|
|
|
|
|
fängelset. Pressen rapporterar att han inte stod ut med att få avslag på ansökan om att få studera juridik vid universitetet. I april går han in på en bank i Köpenhamn med en pistol i varje hand. Han skjuter ett skrämskott och kommer över 194 000 kronor. Han blir länge på rymmen denna gång. En månad efter rymningen är Clark Olofsson på Franska rivieran, i Marseille. Tillsammans med en bankrånarkumpan köper han segelbåten ”Saga” för 50 000 franc. Under tre månader seglar de runt i Medelhavet, de gör sporadiska strandhugg här och var, Clark lär sig dyka. I augusti går de genom Gibraltarsundet, ut på Atlanten förbi ögruppen Azorerna. Därute mitt på Oceanen möter de plötsligt en svenskflaggad båt. Det är läkarparet Inger och Mikael von Heijne från Djursholm på väg hem från Västindien. De båda båtarna drejar bi, Clark och läkarparet har en glad pratstund och fotograferar varandra. Paret Heijne har ingen aning om vem de mött. Clark Olofsson och hans kumpan frågar om vägen till Nordeuropa... De får hjälp att lägga ut kursen och navigerar sedan mot Engelska kanalen med hjälp av en fickalmanacka, stjärnorna och en fickkompass. Paret Heijne kommer tryggt hem och skriver en trevlig artikel i tidningen Båtnytt om svenskmötet på Atlanten. Där framgår inte vilka de saltstänkta killarna var som de mött, och de har heller ingen aning om vad som hände de båda efter att de skilts åt på Atlanten. Det tog drygt en vecka för Clark och hans kumpan att få land i sikte. Fyren de får syn på visar sig tillhöra Irland. De tar sig så småningom till Danmark där dansk polis får slag på dem. Motorn ombord på ”Saga” börjar brinna. Clark och hans kumpan lyckas ta sig i land, skadade. ”Saga” förliser. Clark Olofsson kommer undan. Först i januari 1976 får polisen tag på honom och lyckas ringa in honom i en vägkorsning utanför Bryssel. Han är helt omringad av beväpnad polis. Clark lyckas nu med något som ska bli en vandringssägen bland unga brottslingar på anstalter. Jag har själv hört en något överdramatiserad version av en ung kriminell som inte ens var född när det hände. Clark Olofssons läge var hopplöst där i vägkorsningen. Det sägs visserligen att han satt i en Citroën SM, en mycket ovanlig och exklusiv bil där M:et står för Maserati eftersom motorn kom från den italienska sportbilstillverkaren. Men att bara köra ifrån en sådan situation går inte. Att börja skjuta är detsamma som självmord. Men Clark gjorde bådadera – och lyckades. Han sköt sig fri och körde ifrån polisen. Sånt händer egentligen bara på film. Tre poliser skadades i skottlossningen. Men sannolikt skadades de av sina egna kulor. I sin bok ”Rättvisans lotteri” åtta år senare raljerar Clark med hur de sköt varandra i jakten på honom. På ett tåg i Tyskland under denna vilda flykt träffar han den 19-åriga Marijke Demauynck. Hon kommer från välbärgad familj, pappa är Philipsdirektör. De blir kära i varandra och behåller kontakten. Den 12 augusti gifter de sig i Kumlabunkern. De står på en gul ryamatta, Clark i fängelseuniform, Marijke i jeans och tröja och lovar varandra evig trohet. På Clarks uttryckliga önskan spelas ingen musik, Marijke har ingen brudbukett. Och som inte hälften redan vore nog i Clarks liv inleds så en kärlekshistoria som bryter alla mönster i den värld han lever i. Paret ska få tre barn, bosätta sig i en 16-rumsvilla i Belgien och lever än i dag som man och hustru. Att Clark fortsatt att begå brott och öppet berättat om att det råkat bli två barn utanför äktenskapet är inget som fått Marijke att lämna honom.
Strax före klockan 12 går Clark in på Handelsbankens kontor på Västra Hamngatan i Göteborg. Han går rakt upp på direktionsvåningen. En dörr står halvöppen, det är utlandschefen Göran Kinnsjös dörr. Han sitter på sitt rum tillsammans med bankkamreren Olle Johansson när Clark Olofsson kliver in, drar pistol och säger: – Här sitter visst två höga jävlar. – Kapitalistsvin, mumlar Clark och påstår att han är från någon slags politisk fraktion. Det är han inte. Han är helt ensam. Ur en av de två svarta väskor han har med sig tar han upp en hörsnäcka och sätter till örat. – Här hör jag allt som sägs på polisradion. Ur den andra axelväskan tar han sedan fram en kpist. Därefter monterar han en avlyssningsutrustning på Göran Kinnsjös telefon. – Ring upp kassan och beordra fram 930 000 kronor. Jag vill ha dem i 900 tusenlappar och resten i hundralappar. Göran Kinnsjö gjorde som han blev beordrad och eftersom Clark hörde allt de sa, tordes han inte signalera att något var konstigt. I kassan uppstod förvirring. Någon ringde tillbaka och frågade om ärendet verkligen skulle skötas på det här sättet. – Ja, och det är bråttom, svarade Göran Kinnsjö.
