Aftonbladet. Senaste nytt. Dygnet runt. Aftonbladet press.
    7 JUNI 1998
  Nu börjar VM i fotboll
- var beredd på skandaler!

Snart börjar fotbollsfesten.
Men inte ens den allra stoltaste av alla VM-turneringar har under sin 68-åriga historia klarat sig undan mutor, bråk och ond, bråd död.
Här är de värsta VM-skandalerna.

Arne Norlin
Foto: Aftonbladet, AP


Maradona vrålade fullpumpad med efedrin
Maradona Hela Diego Maradonas karriär är kantad av skandaler och drogrykten. Men det dröjde ända till proffsåren i Italien innan han åkte dit.
Efter en match för Napoli mot Bari 1991 testades han positivt för kokain. Men då hade han redan flytt landet.
Många häpnade när den överviktige stjärnspelaren förklarade att han skulle vara i form för VM 1994.
Tittare över hela världen kunde se hans vansinniga utbrott mot TV-kameran efter ett av målen mot Grekland, 4-0. Förklaringen kom efter 2-1-segern mot Nigeria. Med hjälp av en ökänd läkare hade Maradona pumpat sig full med efedrin, ett uppiggande medel som också ger en snabb viktminskning.
Det blev ändå 15 månaders avstängning.
Maradona är inte den förste som åkt fast i ett drogtest i VM. Redan 1974 diskades Haitis rödhårige mittback Ernst Jean-Joseph sedan han tagit piller mot sin astma. Men i motsats till Maradonas läkare vägrade lagets läkare att stödja hans historia.
Jean-Joseph fick inte heller samma hjältemottagande som Maradona. I stället drog hans lags säkerhetsvakter ut honom från hotellet, spöade upp honom och såg till att han sattes på första plan hem.

Drottningen fick vänta
på de berusade spelarna

Medalj Många lag har festat till rejält - när de spelat färdigt. England 1990. Polen 1978 (de hade med sig 380 flaskor vodka). Australien 1974. Skottarna, varje turnering de varit med i.
Men rekordet innehas nog av Hollands lag efter förlusten mot Argentina i VM-finalen 1978.
På väg hem blev spelarna så berusade och stökiga att piloten var tvungen att ta ner planet i Paris.
Vilket i och för sig var tur, för på Schiphol, flygplatsen i Amsterdam, väntade drottning Juliana på att hylla silvermedaljörerna.
Den ofrivilliga rasten räckte för att Krol, Neeskens, Rep, Rensenbrink och de andra skulle bli presentabla vid avstigningen.

Mördaren ropade "mål!"
för varje kula han avlossade

Escobar Mitt under VM-turneringen i USA 1994 kom det tragiska beskedet: den colombianske mittbacken Andres Escobar hade hittats mördad; skjuten.
Escobar och hans flickvän hade besökt en restaurang i en förort till Medellin, känd som drogkungarnas stad. På gatan utanför träffades han av tolv revolverskott. Enligt fästmön ropade mördaren "mål" för varje kula.
I matchen mot USA hade Escobar gjort ett olyckligt självmål.
Glidande på marken hade han kommit i vägen för en passning parallellt med mållinjen. Det visade sig bli segermålet. Colombia förlorade med 2-1 och var ute ur VM.
Mördaren, Humberto Munuz, greps strax efteråt och dömdes till 43 års fängelse.
Mordet var helt klart en bestraffning för självmålet.
Men inget vet säkert om mördaren agerade på eget initiativ eller om han var utskickad av något av de spelsyndikat som satsat stora pengar på att Colombia skulle vinna.

