Tyck till om Robert Aschbergs kolumn

Den konkurrerande kvällstidningen toppade i går med att två kvinnor dödats på grund av att blixten slagit ned i en bygelbehå.

 Artikeln illustrerades med ett foto av två stadiga bröst. Behån som täckte dem hade dock - vilket finkänsligt påpekades - inte tillhört något av offren.
 Tjejerna på jobbet blev märkbart oroade. De stod i fönstren och spanade mot himlen och tisslade och tasslade tills det kröp fram att de använder bygelbehåar, allihop. Skulle de våga sig ut om åskan började gå?

Jag förstod dem. Om jag trott det minsta på historien skulle jag själv omedelbart ha tömt byxfickorna på mynt, nycklar och andra metallföremål. Fickorna ligger för nära slangen, helt enkelt. Och den vill man ju inte ha till åskledare.

 Jo, det är sant att bygelbehåar kan ställa till skada. Men bara i tvättmaskinen.

The Daily Telegraph skrev första gången om dödsfallen för en månad sedan. Det hette då att kvinnorna dött vid ”tea time” två dagar tidigare, när blixten slagit ned i det träd som de sökt skydd under för att slippa regnet.
 I gårdagens Telegraph hette det att blixten slagit ned i den ena kvinnans bygelbehå. Polisens utredare Paul Knapman berättade att han utrett 50 000 dödsfall. Detta var det andra fallet han sett som orsakats av att blixten slagit ned i en behås metalldelar. Patologen Iain West var lite försiktigare. Han sa att de båda kvinnorna hade hamnat i en ”massiv mängd energi”. En tegelsten som legat mellan dem på marken hade pulvriserats. Metallen i behån hade smält.

 Men hade blixten verkligen slagit ned direkt i behån? Eller hade den träffat trädet och sedan på någon millisekund och med våldsam kraft fortplantat sig ned i marken på den plats där kvinnorna stod?

Sagt och gjort. Scuka är professor vid institutionen för högspänningsforskning på Uppsala Universitet. Han visste allt som är värt att veta om tordön:
 - Det kan vara så att de delar av kroppen som är svettiga bränns mer än andra delar. Metallen tar förstås upp en del ström och blir upphettad. Men risken ligger aldrig i vad man har på sig, utan i var man befinner sig.
 Sedan förklarade Scuka vilka krafter det handlar om. När laddningarna växer sig starka i ett åskmoln blir luften ledande. Riktigt stora blixtar kan bli upp till tio kilometer långa. Men det finns s k molnblixtar som uppmätts till 100 kilometers längd.

En rejäl blixt kan producera spänningar på 400 000 volt, vilket ligger i nivå med ett normalt kärnkraftverk. Strömstyrkorna varierar mellan 10 000 och 200 000 ampère. (I väggurtagen hemma har ni högst 230 volt och 10 ampère).

 Är det någon som fortfarande tror att en behå påverkar sammanhangen?

För övrigt kanske ni aldrig skulle läst tidningen i dag, om inte åskan dånat rejält en gång i tiden. Ni kanske inte ens hade existerat.
 1934 års nobelpristagare i kemi, Harold Urey, och ett par av hans medarbetare blandade de ämnen som antas ha funnits på jordens yta i begynnelsen och körde elektriska urladdningar genom soppan. Vips bildades aminosyror, och tja - på den vägen kan det vara. Om det nu inte är som andra hävdar, att de första bakterierna kom hit med meteorer från rymden.
 Historien om livets uppkomst är förvisso mer vidunderlig än en rövarhistoria om en bygelbehå.