|
|
|
|
|
Cajsalisas Rockbjörn
Att få Rockbjörnen förändrade inte Cajsalisa Ejemyr så mycket. Däremot förändrades skivbranschens attityd mot henne. – Bara fem minuter efter att jag fått priset kom en stor svensk artist fram till mig och sa grattis. Innnan så hade hon aldrig nedlåtit sig till att prata med mig. Nu har nästan ett år gått sedan Cajsalisa Ejemyr blev utsedd till Sveriges bästa kvinnliga artist av Aftonbladets läsare. Att få en Rockbjörn var en stor upplevelse. Framför allt för att det var hennes lyssnare, vanliga skivköpare, som röstade fram henne. Inte branschfolk som ser till hipphetsfaktor. Men det var inom branschen hon märkte störst skillnad efteråt. – Deras attityd förändrades direkt. Det tog bara fem minuter efter att jag gått av scenen innan det kom fram en stor svensk artist till mig och sa grattis. Innan hade hon aldrig nedlåtit sig till att hälsa på mig. – I Sverige får man inte vara bra på två saker samtidigt. Och att spela med i en såpa är väldigt fult. Men det har gett mig mycket frihet. När vi skulle ut på turné i somras så sa turnéarrangörerna till mig att det inte gick att ta med så många musiker som jag ville ha. Då kunde jag säga okej, jag tar pengarna jag skulle ha tjänat och tar in en musiker till. Jag har råd med det eftersom jag har ett annat jobb.
Just nu är Cajsalisa i studion för att spela in sitt andra album. I och med att hon har sin inkomst från ”Skilda världar” har hon kunnat ta det lugnt med uppföljaren till debuten ”Först nu”, men någon gång i början av nästa år är det dags. – Den skiljer sig en hel del från förra skivan. Om den var ljusblå, ljusrosa och beige, så är den nya skivan brun, mörkblå och grön. Samtidigt tror jag att de som gillade den förra skivan kommer att känna igen sig. Den är jävligt bra, helt enkelt. Deltar i produktionen Till den här skivan har Cajsalisa skrivit det mesta av musiken själv. Hon är också minst sagt delaktig i produktionen. – På mitt skivbolag tycker man säkert att jag lägger mig i allting, men det är viktigt att jag kan stå för allt. Men när jag skriver musik jobbar jag gärna tillsammans med någon. Jag tycker om att bolla idéer. När det gäller texterna är jag en nittiotalskid. Jag är inte Orup, eller Johan Kinde, eller Mauro Scocco och skriver inte på samma åttiotalssätt. Och sedan kan jag bara hoppas att det jag skrivit går från mitt hjärta rakt in i hjärtat på den som lyssnar.
Malin Hendriksen
|