Tyskarna gjorde 1-0
och båda lagen slutade anfalla

I sista matchen i gruppspelet i Spanien 1982 möttes Västtyskland och Österrike. Båda lagen skulle gå vidare om Västtyskland vann med 1-0. Blev det något annat resultat skulle Algeriet, som slagit tyskarna med 2-1, gå till andra omgången.
Redan i elfte minuten gjorde Horst Hrubesch 1-0 till Västtyskland. Sedan hände ingenting mer. Verkligen ingenting. Inget av lagen ville anfalla. De rullade bollen mellan sig i 79 minuter. Algeriet protesterade - men förgäves.
Frankrikes förbundskapten Mickeel Hidalgo, som fick Österrike i sin grupp i stället för Algeriet, föreslog att de båda lagen skulle nomineras för Nobels fredspris.

Argentinas diktator krävde
VM-guld till varje pris

Videla Det var mer eller mindre bestämt på förhand att Argentina skulle vinna sitt VM på hemmaplan 1978.
Alla, inklusive militärdiktaturens ledare Jorge Videla (Det är han som tackar de argentinska spelarna Daniel Passarella och Osvaldo Ardiles för guldet på bilden), krävde seger. Men laget behövde all tänkbar hjälp...
I den andra matchen, mot Frankrike, gav domaren Argentina en mycket tvivelaktig straff: 2-1.
Kampen om den ena finalplatsen stod sedan mellan Brasilien och Argentina. Brasilien krävde att de avslutande matcherna skulle gå samtidigt. Men protesten avslogs och Argentina fick möjlighet att spela på resultatet.
Brasilien besegrade Polen med 3-1, vilket innebar att Argentina måste slå Peru med minst fyra mål. Det blev 6-0, sedan Peru satsat på fyra reserver, bränt otaliga chanser och släppt in enkla mål. Varför? Ingen vet säkert, men efteråt skickades 35 000 ton vete gratis till Peru och Argentina beviljade Peru ett lån på 400 miljoner kronor.
Inte ens finalen blev problemfri. Först tvingades Holland vänta i fem minuter på den fullsatta River Plate-arenan (över 100 000 åskådare) innan motståndarna dök upp. Sedan protesterade argentinarna mot René Van De Kerkhoffs bandage på armen - och han måste ut och byta medan matchen körde igång.
Men det mest belysande för alla Argentinas fördelar var statistiken över frisparkarna i finalen: domaren Sergio Gonelli från Italien blåste 46 för Argentina, bara 20 för Holland.
Argentina vann i förlängningen med 3-1 och jublet kunde börja.

Brassarna slog sönder glödlamporna
och försökte hämnas i mörkret

Toth Det har spelats många tuffa, hårda och ojusta matcher i VM:s historia. Men rekordet tas nog av Ungern-Brasilien i kvartsfinalen 1954. Och framför allt för det som hände efteråt.
Själva matchen vann Ungern med 4-2. Domaren Arthur Ellis visade ut två brasilianare och en ungrare och dömde två straffsparkar.
Men det stora bråket, kallat "Slaget i Bern", utspelade sig i omklädningsrummet efter matchen. De brasilianska spelarna krossade ungrarnas dörr, slog sönder lamporna och anföll i mörkret med vad som fanns till hands: skor, flaskor och knytnävar.
Slagsmålet pågick i tio minuter.
Den ungerske yttern Toth bars ut medvetslös, den brasilianske mittbacken Pinherio fick ett sju centimeter djupt sår i ansiktet. Så gott som varje spelare var skadad.
Matchen i omklädningsrummet slutade oavgjort.

Vad sa egentligen shejken
till de uppretade spelarna?

Shejk Kuwait vann första matchen i grundspelet 1982, men var chanslösa mot Frankrike. Vid ställningen 3-1 sprang anfallaren Alain Giresse fri och pricksköt 4-1. Men det kuwaitiska försvaret hade stannat upp. De menade att domaren blåst för offside. Eller var det en visselpipa bland åskådarna?
Hela det kuwaitiska laget gjorde sig berett att gå av planen.
In från läktaren stormade då överledaren, prins Fahid.
Åsikterna går isär om ifall han försökte lugna ner sitt lag eller om han också krävde att kuwaitierna skulle åka hem om målet inte underkändes.
Efter en lång palaver ändrade sig den ryske domaren Miroslav Supar.
Vilket i och för sig inte har så stor betydelse. Frankrike gjorde ändå 4-1 i slutminuterna och vann lätt.

