Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
LÖRDAG 17 OKTOBER 1998
 

Äckliga Beyaz var inte ett vin – utan en livsstil
En kär gammal vän dömdes ut i veckan. Inte utan viss rätt. Nr 2881 jämfördes med piss.
  Vi drack det alltid om helgerna under gymnasietiden. Inte för smakens skull. Vi brydde oss inte om sådant. Beyaz var billigast. Det räckte. Att det var äckligt fick man lära sig utstå.
  Höll man inte för näsan när man klunkade så fick man kväljningar, vilket radikalt ökade risken att den dyrbara Beyaz man redan pressat ned skulle komma upp och gå till spillo innan den fyllt sin funktion.

För en riktigt lyckad kväll krävdes att man undvek en stadig middag. Man sa helt enkelt att man inte var hungrig innan man gick ut. I utrustningen ingick sedan en hela och en halva Beyaz, ett paket knäckebröd för att liksom tugga ned vinet och få det att fästa ordentligt inombords, samt ett paket kondomer, vilka man bara i enstaka fall lyckades få bruk för.
  Jag vet inte varför vi drev en kult kring Beyaz. Kanske för att det var så äckligt. ”Det gyllene vinet från Turkiet.” Vi satte upp reklambilder för det på skolans anslagstavla. Beyaz var inte ett vin, utan en livsstil. Vi till och med sjöng och skanderade om Beyaz. De som valde andra sorters vin betraktades som... nja, inte förrädare, men i alla fall lite avvikande. Som 16-åring lyckades jag själv köpa Beyaz på Systembolaget genom att gå in minuterna före stängning och prata engelska. Åt flickorna köpte jag något slags rosé som hette Perlerose. Eller ett rött vin som hette Parador. Vi var övertygade om att just det vinet var konstgjort. Vi hade ju läst kemi.
En gång gick vi tre grabbar hem till mig på frukostrasten och delade på en Beyaz som blivit kvar. Han som senare skulle doktorera i medicin fick knallröda kinder och stamningar när den stränge lektorn senare förhörde honom på franska verb. Så kan det gå.
Beyazbakfyllorna var vidriga. Inte nog med att hela världen blev en karusell. Man kände sig rutten i skallen och livsfarlig för omgivningen. De maränger man lade påminde om biprodukter från de pet-
rokemiska kombinaten i Östtyskland. Jag minns att en sådan etsade sig fast i husväggen under fönstret till en av mina bröders rum. Han hade också smakat 2881.
  Det finns ingen anledning att argumentera emot tidningen Allt om Mat:s experter som nu testat Beyaz och kommit fram till att vinet ”är lika pissigt som det brukar” och att det ”smakar wellpapp och gammal disktrasa”.
Men för objektivitetens skull finns det skäl att redovisa lite fakta.
  Beyaz är en av de äldsta vinerna i det svenska sortimentet och har importerats sedan krigsslutet. I 1945 års prislistor från monopolet kostade en hela 3:28 och en halva 1:85. Priserna var låga ända in på 60-talet. Jag minns att vi gymnasister reagerade med sorg och bestörtning när det gyllene vinet passerade den magiska femkronorsgränsen.
Det säljs numera mellan 60000 och 80 000 liter Beyaz per år, volymen är på nedåtgående. Vinet kommer från olika turkiska producenter och transporteras till Sverige i tankbilar eller containrar. Det tappas här och förses med svensk etikett.
  Enligt chefredaktör Johan Lund på Vin & Spritjournalen är till och med det turkiska namnet svenskt:
  –Det är bestämt i Sverige. Men beyaz betyder vitt, på turkiska.
Hur gick det till när ni bestämde er för att importera det gyllene vinet?
  –Det var länge sen, men det var säkert så att de skickade ut folk för att prova. Fast själva provsmakningen före ett beslut görs alltid hemma.
  Det vore livsfarligt att lita på provsmakningen som görs på plats. Efter en regnig sommar i Sverige smakar allting bra där solen skiner.

Lund betraktar Beyaz som ett inarbetat varumärke. Och anser att just denna produkt inte brukar få en rättvis chans.
  –Vi har gjort många provningar och lurat både den ena och den andra bland dem som anser sig vara vinkännare. Man måste lufta det här vinet ordentligt. Man häller över det på karaff och låter det stå över natten. Då utvecklas aromerna i vinet. Det blir ett helt annat vin...
Må det. Och blandar man med vichyvatten så kanske det blir champagne.
  Den som inte orkar prova kan surfa på nätet ett tag i stället. Själv fastnade jag hos talibanerna häromnatten. Det var stark läsning, och en resa bakåt i tiden.
  www.taliban.com. Men ha en Beyaz till hands om nerverna strejkar.


Fler nyheter