Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetPuls
FREDAG 25 FEBRUARI 2000
 
  

– Jag är mer manlig nu
Missförstådde Thomas Di Leva har prövats av änglarna och är helkär i sin stjärngudinna Katarina.

992
Foto: SARA RINGSTRÖM
I tvåårs-åldern föll Di Leva ner för en trappa och spräckte skallbasen.
  I smärtan som följde hittade han sin inre röst – sedan fanns det ingen återvändo.
  Världen krävde hans hjärta.
  – Änglarna prövade mig, säger han.

  – Vänta, jag ska bara blessa maten.
  Han kupar händerna över groddarna, spenaten och kikärtsröran och sluter ögonen. Tystnad.
  – Jag välsignade maten och gav den kosmiskt ljus. Det gör jag alltid när jag stoppar något i munnen därför att jag är tacksam för att jag ska få äta, det är inte alla som får det.

Nyår på Hawaii
  Glitterblå kaftan, ”min Elviskaftan”, och halsband med snäckor från Hawaii. Han och fästmön Katarina var där i en månad över jul och nyår. Några av de grönköttiga djungelbladen har följt med dem hem och flyttat in på cd-konvolutets mittuppslag med hjälp av Katarinas kamera.
  – Det hade varit fantastiskt även om vi hade varit i Finland. Så är det när man är kär, säger Thomas Di Leva.
  Han är kär.
  Uppfylld, upplyft, insmord, omgjord, trolltagen, utslagen. Sagokungen har hittat sin stjärngudinna. Man kan ana de små rosa änglarna som flugit med honom in på Organic Greens vegetariska restaurang och satt sig att leka i hans mörka lockar under dämpat förälske-fnitter.

