|
|
|
|
|
Jag befann mig på en lång resa i Australien, dess bush och stäpp och öken. Mitt i den stora tomheten stannade jag en förmiddag i hettan vid lanthandeln i en by med 29 invånare. Jag tankade bensin och halsade en coke. Med den kvinnliga affärsinnehavaren pejlade jag det politiska läget. ”Jag VILL vara undersåte”, sa hon. Hon uttalade sig i Australiens just nu mest brinnande fråga: Ska vårt land fortsätta att vara en monarki eller bli en republik? Ska vi som statsöverhuvud ha en drottning, som bor i ett främmande land? Eller ska vi ha en av oss själva som president, en australier? Det blir om två veckor folkomröstning i frågan. Kvinnan visste hur hon skulle rösta. Hon hade engelska rötter. Hon hörde till skaran nostalgiker och mystiker, som ser kungamakten given av Gud. Hon fann behag i klassamhällets uppdelning i översåte och undersåte. Hon framförde monarkisternas vanligaste argument: Om systemet inte är trasigt, laga det inte. Men dagen innan hade jag på ett lastbilsfik hört en förare säga: ”Vi är inte en fucking koloni. Vi är en bloody nation. Vi är ett invandrarland. Fyrtio procent av oss som lever här är födda någon annanstans. I Italien eller Kina, Serbien eller Libanon. Vi måste visa att vi är mogna och skaffa en symbol för vår självständighet.” Bortse ett ögonblick från vilken av de två åsikterna ni sympatiserar med. Fundera i stället en sekund över hur enkel och schyst, rak och viktig frågan är. Vem vill ni ha som statsöverhuvud? En kung eller drottning, som på grund av sitt blod ärvt befattningen? Eller en person ur folkets led, som på ett eller annat sätt väljs på sina meriter?Kanske tänker ni då som jag gör – vad avundsvärda aussies är som får yttra sig i ärendet! Tänk att det finns ett land som i alla fall reser frågan om det kanske vare dags att byta statsskick, att få en president innan Charles III blir deras kung. Kunde inte vi svenskar på samma sätt – nu i en era av tillväxt, lugn och harmoni, utan kupp, revolution och giljotin – i folkomröstning pröva tanken att förskona Victoria I från att bli landets drottning? Det är inte oviktigt. Det handlar om hur vi upplever oss själva. Som undersåtar? Eller som medborgare i en modern tid? Symboliken är stor. Därför är det bra att SSU nu tar i den fråga som vi annars skakar av oss som ”töntig” eller ”det gör väl det- samma”. Jag har genom decennier varit reporter på säkert fyrtio valrörelser, allt från presidentkampanjer i Amerika till förbittrade valstrider i Israel. Överallt har det varit ett bra sätt att stämma av verkligheten: Hur ligger landet till? Vem ljuger minst? Vem ska straffas? Vem ska belönas?Ofta har jag tänkt: Hur skulle du själv, Staffan, i den här situationen själv välja, om du hade rösträtt? 1989 i Panama var det lätt. Inte fan kunde man rösta på den vidrige våldsmannen Noriega. Svårare var det i Västtyskland 1980. Helmut Schmidt var kall och kompetent, Franz Josef Strauss var kunnig, kvicktänkt och mera humoristisk. I Amerika 1972 var det enkelt. Med svenskt hjärta valde jag då hellre den klyftige men långsamme McGovern än den obehaglige Nixon. Lika lätt var det 1984. Reagan var rak och rolig, Mondale var hygglig men suddig. Svårare var det i Bolivia; var den kandiderande generalen en större skurk än den kandiderande fackbossen eller var det tvärtom? Allra svårast var det ett år i nittiotalets början i Sydkorea – ty alla kandidater hette Kim. I Frankrike 1981 var visserligen Mitterrand en klibbig figur. Men åtminstone inte, som Giscard d’Estaing, en ertappad diamanthälare. I Norge samma år gick det att avfärda Gro Harlem som ytlig och lägga sin röst på en flintskallig akademiker som jag glömt namnet på. Det stimulerande med att på detta sätt i utländska val testa sig själv är att man inte är bunden av vänster- eller högeråsikter. Du går efter intuition och din ärliga mening. Du faller lika väl för en puritan som för en populist. Av alla valrörelser jag genom åren följt har det aldrig varit lättare att veta hur jag själv skulle rösta än i folkomröstningen nu i Australien. Bye-bye kungahuset. 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
