|
|
|
|
|
Krister Henriksson, skådespelaren, kom till mig i en dröm, skällde på mig och gick sin väg. Jag sprang efter och skrek nåt om att du din skitnödiga prettoskådis, vem är du att komma här och skälla på mig? (Här vill jag gärna poängtera att jag inte alls tycker så, tvärtom tycker jag att han är lysande.) Då såg han på mig och sa på teatersvenska: ”Fan vad skönt, tack!”. Han sa det med en väldig emfas: ”Tack, tack, det där behövde jag” och han var helt befriad, närmast förlöst. ”Och du”, viskade han, ”skriv nånting om alla satans spelprogram på tv”. Det måste väl betraktas som ett uppdrag från Gud. Jag gillar inte spelprogram i tv. Från ”Bingolotto” till ”Vem vill bli miljonär” ner till minsta lilla travtips med Benny Haag. Människor som aldrig behöver titta efter extraprislappar brukar älska att förakta dem som spelar och kallar gärna spel-tv för ”opium för folket” och annat de tycker låter lite clever men som är gamla floskler från den mellanskiktsintellektuella punsch-verandan. Jag tror att de som spelar tar en kalkyrerad risk för att förbättra sina liv. De satsar vad de tycker att de har råd med och slår sedan på ”Bingolotto” eller Bengt Magnusson. Men själva tv-kanalerna, främst TV4, kan inte få min respekt när de fyller halva helgtablåerna med spelprogram, det spelar ingen roll hur många avsnitt av ”Ally McBeal” och ”South Park” de sänder. TV4 har inte idémöten i mörka kostymer där målet för dagen är att komma på spelprogram som berikar folket. Såklart inte, de gör spelprogram för att berika sig själva och det gör de givetvis rätt i för det kräver deras ägare av dem. Men respekt kan de inte få, och uppenbarligen är det en mycket trött kanal vi ser, en kanal i en kreativ kris som är beredd att sälja ut varumärket TV4 för kortsiktig profit. Spel-tv borde förbjudas. Ja, på allvar. När ett kollektiv på tre miljoner människor ägnar vitala delar av hjärnan åt idiotiska frågelekar medan bara några tusen personer runt Stureplan skapar internetsajter som hela världen imponeras av, ger det en sorglig bild av Sverige. En bild där klass-klyftorna växer mellan fattiga och rika. Och de fattiga kommer aldrig att bli rika av TV4. Men de kommer att drömma om den där miljonvinsten varje gång de slår på tv:n och dö desillusionerade, för de vann inte ens en enda ny trisslott. Jag längtar till den tiden då det bara fanns två tv-kanaler. Det känns som att Sverige var ett intelligentare land då. För nånting gjorde vi ju innan vi började spela på tv. Vi säger så. |
Skriv till mig!