Den 28 juni exploderar en bomb i Aftonbladet-medarbetaren Peter Karlssons bil, just när han och hans åttaårige son ska stiga in i den. Katarina Larsson chockas svårt när hon ögonblicket senare får se sin sambo och son ligga nedblodade vid den söndersprängda bilen.
I dag berättar de om den plågsamma tiden efter bilbomben, skadorna, chocken och ångesten.
Tidigare artiklar:
21/6: Aftonbladets kartläggning av nazister som gjort militärtjänst - byggde på material från journalistparet.
29/6: Bilbomb skadade Aftonbladets nazistgranskare. Familjen spårades trots skyddad identitet.

Peter Karlsson skadades svårt i ryggen och tvingas bära stödkorsett länge än. Han och hans sambo Katarina Larsson har tvingats lämna sin bostad av rädsla för nya attentat. Barnen har ryckts upp från sin hemmiljö och flyttas runt mellan hemliga adresser. Foto: MAJA SUSLIN

Det har gått en månad sen bilbomben skadade journalisten Peter Karlsson och hans åttaårige son.
  En månad fylld av smärta.
  Svedan från de djupa såren på benen och den molande ryggvärken håller så sakta på att ge med sig.
  Men fasan, ångesten och oron över att det fortfarande går någon lös därute som inte drar sig ens för att försöka mörda barn är lika plågsam.
   Måndagen den 28 juni vid 10.30-tiden förändrades livet drastiskt för frilansjournalisterna Peter Karlsson och Katarina Larsson. Samboparet som specialiserat sig på att granska och kartlägga nazistiska grupper i Sverige, i huvudsak för Aftonbladet.
  Bilbomben gav Peter Karlsson svåra rygg- och benskador. Parets åttaårige son skadades också men mindre allvarligt.
  Katarina Larsson chockades svårt när hon fann sin sambo och sin son nedblodade bland järnsplitter och glasbitar.
  Nu, fem veckor senare, har de kroppsliga såren börjat läka. Peter Karlsson har opererats två gånger och kan gå korta stycken på egen hand.
  Men stödkorsetten är nödvändig så fort han lämnar sängen.

Kommer aldrig att kunna springa som förr
   – Jag får inte röra ryggen på tre månader. Antingen måste jag ligga rak på sängen eller stå och gå med korsetten på mig, säger Peter Karlsson.
  Det kommer att ta minst ett år innan han blir bra.
  – Läkarna tror att jag blir helt återställd men jag kommer aldrig att kunna springa som förut och jag måste träna ryggmusklerna livet ut, säger han.
  Medan Peter Karlsson vårdats för sina skador har familjen försökt bearbeta den fruktansvärda händelsen. Parets barn har fått hjälp av psykolog.
  – Det som hänt känns fortfarande overkligt för oss. Det går inte riktigt att förstå vad som hänt. Det är en svindlande känsla att någon försökt mörda min sambo och mitt barn, säger Katarina Larsson.
  Familjens tillvaro är slagen i spillror.
  De har tvingats lämna sin bostad. Barnen har ryckts upp från sin hemmiljö, tvingats lämna sina kompisar och flytta runt mellan hemliga adresser.
  – Hela vårt liv är förstört. Vi kan inte bo kvar hemma och barnen kan inte gå kvar i skolan.
  Paret har levt under hot i flera år. I våras blev hotbilden så allvarlig att de utrustades med ett speciellt skyddspaket för att snabbt kunna larma polisen.
  En av orsakerna till det var att någon lyckats ta reda på parets adress, personnummer, telefonnummer, mobilnummer och adress och telefonnummer till föräldrarna. Trots att de fått det starkaste personskydd som finns i Sverige – skyddade personuppgifter.
  För ett par veckor sen kom nästa chock. En högerextremistisk tidning lade ut parets personuppgifter tillsammans med bilder på dem på internet.
  – Det läskiga med internet är att informationen når människor över hela jorden, säger Katarina Larsson.
  I artikeln utmålas framför allt Peter Karlsson som en våldsbenägen antifascist. Som stöd för det refereras tre händelser som resulterade i att han dömdes för brott. Sista gången för sex år sedan, 1993.

”Sedan dess har jag vuxit upp”
   – Jag står för domarna för ofredande, olaga intrång och misshandel. Men det gick inte till så som det beskrivs i artikeln, säger Peter Karlsson.
  – Sedan dess har jag blivit vuxen och förstått att det skrivna ordet är ett bättre sätt att bekämpa nazismen på, säger Peter Karlsson.
  Hur det blir i framtiden kan varken han eller Katarina Larsson svara på.
  – Man kan inte utsätta sig själv och barnen för vad som helst. Men det är ett stort nederlag för samhället om människor kan tystas med våld, säger Katarina Larsson.
  I internetartikeln skriver författaren också att en källa på Aftonbladet låtit honom ta del av en lista med namn och information om ett 40-tal personer som utmålas som nazister. Uppgifterna förs också fram av Klas Lund, frontfigur i den nynazistiska rörelsen.
  Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin tillbakavisar bestämt påståendet.
  – De uppgifter de påstår sig ha fått från en källa på Aftonbladet togs fram för ett år sedan i samband med en kartläggning. Eftersom allt är publicerat har de kunnat läsa uppgifterna i tidningen, säger han.
  Katarina Larsson är förvånad över att Klas Lunds påstående fått så stor uppmärksamhet.
  – Det är märkligt att Klas Lund plötsligt fått samma trovärdighet som Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin, säger hon.

De har levt under hot i flera år I mars 1999 anmäler frilansjournalisterna Peter Karlsson och Katarina Larsson att nazister har lyckats avslöja deras identitet. De lever sedan tidigare med skyddade personuppgifter och fingerade namn. Polisutredningen av brottet, rubricerat som olaga hot, läggs ned i brist på bevis. Journalistparet utrustas med skyddspaket av polisen. Den 21 juni avslöjar Aftonbladet hur många nazister som gjort lumpen. Artiklarna bygger på material från paret. Den 28 juni skadas Peter Karlsson och hans åttaårige son när familjens bil exploderar på Lasarettsvägen i Nacka. Bomben var kraftig och placerad under bilen. Polisen granskar en ung nazist med utbildning i bombteknik som tänkbar misstänkt till bombdådet. Den 2 juli framträder Säpochefen Anders Eriksson i Aftonbladet och slår tillbaka mot kritiken att säkerhetspolisen inte har tagit nazistgrupperna på allvar. Några veckor senare blir det känt för polisen att nazister har kartlagt paret och publicerat materialet på internet. I dag, en månad efter bombdådet, har polisen fortfarande inga spår efter attentatsmännen.