Nytt album
  Albumet heter ”Älska”. Vad skulle det annars heta?
  – Jag såg henne på Govindas en dag. Hon satt där på en stol med en gemensam bekant. Då visste jag att hon kunde allt. Instinktivt. Sedan dess har jag bara väntat.
  Han ler.
  Mannen som måste fått uppåt 30 kilo tomater kastade på sig under sina 20 år som artist. Som ständigt hotas av rasister och andra rädda småknytt. Vars milda kärlekspredikan är så provocerande att de kommersiella radiostationerna fortfarande inte spelar hans skivor, trots att han fyllde hela Globen med sin nyårskonsert och låg etta på skivtoppen med samlingsskivan ”För Sverige – i rymden.”
  Han bara ler.
  ”...en kyss från dig är salig som himlen, du får min själ att leka, åh min stjärngudinna...”
Ett album sprängfärdigt av passion. Vilken ynnest att få från sin älskade.
  – Ja, Katarina har tur. Ha, ha, ha.
Många människor blir så tafatta i sin förälskelse.
  – Det är en del av älskogen att frambära poesi till varandra och upphöja varandra.
Väcker du henne på morgonen med ett ”Min underbara honungsblomma, välkommen till en ny strålande dag där jag skall finnas vid din sida till månen tar oss i sin famn”?
  – Absolut. Det är det minsta jag kan göra, det kostar ju inget. För mig är kvinnan en gudinna som symboliserar jord och liv, sagan i stjärnorna. Det är viktigt att hylla det varje dag, ligga vid hennes fötter och frambringa all sin vördnad, kärlek och respekt.
Är inte det att sätta kvinnan på en piedestal som lätt kan ramla?
  – Det är snarare att böja sig inför hennes styrka. Att inte bli rädd för den som man. Det är så vi stärker samhället. Poesin finns i alla män, det är jag övertygad om. Det gäller bara att våga plocka fram den.
Tror du verkligen att alla män har en kärlekspoesiådra?
  – Den döljs av en massa slöjor av tuffhet. Tyvärr.
Snarare pansar.
  – Ja, man tänker så mycket på att ha rätt attityd, att vara tillräckligt manlig.
Känner du dig manlig?
  – Jag känner mig mer manlig när jag möter Katarina än när jag är själv. Om jag sitter för mig själv så är jag bara en kosmisk ljusvarelse, men när jag möter Katarina så har jag äran att få komma ner på jorden och vara man också.
Foto: SARA RINGSTRÖM
Hur träffades ni?
  – Via gemensamma bekanta. De gånger vi tittade på varandra eller pratade med varandra så kände jag att hon förstod att jag förstod. Då vågade jag fråga om hon ville jobba med mig. Katarina har gjort mina senaste tre skivomslag.
Det står Katarina Di Leva i skivomslaget. Har ni redan gift er?
  – I och med att skivan är evig så är det bättre att skriva som det ska stå. Katarina friade till mig i slutet av september. Vi ska gifta oss så fort vi har tid.
Hon står också som textförfattare under två låtar.
  – Texterna har kommit till under våra lekar. Hon har varit ett så stort stöd så jag tyckte att hon skulle stå som medtextförfattare. Jag är inte som Shakespeare som fick mycket stöd av sin musa, men bara stoltserade med sitt namn.
Vad har du lärt dig av Katarina?
  – Allting.
Du var ju någon innan också.
  – Jo, men av Katarina har jag lärt mig allting igen. Genom hennes ögon. Jag är ännu öppnare, ännu mjukare, ännu mer hård, ännu mer fredlig och ännu mer krigisk. Bland annat.
Jag var själv så otroligt förälskad när ”Miraklet” kom, det var nästan som ett tecken.
  – Så fantastiskt. Det var lika för mig. När miraklet kom då kom ”Miraklet”.
Ändå är det många som aldrig upplever den stora passionen.
  – Alla kan uppleva den. Tyvärr är inte samhället byggt för det. Det är slit och släng och producera. Det finns inte plats för att stanna upp i ett möte.
Måste man inte lida för att skapa?
  – Det är en myt. Människan har väl utforskat lidandet mer än lyckan. Jag uttrycker mig från nirvana, inte från skärselden. Det är roligare.
Vad skiljer ”Älska” från dina tidigare album?
  – Den tränger sig på mycket mer. Jag fokuserar på det fysiska. Ha, ha, ha.
  – Vänta, jag måste bara blessa min drink.
Vad är det för grönt du dricker?
  – Det är spirulina en sötvattensalg. Världens nyttigaste födoämne. Nasa experimenterar med att odla spirulina till sina rymdstationer.
Jag såg dig första gången på Hultsfred 1991 och tyckte att du var svindlande snuskig. ”Kom och lek med min rymdraket i logen efteråt”, sa du.
  – Man får väl leka lite på scenen? Jag har olika faser i livet, det var roligt då. Jag sa bara att du skulle leka med min rymdraket och jag menade faktiskt rymdraket. Om du menar något annat får det stå för din fantasi.
Du har kallats den sista visionären inom svensk pop. Vem skall ta över efter dig?
  – Vi har ju Kent. Håll till godo. Popmusik i dag är en karriärindustri. När jag började spela, under punkens födelse, var det ett statement, att våga stå upp och inte flyta med strömmen som de döda fiskarna.
”Det kapitalistiska systemet har ingen framtid”, sa du i en tidningsintervju. Var står du politiskt?
  – Jag tillhör alla.
Men störta kapitalismen är en ganska radikal sak att säga.
  – Ja. Men jag tycker att den politiska arenan arbetar så mycket med att slå varandra i huvudet med argument. En politisk åsikt som jag har, som inte finns i något parti, är att det vore väldigt bra om gravida kvinnor fick vara med i beslutsprocessen. De bär på framtiden och är otroligt känsliga för allt de ser.
