|
|
|
|
|
”Nu ska jag hinna titta på tv”
Nu tar Sam Nilsson en av sina sista promenader genom tv-husets vindlande korridorer, vi går från hans tjänsterum till studion för SVT 24, och vi hamnar i en hypermodern värld av skärmar och datorer och fjärrstyrda kameror och den allra senaste tekniska utrustningen. Jag frågar honom om han verkligen begriper sig på alla dessa nya apparater. – Varenda en, svarar Sam. Han har varit ute på en lång resa sen den där dagen 1969 då han första gången klev in på tv:s nyhetsredaktion. 1970 fick han ansvaret för nyheter och sport. 1979 blev han chef för TV 1. 1981 utsågs han till vd för Sveriges Television. Det har alltid blåst kring Sam Nilsson, så som det naturligtvis ska göra kring en tv-chef, men det har mest varit ljumma vindar. Det är klart: en och annan storm har kommit farande längs vägen. Det har varit en del politiska demonstrationer och interna stridigheter och spatiösa representationskonton och Robinsongräl och nyhetsbråk, men vi ska också komma ihåg att Sam Nilsson haft en svår balansakt att utföra. Branschen har varit i ständig förändring. De senaste åren har det gått fort, fort, fort. 1 700 personer har försvunnit från företaget under hans tid som vd. Det har varit processer som varit smärtsamma – men nödvändiga för att frigöra pengar. Egentligen borde han ha fler fiender än han har. När han nu vid årsskiftet går i pension kan han i stället stå där rakryggad och torrskodd och ta emot blommor och beröm. Han kan ta adjö av den vackra Peter Dahl-målningen på sitt rum och vandra ut genom tv-husets portar för sista gången, och han behöver inte känna vemod. Bara värme. – Det har varit roligt att vara Sam med hela Sverige, säger han. 
Du går i ett perfekt läge. Det är SVT:s program som är hetast. Robinson, På spåret, Så ska det låta, Reuter & Skoog...
– Vi har dominerat hela hösten. Det är oerhört glädjande att publiken uppskattar kvalitet.
Ett tag såg det lite mörkare ut. TV 4 skålade i champagne när Skilda världar hade fler tittare än Rapport.– Åh, så fånigt det var! Stå och dricka champagne när de kvaddat våra nyheter...jag tycker inte man ska önska sina konkurrenter död och förintelse. Vi gör det i alla fall inte.
Man kan ju tänka sig att du ångrar att du en gång tackade nej till Bingolotto.– Nej. Det var inte en programidé som tilltalade mig. Bingolotto är av en karaktär som inte passar SVT. Börjar man med ett sånt program tvingas man fortsätta, vare sig man vill eller inte.
Tänk att Robinson blev en sån grym succé. Du minns ju hur det lät i början.– Vi fick en alldeles misslyckad start. Men ovädret som blåste upp var viktigt för oss. Vi lärde oss massor. Om vi till exempel ska lägga ut såna produktioner på ett bolag, Strix i det här fallet, måste vi själva vara med och gå igenom materialet. Vi får inte betala för slarv.
Fascist-tv och mobbings-tv, hette det.– Ja, men här i huset såg vi potentialen i Robinson. I dag kan vi skörda lagrarna av de kloka beslut vi tog då. Vi tog time-out i två veckor, plockade fram det bästa ur programmet och sorterade bort missarna. Det var ett genidrag.
Men visst är det nåt fel på Robinson? De bästa röstas bort och idioterna blir kvar.– Programmet i nuvarande form har spelat ut sin roll. Vi kan nog inte köra det på samma vis en gång till.
Läggs det ner helt och hållet?– Det tror jag inte. Men det får bli ett Robinson i annan tappning.
Du behöver ju inte bry dig. Äntligen får du din pension.– Jag har suttit på övertid länge nog. Hade de frågat mig om ett år till hade jag sagt blankt nej.
Vad säger du om dina efterträdare, Maria Curman och Mikael Olsson?– Jag hade helst sett en lösning med en ensam person. Men styrelsen valde en annan väg, och nu är det bara att hoppas att de två kan dra åt samma håll. En del gränsdragningsfrågor kommer att bli svåra. Jag ska med nyfikenhet följa det hela och hålla tummarna för dem. Men jag kommer aldrig att lägga mig i deras jobb.
Vad ska du själv göra?– Jag har en stor gård på Svartsjölandet. Där ska jag hugga skog, pyssla om barnbarnen och katterna och umgås med min hustru. Sen finns det ett stort antal tv-program som jag inte hunnit se. Jag har en del ikapptittande framför mig. Och jag har en del styrelseuppdrag kvar: Dramaten, Filminstitutet, Drottningholmsteaterns vänner, nämnden för psykologisk beredskap och en grupp på Umeå universitet.
Apropå din hustru: ni har en riktigt fantastisk kärlekssaga.– Martha var ju min ungdomsförälskelse. I 35 år var vi skilda åt. Hela Atlanten mellan oss. När vi sågs igen i början av 1990-talet bestämde vi oss för att slå till och gifta oss. Vi blev båda femton år yngre i en handvändning. Det är såna beslut som ger energi. Jag önskar fler människor kunde uppleva det Martha och jag fått.
