|
|
|
|
|
I en kommentar till höstens affärer, säger Moderna Tiders nya chefredaktör Susanna Popova: ”I dag är det tyst i Sverige och många vågar inte säga vad de tycker. Forskare tiger, anställda på många arbetsplatser tiger. Inga-Britt Ahlenius är en stark kvinna som vågar stå för sina åsikter öppet. Det väcker respekt och sympati.” Hon tillägger: ”Om en sådan person tystas drabbas vi av en kollektiv förtroendeförlust.” Popova resonerar kring begreppet ”socialt förtroendekapital”. Ett sådant hade Ahlenius införskaffat sig i kraft av sitt civilkurage och sina lovprisade insatser vid sparkandet av den förra EU-kommissionen. Politikerna begriper sig inte på så subtila ting utan tänker bara på makt. Därför gav sig Bosse Ringholm på Ahlenius, menar Popova. Det sociala förtroendekapitalet, vad som skänker somliga respekt och andra inte, vore säkert värt en betraktelse. Men i övrigt pratar Popova strunt. Samma strunt som alla andra borgerliga intellektuella frossat i hela förra veckan. Mytbildande strunt förvisso – Inga-Britt Jeanne d'Arc på politikernas stupida och maktfullkomliga bål är en favorithistoria för vår tids indignationskonsumenter – men bullshit lika fullt. Inga-Britt Ahlenius får lämna Riksrevisionsverket därför att inget annat var möjligt efter allt olyckligt som hade hänt. Inget annat var möjligt vare sig för henne, Riksrevisionsverket eller regeringen och man hade önskat att Ahlenius med all den civilkurage och kraft hon uppges besitta hade stått upp för detta i ett möte öga mot öga med pressen när saken var klar.Nu fick Bosse Ringholm bli busen, vilket han förvisso själv bidrog till genom att på sitt sätt vägra möta den press han kallat till sig. Varför var det då inte möjligt för Ahlenius att sitta kvar? Varför kunde inte hennes misstag förlåtas när Björn Rosengren fick absolution innan han hade bett om det? Ahlenius misstag – att hon tog Skoj-Bosse för Bosse – är naturligtvis förlåtligt. Det är genant inte minst mot bakgrund av tölpaktigheten i Skoj-Bosses förslag, men det är förlåtligt i ljuset av den irritation som rådde mellan parterna och som ingen av dem är ensam skyldig till. Det oförlåtliga inträffar när Ahlenius undviker kontakt med sin chef. Massmedierna rapporterar om att Ahlenius och Ringholm har olika uppfattning om ett meddelande på telefonsvararen. Ringholm säger att han ska kommentera kontroversen när han talat med Ahlenius. Därefter söker finansministern Ahlenius hela fredagen utan att hon hör av sig. På lördag, när Ringholm sitter på planet till USA, offentliggör hon bandet. Inga-Britt Ahlenius har bestämt sig för att låta sin och Bosse Ringholms konflikt utmynna i en avrättning med offentligheten som bödel. Hon låter sig inte kontaktas för en dialog om varför finansministern framfört sitt förslag, vad syftet är, ifall det är något någon av dem fått om bakfoten. Inga-Britt Ahlenius frågade inte ens Ringholm vad sjutton han var ute efter fast hon träffade honom vid ett tillfälle då hon ännu inte läckt telefonsvararkontroversen till medierna men då meddelandet var inläst.Inga-Britt Ahlenius sög på sin karamell. Jag kan förstå det. Är man riktigt arg så är man. Civilkurage säger somliga. Inga-Britt Ahlenius var övertygad om att hennes chef gjort något otillständigt. Hon tänkte inte se mellan fingrarna, invänta förklaringar. Att det var ett skämt kunde hon inte i sin vildaste fantasi föreställa sig. Nej, säger jag. Fylld av sitt mediesmekta ego, lade sig Inga-Britt Ahlenius i bakhåll för sin chef. Utan att riktigt tänka sig för. Men likväl bakhåll. Hon struntade i tjänstemannens skyldighet att ringa fast chefen hade bett. Bomben skulle brisera utan att Ringholm skulle ges en chans. Det var djärvt. Det var illo-jalt på ett sätt som hade hyllats i alla tänkbara tonarter om det ”lyckats”. Nu var hon ute i ogjort väder och då tappar illojaliteten all sin försvarlighet. Den står där som naken trolöshet i en organisation som bygger på att man vet var man har varandra. Därmed kunde Ahlenius inte vara kvar. Hon borde rakryggat ha tillstått det själv. 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
