Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
LÖRDAG 10 JULI 1999
  

Text:  Robert Aschberg
Tyck till om Robert Aschbergs kolumn
Så kom den iskalla frågan: ”Vem har flatlöss?”

Jag satt i grävmaskinen och slet med en enorm askstubbe när jag kom att tänka på en god vän och kollega som drabbats av flatlöss.

 Asken hade växt fast i berget. Den satt stumt. Flera stora rötter var knäckta, men hur jag än ryckte och slet med maskinen så rörde sig stubben inte en millimeter. Man borde nog ha lyft den med något långsamt sprängmedel, men den stod alldeles för nära ett gammalt utedass.
 Jo, alltså, min kollega hade varit hos läkaren och fått salva mot lössen. Han hade smort in paketet med medicinen så det sved ordentligt. Förmodligen var det därför han inte tänkte på att salvan luktade rätt kraftigt.

Han var fortfarande en ung idealist när detta begav sig, och medarbetade frivilligt i trotskisternas tidning Internationalen. De hade knappt hunnit sätta sig på redaktionsmöte förrän en av de rättrogna drog in luft genom näsan och ställde den iskalla frågan:
 - Vem är det som har flatlöss?
 Så blev min vän avslöjad som dekadent i de revolutionära kretsarna. Senare blev han förtappad på alla sätt och vis, men det är en annan historia.
 Stubben lossnade till sist. Vilken pjäs! Den gick med nöd och näppe att lyfta i frontskopan. Jag dumpade den i vassen, fyllde hålet med sten och jord som kommit upp och planerade marken över hålet och runt omkring med dålig sandjord.

 Min fru kom ut och sa att jag var manisk och att jag måste äta något. Hon förstår inte att kampen mot naturen är ett slags krig, som man inte kan avbryta när som helst och hur som helst. En stubbe ska inte kunna vinna över en medelålders man med en stor grävmaskin. Det är sådant som skiljer oss från djuren.
 Jag fortsatte striden med nästa stubbe. Asken är ett fint träd. Det kan beskäras hur mycket som helst. Bladen kommer ganska sent om våren, men när de skjuter fart så växer träden så det knakar. Fäll en ask och barka stubben, tre år senare står där ett kraftigt buskage. Får och hästar är galna i bladen. Och det susar vackert i kronorna. Virket påminner om ek.

Någonstans i ett hasselstånd med låga grenar slets avgasröret och ljuddämparen bort från grävmaskinen. Grenröret var helt, och turbon. Det var bara godset i konsolen före avgasröret som gått av. Gjutjärn. Jag lade de lösa delarna åt sidan och fortsatte utan ljuddämpare.
 Nu såg man det svarta molnet som skjuter ur maskinen varje gång man startar den. Kanske är det spridarna som är otäta och droppar.
 Dieselmotorer: svart rök - dålig förbränning, blå rök - olja i cylindrarna, vit rök - vatten i avgaserna. Goda avgaser ska verka, men inte synas.
 Själv har jag aldrig haft flatlöss.

Däremot, i min ungdom, en del andra onämnbara åkommor. Man gick till hud- och könspolikliniken. Där satt det fullt med folk i väntrummet. De höll dagstidningarna högt för att täcka ansiktena. Folk pippade som kaniner på den tiden. Det var före HIV. Enligt smittskyddslagen skulle den drabbade ange alla sexualpartners, för att de skulle kallas till behandling. De bruna kuverten med kallelser till hud- och könspoliklinikerna spred sig som kedjebrev över landet.

 När man kom in i behandlingsrummet satt där en läkare framför ett mikroskop. Han gav order att man skulle dra ned brallorna. Sedan stack han olika grejer i pitten och smetade av resultatet på ett provglas för att studera det i sitt mikroskop. Om han hittade vad han sökte fick man en spruta med så stark antibiotika att magen började gurgla.
 Såvitt jag minns var läkaren ingen generös humorist. Snarare korthugget arrogant. Senare hörde jag att han tillhörde en organisation med amerikanskt ursprung, som propagerade för moralisk upprustning. Jag läste en av deras skrifter. Långt hår ansågs otänkbart. Mockaskor antydde homosexualitet. Begreppen Gud och kärnfamilj skulle piskas in i medborgarna. Den stilen.

Nu satt han där vid sitt mikroskop och studerade veneriska bakterier hela dagarna. En patologisk självplågare. Hur ska man annars förklara att han trots sin ideologiska övertygelse specialiserat sig på kladdiga könssjukdomar?
 Jag diskuterade saken med en dansk kollega på besök. Han berättade att han efter en dikeskörning lagts in för observation på ett landsortssjukhus.
 Där behandlades han som en kung, eftersom han bara några dagar tidigare hade intervjuat gjort en födelsedagsintervju med överläkaren.
 Tyvärr råkade min vän berätta att det kliade lite i skrevet också.

När personalen förstod att han inte hade hjärnskakning, men gott om flatlöss, så sjönk hans status radikalt. Överläkaren hälsade inte längre på honom. Den religiösa översköterskan och tre sjuksköterskeelever gick till attack och rakade under militära former av honom könshåren.
 - Det var det värsta jag någonsin varit med om, sa min vän och ryste. Han var djupt skakad och deprimerad, bara av att återuppleva traumat.
 I dag, när ni läser det här ska jag låna honom min grävmaskin. Jag har svetsat avgasröret med nickelelektrod. Han kommer att bli människa igen, jag lovar.


Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
telefon: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77


   
  FLER NYHETER