|
|
|
Spanjorerna vill fördriva sitt eget spöke - genom att sticka nålar i Augusto Pinochet
Vi drog väl alla en lättnadens suck, när i fredags en brittisk domare kungjorde, att Chiles kuppmakare och diktator Pinochet kan ställas inför rätta, anklagad för tortyr.
Rättvisan hinner fatt en mordisk gammal skurk.
Först bara ett frågetecken som bör rätas ut. Rättvisan i Spanien?! Spanien!! Det är väl ändå ett skämt. Snacka om bock i örtagård.
I två generationer har människor och nationer brottats med hur de ska närma sig. Uppgörelsen Med Ondskan. (Tidigare var det lätt. Napoleon deporterades till Saint Helena.) Det finns från Europas nutidshistoria två beprövade sätt att närma sig bekymret.
Tyskland levde i tolv år, 1933-1945, med den ondskefulla nazismen, totalitär likriktning. krigisk expansionism, antisemitism och förakt för människoliv. Det slutade i katastrof. Men det fortsatte inte i likgiltighet för skuld. I Nürnbergprocessen dömdes nazistiska ledare för krigsförbrytelser. Kompromisslöst backade ockupationsmakterna, när Västtyskland skulle skapas, upp personer utan naziförflutet till det politiska ledarskapet, socialdemokraten Schumacher, som suttit i nazistiskt koncentrationsläger, och kristdemokraten Adenauer, som hållits i Gestapos häkte. Avnazifieringen var systematisk, tusentals rättegångar hölls, tiotusentals människor fick straff. Civiliteten återupprättades.
Ryssland hölls under 73 år, 1917-1991, förslavat under kommunism, möjligen idealistisk i sitt uppsåt men definitivt ondskefull i sin maktutövning. Autokratisk, paranoid och imperialistisk. Den ynglade av sig leninism och stalinism. Den förslavade sina medborgare. Vägen till framgång ledde bara genom partiet, som var skoningslöst mot opposition och skyldigt till tiotals miljoner människors död. Det slutade i kollaps. Men detta följdes utan uppgörelse med plågoandar och opportunister. Ordet avkommunistifiering har inte förekommit. Eliten i Kreml, KGB och GRU har inte ställts till svars för någonting. Tvärtom, kommunistpampar hade pole position, när förstatligad egendom skulle ut på marknaden. Det är de som fått Ryssland att ta steget från diktatur till kleptokrati.
Med avnazifiering som medicin kom ett fritt Tyskland fort på fötter. Utan avkommunistifiering har ett befriat Ryssland kastat sig in i tjyveri och kaos.
Grekland hölls från 1967 i ett järngrepp av en gammaldags, fascistisk överste-junta, som odemokratiskt gripit makten i en kupp. Kränkningarna av mänskliga rättigheter var grova. Oppositionen for illa. Tortyr användes. Angiveri och snokande var utbrett. Juntans makt imploderade 1974. Strax ställdes den självutropade presidenten Papadopoulos, säkerhetspolischefen Ioannides och fler skurkar inför rätta. Några dömdes till döden men fick straffen omvandlade till livstids fängelse. En del avtjänar straff än i denna dag. Grekerna nagelfor ogärningarna. Ansvar utkrävdes. Luften skulle rensas.
Spanien hölls från 1939 i ett järngrepp av den patriarkaliske, fascistiske diktatorn general Franco, som 1936 startat ett inbördeskrig mot den legitima, folkvalda regimen. Han erhöll stöd av både Hitler och Mussolini. Hans krig kostade en halv miljon människor livet. Hans dinosauriepolitik förmenade efter andra världskriget spanjorerna den modernisering som övriga Västeuropa upplevde. Politiska oppositionsmän avrättades. Krigsmakt, civilgarde och en hemlig polis höll strikt kontroll. Dödstraff utkrävdes för dem som med våldsmedel arbetade för regional självständighet. Befolkningen hjärntvättades till ”frankism”. Pressen var tystad. Angiveriet var utbrett, medlöparna många. Franco dog 1975. Hans institutioner och idéer avdunstade snabbt. Allmänna val utlystes. Spanien blev en lödig demokrati med medlemskap i Nato och EU. Regioner fick sin önskade autonomi. Genom allmänna val blev det växlingar vid makten. Pressen blev fri och vild. Men vad gällde de trettiosex Francoåren, dess krigsförbrytare och tortyrmästare, valde spanjorerna att förlåta, sopa under mattan och gå vidare.
Med krav på vedergällning har det gått Grekland någorlunda bra sedan demokratin återställdes. Men det är fortfarande grälsjukt och polariserat. Det har gått bättre för det Spanien som lät udda vara jämt. Det är ett samhälle som genomsyras av harmoni och modernisering.
Det går inte att empiriskt av de fyra exemplen att säga, att utkrävande av ansvar ger bättre resultat än inställningen låt-oss-glömma-och-gå-vidare.
Men låt oss notera, att det finns en paradox i att samma Spanien, där gamla frankister håller höga poster i samhället, ska vara landet som gräver i ett annat lands förflutna och ställer en annan nations gamla fähund till svars för hans ogärningar.
Pinochet är i karriär och utseende, ideologi och gärningar, som klonad av gamle Franco. Jag tror att jag vet varför spanjorerna nu är så ivriga.  Genom att sticka nålar i en chilensk generalissimo ska spanjorerna fördriva sitt eget otäcka spöke.
Exorcism.
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
telefon: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
|
|
