|
|
|
|
|
De flesta svenskar vill säkert att det ska finnas moderna läkemedel, de tycker att smärtlindring vid operationer är rätt bra, de vill ha god hälsa och de vill leva längre. Sådana framsteg beror bland annat på medicinska djurförsök. Men 20 procent är emot sådana försök, av kvinnor så många som 24 procent. Åsikterna hänger alltså inte ihop, men varför skulle de göra det. Många av oss har motstridande uppfattningar och vi reagerar olika när det upptäcks: en del fortsätter obekymrade att hävda oförenliga uppfattningar, andra menar att det bör finnas något sammanhang i våra tankar. Opinonsundersökningen är gjord av Dagens Nyheter som betecknar resultatet som häpnadsväckande. Det skulle betyda, skriver tidningen i en ledare (29/6), att ett par miljoner svens-kar skulle säga nej till det mesta av vad den moderna medicinen kan erbjuda. ”De skulle alltså vara villiga att dö i infektionssjukdomar som mässling och lunginflammation. Avvisa smärtlindring vid kirurgiska ingrepp, ja till och med helt avstå från sådana ingrepp. Halta och lytta, med värkande kroppar och varade sår skulle de framsläpa sina liv, lyckliga över att några tiotusentals möss sluppit burliv.” Men om det är något svenska väljare vill ha så är det god vård. Hade man frågat befolkningen om de ville framsläpa sina liv halta och lytta eller dö av infektionssjukdomar, och så vidare, skulle kanske 100 procent svara nej. DN:s slutsats är att de 20 procenten, bland kvinnor 24, ”inte tänkt efter, inte satt sig in i konsekvenserna av sin uppfattning”. Min psykologiska synpunkt Jag skulle möjligen vilja tillfoga min psykologiska synpunkt: många tycks inte besväras av logiskt motstridande värderingar utan kan gladeligen hävda dem med engagemang och ibland med aggressivitet. Detta är ju modellen för anti-intellektualism och en grund för så kallad populism. Man ställer gärna motsägande krav, under förutsättning att de är populära. Ett ovanligt tydligt exempel är kristna amerikanska abortmotståndare, som under mottot JA TILL LIVET skjuter läkare som medverkat vid aborter. Det är ett elände för våra stackars politiker är att motsägande krav inte kan genomföras i praktiken. Djurrättsaktivism kallas den allt häftigare opinonsbildning enligt vilken djur har precis samma rättigheter som människor. Detta anses vara en särskild ”filosofi” och en del tänkare på området har nått världsrykte. Jag betraktar inte djurrättsaktivism som filosofi. Däremot är det filosofi att analysera deras argument. Den filosofiska och intellektuella ambitionen borde vara att försöka övertyga dem som vill lyssna om att våra argument ska hänga ihop, att vi bör tala sammanhängande. Det är ett självklart krav att försöksdjur ska behandlas väl. Den mest kände författaren på området, Peter Singer, är inte fanatisk: ”Ta djuren till labbet, gör viktig forskning, se till att de inte lider.” Det är lidandet han är emot, klokt fast föga dramatiskt och en regel som faktiskt innebär hårda krav. Och fler alternativa metoder finns kanske. Men när djurrättstänkare och aktivister hävdar att mänskliga rättigheter, människovärde, demokrati och frihet oinskränkt gäller djur lika väl som människor, då blir det besynnerligt. De tokigaste har ingenting emot att bryta mot demokratiskt beslutade lagar, gå till våldsamma attacker och bedriva terror, efter vad jag förstått även mot forskares familjer. Då blir djurens rättigheter viktigare än männi-skors. Kanske är detta ett led i anarkistiskt våld mot auktoriteter i allmänhet men då får det förstås ses i det sammanhanget. ”Natten till den 25 april befriades nio hönor ur koncentrationslägret Aniagra i Mörarp, utanför Helsingborg”, rapporterade Djurens befrielsefront. Vi är många som krävt att förintelsen inte banaliseras och analogin med höns och hönshus är nog det mest extrema jag sett. Rättigheter kan inte hävdas med flummigt tal. De bygger på moraliskt medvetna, planerande och handlande individer, alltså på människor. Djur har trots allt inte sådan moral. Jag kommer att tänka på Wittgenstein, som sa till en vän: — Du kan lära din hund göra mycket. Men du kan inte lära den att göra något nästa onsdag. 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