När kassörskan Linnea Byström samlat ihop pengarna gick hon upp med dem i en säck. – Oh, det är ju Clark, sade hon när hon kommer in i rummet. Clark slet loss alla telefonledningar i rummet, låste in alla tre från utsidan i rummet, gick in på en toalett och bytte kläder. Sedan promenerade han helt lugnt ut från banken. När larmet gick var Clark Olofsson på väg österut i bil. Ett par mil utanför Göteborg dyker en polisspärr upp framför honom. Han bränner på, full fart och kör rakt igenom polisspärren, och lyckas försvinna. Han stannar till på en bensinmack i Ucklum i Västergötland. Han köper ett paket ris och en röd bensindunk i plast. – Den ska gå att förvara annat än bensin i, ska Clark ha sagt till mackföreståndaren. Ingen vet säkert, för Clark har aldrig i klarspråk berättat sanningen, men detta är vad alla tror hände: Clark stoppade ner 700 000 kronor i bensindunken och hällde i riset för att absorbera fukten. Någonstans mellan Göteborg och Herrljunga grävde han ner dunken. Klockan 22.30, nio timmar efter rånet, sitter Clark Olofsson på hotell Gyllene Kärven i Herrljunga. Han dricker grogg, skrävlar och bryter arm med en kroggäst. Clark berättar att han är handelsresande i blommor. De sitter och pratar om den fantastiska kuppen i Göteborg när fyra poliser stormar in. Genom åren ska Clark få många frågor om pengarna. Han ska svara med olika varianter på temat ”Det är dyrt att vara på rymmen”. Men ingen tror på allvar att han lyckats göra av med denna förmögenhet på nio timmar. Långt senare, i sin bok Rättvisans lotteri, från 1986 skriver Clark själv om pengarna: 
Min kassakista? Grundplåten till den kom från ett olovligt långtidslån på 750 000 som jag tagit i Svenska Handelsbanken 1976. Ett artistgage, kan man säga!Hur som haver trasslade jag ner de pengarna – tillsammans med lite annat artistgage – från Danmark och Sverige till det förlovade landet Schweiz, där man sommaren 1976 fortfarande kunde köpa åttaprocentiga statsobligationer. Och det gjorde jag. På hösten samma år blev det lite oroligt på valutamarknaden. Schweizerfrancen steg från 1,65 till 2,65 svenska kronor, och plötsligt hade jag mer eller mindre över en natt tjänat 400 000 kronor.” Clark skriver att det egentligen inte finns någon anledning för Sverige att vara upprört över hans ”lån”. Pengarna tvättades snabbt från kronor till schweizerfranc och kronorna låg redan veckan därpå åter i Riksbankens valv. Genom åren skriver Clark att han investerat förmögenheten i guld, penningutlåning, diamantaffärer och massor av bilaffärer. Via bulvaner har han också ägt en livsmedelsbutik, ett bolag i byggbranschen, en bilverkstad och en restaurang. för bankrånet dömdes Clark Olofsson till åtta års internering. Tre veckor efter domen, i juli 1976, flyr han igen. Sin vana trogen är flykten mycket spektakulär och medievänlig.
