Det här var bra jobbat, Leffe
Snart finns Sverige bara i våra hjärnor.
  Företagen är internationella. Eller lokala.
  Politiken är europeisk. Eller kommunal.
   Bra jobbat, Volvo-Leffe! På mindre än ett år har du sålt personbilarna till USA, överlistat familjen Wallenberg och köpt in dig i en japansk jätte. Raskare än så kan man knappast vara.
  Förr, före Leif Johansson och före det misslyckade samgåendet med Renault, var Volvo lika svenskt som Sverige. I dag är det lika internationellt som Sverige.
  Sverige finns snart bara i våra hjärnor. Och hos passpolisens för den minskade ström besökare som begåvas med stämpel i passet.
  För att överleva blir storföretagen alltmer internationella. Volvo såldes till Ford, Astra gick ihop med brittiska Zeneca, Sveriges äldsta aktiebolag Stora blev partner med finska Enso, gamla PK-banken är snart en bank för hela Norden. Inte ens gamla Televerket är längre en uteslutande svensk angelägenhet efter fusionen med norska Telenor.

Utlandsägandet har femdubblats
   Omvänt har utlandets intresse för svenska företag ökat dramatiskt. 1990 var 7,7 procent av börsvärdet i utländska händer. Sedan dess har utlandsägandet femdubblats. Förra året stod alltså utländska ägare bakom mer än en tredjedel av börsvärdet.
  Kvar som utpräglat svenska företag är de som enbart opererar på en lokal marknad. Frissan, snabbköpet, skomakaren, kemtvätten och budfirman.
  På motsvarande sätt har politiken internationaliserats. Och blivit mer lokal. Riksdagen har decentraliserat besluten till kommunerna som puttat ner dem ytterligare ett steg. Till kommun- och stadsdelsnämnder.
  Under elva av årets månader åker minst ett par statsråd varje vecka till Bryssel för att fatta beslut på europeisk nivå som berör Sverige.
  EU:s ökande betydelse kan lätt beskrivas i olika siffror. På tjugo år har antalet anställda i kommissionen mer än tredubblats. Antalet avkunnade domar i EU-domstolen har under samma tid ökat till mer än det sjudubbla. Och lobbyisterna, de som för olika uppdragsgivare försöker påverka besluten, har blivit tio gånger så många.

Folkhemmet borta – för evigt
   En svensk statsminister är följaktligen inte längre bara en svensk makthavare. Han ingår i ett europeiskt beslutsfattande som geografiskt sträcker sig från Kreta till Rovaniemi.
  En svensk näringsminister är inte längre bara ett statsråd i den svenska regeringen. Han är ägare till ett flernationellt telebolag och har åsikter om transportpolitiken i Spanien. I alla fall om eventuella förändringar av den negativt påverkar de i Sverige verksamma företagen.
  Det överblickbara folkhemmet där var sak hade sin plats finns inte längre. Och det kommer aldrig att komma tillbaka.
  Globaliseringen skrämmer många. Andra tycker det är skönt att virvelvindarna drar över klotet. Det vädrar ut unkenheten som homogena och stängda kulturer lätt drabbas av.
  Men lite kul är det att Findus djupfrysta ärtor åter är i svensk ägo. Även om det kostade Wallenbergdominerade EQT nästan fem miljarder kronor. Nationell stolthet finns – även utanför idrottsarenorna.