|
Happy days are here again. Det är högkonjunktur i alla relevanta världsdelar, börsen stegrar som en hingst på Viagra och yuppien är tillbaka big time komplett med breda hängslen. Åttiotalet var alltså bara ett genrep.
Den stora skillnaden mellan då och nu är givetvis it-explosionen. På åttiotalet fanns det fortfarande telefonkiosker. Datorerna var små svartvita skämtartiklar jämfört med dagens doningar. Internet fanns inte alls. Generation Lyx är en ganska genialisk benämning på den nye yuppien som avlats fram i it-boomens bakvatten, ungefär fem år efter Generation X. Den ironiske slackern har som ungdomsideal ersatts av den maniske strebern. There's a sucker born every minute lyder en gammal skön säljar-cynism, men i den nya ekonomins verklighet tillkommer nya miljonärer i nästan lika hög takt. Och det är klart dom vill ha lyx.
Det handlar verkligen extremt mycket om pengar just nu, inte sant? Går knappt att vända blad i en tidning utan att det handlar om pengar. Snabba, stora pengar överallt; och för allt fler människor tycks just pengar tränga bort allt annat som kan göra anspråk på att utgöra tillvarons väsentligheter.
Och det var varken Fleece-Jonas eller nån annan nätpionjär. Man ber att få gratulera. Samtidigt som man ber att få känna ett sting av tvättäkta avundsjuka. Samtidigt som man i sitt stilla sinne undrar; vad fasen ska dom göra med alla pengarna? Och till sist funderar man - finns dom där pengarna på riktigt? Nyheten om de glada krösusarna fanns placerad på sidan tio i det rosa affärsmagasinet, ty även om vi dinosaurier från den gamla ekonomin betraktar den med häpnad så är affären i det närmaste vardagsmat inom it-världen. (För ni trodde väl inte att det var en textilfabrik dom sålde?).
Ja, det är i sanning en fascinerande tid vi lever i. Och jag är uppriktigt glad att inte vara mer senil än att jag hyggligt lyckas hänga med i vad som händer i Den Nya Ekonomin. Faktum är att jag är djupare insyltad än vad jag ger sken av, och helt utan ironi tror jag att Sverige går en ny stormaktstid till mötes tack vare vårt oproportionerliga försprång inom it. Däremot är jag klart skeptisk till den penningkult och framgångsdyrkan som genomsyrar mycket av den digitala rörelsen. Nyrikedom är ofta oestetisk, och dynamiskt ledarskap är alltför ofta granne med Mussolini. Tidskriften Dolly är värd att hålla ögonen på. Därifrån lånar jag följande rader: Vad är det egentligen för typer som driver framtidens företag? Vilka värderingar styr i de företag som ska ta oss in i ett nytt millennium?...---...Ett exempel är Johan Staël von Holstein, allas vår välkände it-kelgris som grundade Icon Medialab och som nyligen fått tidningen Amelias EQ-pris. När en man som driver ett företag där människor bränner ut sig på löpande band får pris för sin känslointelligens har begreppet social kompetens blivit fullständigt urvattnat!
Klokt tänkt. Väl skrivet. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|