Skulle du ställa upp om ett politisk parti vill ha dig som rådgivare?
  – Ja, jag kan ge råd till den som vill.
Vad skulle vi ha istället för kapitalism?
  – Paradiset.
Det känns som om något kommer däremellan?
  – Nej, vi har en otroligt rik jord, det finns grödor och frukter och vatten, även om vi är på god väg att förstöra det. Om vi tillsammans hjälptes åt och inte drog gränser mellan länder och folkslag så skulle alla få det som de behöver. Anledningen till att varelser från andra planeter inte landar här är att vi fortfarande är inne i ideologiska system som jobbar emot varandra istället för med varandra. De är förbi sånt.
  – Jag förstår ju att jag är flera generationer före i mina idéer. Därför kan jag ge råd.
Hur kan du lita på din känsla så fullt ut?
  Eva Dahlgren sjöng, ”Som blomman söker sig till ljus som poeten söker mer sol”. Jag tror på ljuset. Allt rör sig mot ljuset, även den mänskliga civilisationen. Genom att studera naturen kan vi förstå vad vi har inom oss.
Har du aldrig tvivlat?
  – Nej, jag ser att det fungerar i mitt eget liv. Jag ser det på min egen lycka. Folk säger ofta till mig att det där aldrig kommer att fungera, det har jag fått höra sedan jag var barn.
Finns det någon händelse i din barndom som gjorde att du fick den insikten?
  – Jag minns att jag ofta var sjuk och tvungen att försvinna in i mig själv och ta skydd för att jag hade så ont. Genom det så kommer man till insikt vem man är. Det är oftast så som änglar gör när de prövar en när man är barn.
Hur har änglarna prövat dig?
  – Jag ramlade utför en trappa och spräckte skallbasen. Då fann jag mig själv, min inre röst. Sedan har jag haft den med mig hela livet och observerar världen från min inre röst och inte bara de grovfysiska sinnena som smak, lukt, känsel, hörsel, syn. The monkeyminds.
  – Producenten Kaj Erixon brukar skämta i studion när vi har arbetat långa dagar, ”Det är skallbasens fel, annars skulle vi inte sitta här.” Ha, ha, ha.
Hur gammal var du då det hände?
  – Jag var två år. Alla trodde att jag skulle dö. Eller att jag skulle bli knäpp.
Har du någon gång blivit hotad?
  – När jag var ute och turnerade mellan -86 och -89 så kunde jag inte gå upp på en scen utan att det haglade tomater, i alla fall i småstäderna. Där möter jag fortfarande en främlingsfientlighet. De kan inte placera in mig i ett fack och kallar mig därför flummig, vilket också är en slags främlingsfientlighet. Man är rädd för att känna igen sig själv i en en annan människas idéer, så att man måste ta av sig slipsen.
  Nu sveper plötsligt en rosa prinsessklänning in på Organic Green. Spirulinadrinken står redan och väntar.
Är det stjärngudinnan som kommer?
  – Ja, det är min stjärngudinna.
Katarina, vilken är den vanligaste missuppfattningen om Thomas?
  – Att han är konstig, spejsad och lever i en naiv fantasivärld. Thomas är en av de realistiska människorna jag har mött.
De kommersiella radiokanalerna delar tydligen inte den uppfattningen.
  – De tycker att jag är en knepig typ och ger mig inte samma ärliga chans, jag är stämplad. Det är faktiskt ett hot mot demokratin. Men jag är fortfarande en gerillakämpe.
Katarina, du har fotograferat omslaget till ”Älska”. Det är något helgonlikt över bilderna.
  – Eftersom vi är gud och gudinna för varandra så ville jag ta fram en gud. Jag ville visa min gud.
  – Min sagokung.
Kom känslan fram?
  – Ja, det tycker jag. Det är svårt att manifestera så mycket kärlek och känsla på en tvådimensionell yta. När man fotograferar någon som man älskar så gör man det på ett helt annat sätt. Man har sina egna punkter. Det var inte som att göra ett skivomslagsjobb.
  – (Thomas): Det var samma sak när jag spelade in skivan. Det var mer som att smycka ut kärleken än att sjunga och spela. Som att kvittra lite grann i ett träd.
”Älska” är ert album, inte bara Thomas.
  – (T): Ja, det stämmer. Det är vårt familjealbum. Ha, ha, ha.
  Hi, hi, hi...
Vad är det nu?
  –(T): Mmm... nej, vi bara sänder lite. Det är för att vi känner oss trygga.
Hur ser det ut hemma hos er?
  – (K): Vi bor i ett tempel med en stor säng.
  – (T): Det ska bli ett varmt och ombonat tempel där alla ska känna sig välkomna. Man ska kunna få en filt om man fryser och en frukt om man är hungrig. Där finns lika mycket jord som rymd...
Men ni måste väl ha en toalett också.
  – (T): Sånt gör inte vi. Ha, ha, ha. Jorå, vi är väldigt bevandrade inom alla områden.
  – Vi gör allt tillsammans. Allt du kan tänka dig och lite till.
Hur firade ni nyår på Hawaii?
  – (T): Vi satt tysta och tittade på stjärnorna.
  – (K): Och valarna.
  – (T): Och lyssnade på havet och åt frukt.
  – (K): Och kramades. Det var en dag som alla andra dagar.

frida.lindqvist@aftonbladet.se

Aqua arkiv Di Leva
Namn: Thomas Di Leva. Ålder: 35. Familj: Fästmön Katarina Eriksson som jobbade som programledare för ”Abrakadabra” och ”Techno” på ZTV mellan -95 och -97. Bor: I Vasastan i Stockholm. Yrke: Artist. ”Men egentligen jobbar jag inte, jag leker”. Aktuell: Med nya skivan ”Älska” som släpps den 23/2. Den får 3 plus i dagens Puls.
Läsarnas frågor till Di Leva i torsdagens chat
Rörliga bilder - Di Leva sjunger för Aftonbladets läsare.
Så laddar du hem Realplayer

   

   
  MER I PULS

Pulsredaktör på nätet: Johanna Börjesson