Storyn har massor av spännande detaljer som inte får plats här. Kan du inte göra en film?– Om du visste hur många som frågat! Men...nej, det blir inget tv-program om Sam Nilsson och hans fru.
Har du nån gång varit nära att avgå?– Aldrig.
Men du har varit kritiserad.– Det värsta jag varit med om var inför kärnkraftsomröstningen. Manipulerandet i kulisserna, svårigheterna att hitta balans mellan program som belyste de olika linjernas inställning...det ställdes enorma krav på mig som chef. Jag lyfte till exempel ut ett program om Harrisburg. Det var uppvaktningar och demonstrationer och Bo Isaksson gick till hårt angrepp mot mig mitt i en Aktuellt-sändning. Då upplevde jag hård kritik mot mig både internt och externt. Det var tufft.
Det roligaste, då?– Att Ingmar Bergman varit oss trogen hela tiden. Inte många tv-bolag i världen kan få fram såna produktioner som Fanny & Alexander och Den goda viljan. Att bygga upp dramaproduktioner har varit kul för mig. Och så är jag stolt över de egenproducerade barnprogrammen mellan klockan 18 och 20. Inga krav på tittarsiffror. Bara public service, rätt av.
Du fick Directors Award, det finaste pris en tv-chef kan få, i New York i år.– Det var en höjdpunkt. Lars Molin fick ju pris samtidigt och han var så otroligt glad för det. Det var hans största utmärkelse. Jag saknar honom oerhört mycket.
Firade ni med ett glas whisky på hotell Waldorf Astoria på kvällen?– Nej, ha ha, vi drack champagne.
Annars har du fått skäll för att du bor så ofta på det dyra och flotta stället.– Det är ett bra hotell. Jag tänker fortsätta att bo där. Och jag betalar själv.
Ett år hade du 600 000 kronor i krognotor.– Det var befogat. Kritiken mot mina representationer var ingenting jämfört med andra stormar.
Det måste svida i dig att vi knappt kan se en folksport som ishockey i SVT.– Vi kan ju inte krydda med reklam. Hockey-VM är bara en ren utgift för oss. Men det var ett oerhört trauma för mig när vi inte klarade hem hockeyn i förhandlingarna med EBU. Tittarna betraktade oss som helt misslyckade då, men i dag tror jag de förstår att vi inte kan göra nåt åt saken.
Det blir väl samma sak med all idrott i framtiden.– Fotbolls-VM klarar vi inte längre. Från år 2006 och framåt kan vi glömma den turneringen. Det kan TV 3 och TV 4 också. Det blir för dyrt. Däremot är fotbolls-EM räddat för en tid framåt. Och när det gäller OS kan vi vara lugna. Det är IOK:s ambition att nå den breda publiken, och det är vi tacksamma för.
Vi skäller på reklam-tv för att programmen aldrig börjar på utsatt tid. Men nu är det samma tokerier i SVT. En massa trailers. Jag blir galen på dem.– Jag håller med om kritiken mot det felaktiga trailandet. Det får inte vara oövertänkta saker och de får inte dra över tiden. Men det är en överdrift att jämföra med reklam-tv.
Till sist, Sam, hur ser licensbetalarnas tv ut om tjugo år?– Vi har en tavla på väggen, med vid bild och hög upplösning. Sändningen är naturligtvis digital, eftersom kvaliteten är högre och distributionen mindre personalkrävande än analog tv. Vi har betal-tv och pay-per-view, vilket innebär att du själv kan bestämma vilket program du vill se. Du kan välja ut en match i elitserien i hockey och så betalar du för att se just den. *** Troligen kommer det att hända ännu fler spännande saker. Sånt som vi inte har en aning om i dag. Det går som sagt fort, fort, fort i tv-branschen. Men så dags har Sam Nilsson tagit sin sista promenad i korridorerna. Han behöver inte bry sig. Han har gjort sitt. Han tänker inte lära sig en enda ny apparat i tv-huset. Fem frågor om 
RIPOR:
– Kommer man från norra Sverige och hade en pappa som var jägare, så...det är klart jag gillar fågeljakt. Ripa är en delikatess. Men den allra godaste fågeln är orre.
LASSE WEISS:– Det var ingen bra affär, varken för Weiss eller SVT. Men det var inte mycket jag kunde göra. Synd på sätt och vis att dom där sakerna poppade upp. Weiss hade blivit en bra chef.
HÅRDA NYPOR:
– Jag har förändrat det här företaget ett antal gånger. När folk inte har varit med på noterna har nyporna kommit fram – men det har aldrig varit min första åtgärd.
FALLSKÄRMAR:
– Jag har aldrig haft nån fallskärm. Men jag har fullt betalt tills jag fyller 65 år. Nåt litet friår ska jag väl ha.
HÖGERPARTIET:– Jag var partisekreterare. Yngve Holmberg och jag kom i luven på varandra. Han kallade in mig i biblioteket och sa: ”Nu skiljs våra vägar.” Då var jag redan på gång till tv. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|||||||||
|
Namn:
Sam Nilsson.
LÄMNAR TV-HUSET 
I 35 år var vi skilda åt. När vi sågs igen i början av 1990-talet gifte vi oss