Tusentals dog när VM-kvalet
trappades upp till blodigt krig

Soldater Det så kallade "fotbollskriget" bröt ut två veckor efter att El Salvador slagit Honduras med 3-2 i den avgörande matchen på neutral plan och därigenom kvalificerat sig till VM i Mexiko 1970.
Länderna hade länge varit bittra fiender. Framför allt bråkade de om några landområden längs gränsen. Och ända från den första av de tre matcherna hade stämningen mellan de båda grannländerna piskats upp till kokpunkten.
Den 14 juli 1969 gick soldater från El Salvador över Honduras gräns. För att tala fotbollsspråk tog deras bättre utrustade styrkor en tidig ledning. Men Honduras kom tillbaka i andra halvlek, då landets bombplan slog ut El Salvadors oljeraffinaderier.
När Mexiko lyckades förhandla fram eld upphör efter fem dagar hade 3 000 dött och över 100 000 förlorat sina hem.
Fotbollskriget slutade oavgjort - eller mer korrekt: båda förlorade.
Och i VM förlorade El Salvador alla matcher, utan att göra ett enda mål.

VM-bucklan överlevde andra
världskriget i en skokartong

Bucklan VM-bucklan är egentligen två. Den första, en gudinna som håller en skål, även kallad Jules Rimet-trofén, fick Brasilien behålla för alltid efter tredje segern 1970.
Italien vann den sista VM-turneringen före kriget 1938. Därför skulle det italienska fotbollsförbundet förvara trofén till nästa VM. Risken att bucklan skulle försvinna var stor. Därför tog förbundets ordförande Ottonio Barassi ett eget initiativ. Han gömde den i en skokartong under sin säng och tog inte fram den förrän kriget var slut.
1966 stals den verkligen, från en utställning inför VM i England. Men den hittades fyra månader senare, just före finalen, gömd i en häck i en skog i södra London. Upphittaren, hjälten, var en hund, Pickles.
1983 stals trofén för gott, från det brasilianska förbundet. Tre män greps, men släpptes i brist på bevis. Förmodligen lät tjuvarna smälta ner den. Metallerna, brons och guld, var redan då värda hundratusentals kronor.
Den nya trofén, atleter som bär upp ett jordklot, har haft det fridfullare. Det nära fem kilo tunga originalet, rent guld, förvaras av Fifa i Bern. Den som segrarna får är bara en guldbelagd kopia.

Montezuma fick chansen att slå slå till igen
VM 1986 tilldelades Colombia. Men redan under VM 1982 fick Fifa, fotbollens världsorganisation, och den diktatoriske ordföranden
João Havelange kalla fötter. Var det verkligen säkert i Colombia?
Kunde Fifa garantera säkerheten, i ett land där spelsyndikat och drogkungar flera gånger tagit till våld för att se till att lagen de satsat på skulle vinna?
Nej, Colombia fick inte arrangera. Men vilka skulle göra det i stället?
Brasilien ville, men just då var Havelange (som själv är från Brasilien) osams med både förre stjärnspelaren och ordföranden i Brasiliens fotbollsförbund, Pelé.
Det blev Mexiko i stället, trots att landet hade haft VM så sent som 1970. Och trots höjden och de sanitära olägenheterna, magsjukan Montezumas hämnd med mera.
Kanske spelade det en viss roll att Havelange är bästa kompis med Emilio Azcarraga, ägare till TV-bolag i Mexiko, USA och Spanien och som av en slump arbetsgivare till ordföranden i Mexikos fotbollsförbund...

Till sist, den allra värsta skandalen: att Norge och Danmark är med i år - men inte Sverige.