Sedan kör den rakt genom porten, och genom nästa. Lastbilen spränger genom tre fängelseportar innan den stannar på den rastgård där Clark Olofsson just då befinner sig. Clark Olofsson springer, tillsammans med ett antal medfångar rakt ut i friheten, till en väntande flyktbil. Aftonbladet rapporterar från flykten: Om och när han skulle muckat från fängelset skulle han vara 37 år. Han orkade bara bli några månader äldre i fängelset. Vännerna tycker om honom, han är vänlig, charmig, intelligent, musikalisk och ställer upp för kompisarna.” Clark har vid den här tiden inlett verklig vänskap med flera framstående svenska journalister. En del av dem träffar honom än i dag, som sin vän. Flykten sommaren 1976 blir inte så långvarig. Den sista juli 1976 har Clark varit och rumlat om i Halmstad. Han träffar en tysk kvinna på semesterresa och följer med på efterfest till campingplatsen. De drar sig tillbaka in i ett tält. En vän till den tyska kvinnan öppnar en liten herrhandväska som Clark lämnat utanför tältet. Där ligger en nio millimeters pistol och ett par handskar. Han blir misstänksam och larmar polisen. Clark Olofsson grips. Flyr ur Norrköpingsfängelset. Är på rymmen i ett år. 4 APRIL 1975 Rånar Handelsbanken i Köpenhamn på flykt genom Europa. Byte: 194 000 kronor. APRIL 1975 Köper segelbåten ”Saga” i Marseille för 50 000 franc, låter bygga om henne för ytterligare 20 000 franc. MAJ 1975 Träffar Marijke Demauynck på ett tåg i Tyskland. De blir förälskade och inleder ett förhållande som ska leda till äktenskap och tre barn. De är gifta än i dag. JUNI-AUGUSTI 1975 Seglar i Medelhavet med ”Saga” tillsammans med bankrånarkollegan Erik. Ger sig ut på Atlanten. Träffar mitt på havet läkarparet Inger och Mikael von Heijne från Djursholm. Clark och Erik frågar efter vägen till Nordeuropa. 17 OKTOBER 1975 Rånar Riksbanken i Halmstad. 15 JANUARI 1976 Omringas av belgisk polis utanför Bryssel. Skjuter sig loss. Tre poliser skadas av varandras kulor. 24 MARS 1976 Rånar Handelsbanken i Göteborg på 930 000 kronor, det dittills största bankrånet i svensk kriminalhistoria. Grips samma kväll på restaurang Gyllene Kärven i Herrljunga. JUNI 1975 Döms till åtta års internering. 18 JUNI 1975 En lastbil spränger tre portar till Norrköpingsfängelset. Clark Olofsson flyr. 24 NOVEMBER 1964 Dömd till ett års fängelse för grov stöld (17 april), försök till grov stöld (20 april), stöld (4 september), misshandel (29 september), häleri (13 oktober). 26 JULI 1965 – villkorligt frigiven. 14 SEPTEMBER 1965 Dömd till ungdomsfängelse för tillgrepp av fortskaffningsmedel (1 augusti), grov stöld, försök till grov stöld (2 augusti), allmänfarlig vårdslöshet (7 augusti), vårdslöshet i trafik, olovlig körning, rattonykterhet (11 augusti). 4 FEBRUARI 1966 Döms till fängelse i tre år av Svea hovrätt för grov misshandel, våld mot tjänsteman, försök till grov stöld, försök till stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel (2 november 1965), grov stöld, stöld, grov vårdslöshet i trafik, olovlig körning (3 november 1965). 30 JUNI 1967 Döms till fängelse i åtta år av Svea hovrätt för grov stöld (22 juli 1966), grovt rån (12 augusti 1966), försök till dråp (25 augusti 1966). 4 MAJ 1973 Döms till fängelse (internering) i sex år för anstiftan av urkundsförfalskning (december 1972), olaga vapeninnehav (december 1972–januari 1973), grovt rån, tillgrepp av fortskaffningsmedel, försök till tillgrepp av fortskaffningsmedel, olovlig körning (31 januari 1973). HÖSTEN 1973 Döms till 6,5 års fängelse av Stockholms tingsrätt för delaktighet i Norrmalmstorgsdramat. VÅREN 1974 Helt frikänd från ansvar i Norrmalmstorgsdramat av Svea hovrätt. 23 JUNI 1976 Döms till åtta års fängelse (internering) för grovt rån (4 april 1975–24 mars), urkundsförfalskning (11 maj 1973–24 mars). 15 FEBRUARI 1979 Beviljas nåd, minsta tid för fortsatt anstaltsvård nedsätts till fem år. Det betyder att Clark ska friges i juni 1981. Men... 23 oktober 1980 Döms till fängelse (internering) i två år och åtta månader av Svea hovrätt för grov misshandel, misshandel (20 juni, slagsmålet på Möja). 10 MARS 1982 Döms till fängelse i två år av Svea hovrätt för misshandel, olaga hot (29 november 1981) 18 APRIL 1984 Friges ur fängelse för första gången sedan 26 juli 1965. Övriga gånger han varit ute har han rymt. 14 NOVEMBER 1985 Döms till tio års fängelse av Svea hovrätt för medhjälp till grovt narkotikabrott (april–9 november 1984). 10 OKTOBER 1991 – friges ur fängelse. Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se telefon: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 |
|
