eller som Kris Kristoferson en av tiotusentals lärjungar sjunger: If you dont like Hank Williams you can kiss my ass.
|
|