Bekymrad Åsbrink vet inte om prognoserna håller
Det är en bekymrad finansminister som lägger fram sin tredje budget.
  Erik Åsbrink vet nämligen inte om hans prognoser håller.
  Turbulensen i världsekonomin kräver rejäla marginaler.
  Den finansplan som Erik Åsbrink presenterar i dag innehåller få konkreta nyheter. Det mesta är redan känt genom regeringsförklaringen och budgetförhandlingarna med vänsterpartiet och miljöpartiet.
  Nytt är däremot den bekymrade ton som genomsyrar budgetens inledning. De orkanvindar som sveper genom världsekonomin kräver enligt finansministern säkerhetsmarginaler som ingen talade särskilt högt om i den nyligen avslutade valrörelsen.
Utan rejäla överskott nu i statsbudgeten ”minskar möjligheten att upprätthålla det sociala skyddsnätet” vid nästa lågkonjunktur.
  Därför ökar avbetalningarna på statsskulden jämfört med tidigare planer.
Förtroendet för svensk ekonomi är inte på topp, konstaterar Erik Åsbrink.
  I ett handfast försök att förbättra det meddelar finansministern att han inte tolererar att utgifterna ökar mer än riksdagen beslutat. I så fall kommer de att skjutas på framtiden.
Det ser tyvärr ut som det statliga utgiftstaken kan sprängas redan i år. ”Detta är oacceptabelt” enligt Åsbrink som också meddelar att om den marginal på 3,3 miljarder som finns inlagd i nästa års budget eventuellt kan vara för liten.
  I grunden anser dock regeringen att den svenka ekonomin är stark och räknar upp rader med bevis. Det är dock aningen svårt att förstå varför finansministern anser sig kunna vara så glad och så ängslig på samma gång.
  Tråkigt är exempelvis att svenska folket slutat spara. Det betyder visserligen att den privata konsumtionen ökar mer än regeringen trodde i våras. Men det innebär också att den buffert som anses så viktig för staten inte finns hos många hushåll.
  Den fallande värdet på kronan är trist för alla som vill åka på utlandssemester eller köpa importvaror. Bra är det däremot för exportföretagen som får ökad avsättning för sina varor.
  Den ökade privata konsumtionen och de förbättrade utsikterna för exporten gör att arbetslösheten minskar något mer – 0,1 procent – än regeringen trodde i april. På randen till det nya seklet, år 2 000, går dock 8,2 procent av den arbetsföra befolkningen fortfarande utan jobb om regeringen spått rätt.
  Det är givetvis ingen önskesituation. Men först i vår får vi veta vad regeringen tänker göra för att hyfsa siffrorna. Det är då fem år sedan socialdemokraterna gick till val under parollen ”minskad arbetslöshet och sunda statsfinanser”.

Höjd skattekvot
  I budgeten upprepas löftet om partiledarsamtal om det framtida skattesystemet. Nästa års skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare är bara tillfällig.
  Möjligen ska löftet ses mot bakgrunden att skatterna är högre än regeringen räknade med så sent som i våras. Då sade man att nästa års skattekvot, skatt som andel av BNP, skulle vara 52,9 procent. Nu anges den bli nästan en procent högre.
  Skillnaden motsvarar omkring 17 miljarder kronor. Inte tre miljarder som de nu föreslagna skattesänkningarna kostar statskassan.