Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
MÅNDAG 7 SEPTEMBER 1998
 

Ernst-Hugo Järegård död Han var en av de allra största
TYRANNISK LÄKARE. Ernst-Hugo Järegård som despotiskt överläkare i Lars von Triers världsberömda tv-serie ”Riket”.
Ernst-Hugo Järegård är död och så har ytterligare en stor estradör lämnat scenen.
  En stor skådespelare. En fascinerande personlighet.
  En av de riktigt tunga elefanterna.

Ernst-Hugo Järegård gav svinaktigheten ett mänskligt ansikte
  Ernst-Hugo Järegård hade en märklig förmåga att krypa in under skinnet på sin publik. Han hade den där eminenta förmågan att gestalta känslor och egenskaper, som finns mer eller mindre hos de flesta av oss, men som är känslor och egenskaper som vi inte gärna erkänner att vi besitter.
  Han gav svinaktigheten ett ansikte, har det sagts.
  Man kan också säga att han gav svinaktigheten ett mänskligt ansikte.
  Han kunde porträttera ondska och svaghet och galenskap så väl, men det var alltid människor han porträtterade.
  1962 blev Dramaten hans fasta scen och här gjorde han under tre decennier den ena glansrollen efter den andra.
  Men han gjorde även mycket annat under sina regelbundna tjänstledigheter. Kabaréer, tv, turnéer med Cornelis Vreeswijk, krogshower. Rubbet.
  Och allting gjorde han lika strålande och begåvat att det nu efteråt känns märkligt att han sprack när han för första gången sökte till Dramaten och dess elevskola.
  Det blev i stället elevskolan vid Malmö stadsteater och några år med småroller. Men han skulle ju sannerligen få sin revansch.
  En revansch som han, enligt sig själv, så oerhört väl behövde.

Han var bara lik sig själv
  Ernst-Hugo var en speciell människa. Hans biografi, som kom 1983 och som skrevs av Eric Wennerholm, heter ”Ernst-Hugo Järegård – inte lik någon annan”.
  Och det stämde nog att Ernst-Hugo bara var lik sig själv.
  Vem var han då?
  Jo, Ernst-Hugo Järegård var en ärlig man. Han hade det förbluffande modet att säga: ”Ärligast är jag om jag säger, att den enda människa som egentligen intresserar mig är Ernst-Hugo Järegård.”
  Ernst-Hugo Järegård var också en mycket vänlig man. Inte bara i sitt sätt att vara utan även i sitt sätt att acceptera andra människors rollspel. Han må ha tyckt att han själv var världens viktigaste människa. Men han accepterade också att andra hade samma inställning. Med andra ord. Ernst-Hugo var en diva utan later.
  Bakom vänligheten – och charmen – kunde man ana en osäker människa, som sökte sympati.
  Han medgav osäkerheten.
  – Jo, osäker är jag ju. Min barndom var ju en enda lång kamp för att vinna pappas godkännande och kärlek. Men när det gäller teater är jag banne mig inte osäker. Jag har alltid varit säker på att jag skulle slå igenom, sa han med sin typiska intensitet.
  För Ernst-Hugo Järegård kunde spela ut även privat. Privat, på scen eller i verkligheten, för Ernst-Hugo Järegård flöt det där gärna ihop.
  Som han själv uttryckte det:
  ”I den professionella teaterleken förefaller mitt liv med mina misslyckanden och framgångar sällsamt overkliga. I brist på att kunna leva i verkligheten, vilket jag alltför tidigt märkte att jag inte hade anlag för, ville jag leka en verklighet. Min verklighet blev att vara en annan. Redan som barn hade jag ett oövervinnligt behov av att vara någon annan än den ömkliga och misslyckade person, som mina närmaste såg mig.
  Min pappa som var bankdirektör i Ystad tänkte bara på pengar och inget annat. Mig betraktade han alltid som misslyckad. Det spelade ingen roll vad jag gjorde.”
  Se där en barndom som formade.
  Men han fick sin fantastiska karriär, som pappan inte trodde på. Och han fick sin trygghet i en ny älskad familj.

Hustrun gav upp sin karriär
  Hustrun Karin var, när de gifte sig 1949, redan en etablerad stjärna på Malmö stadsteater. Hon gav upp sin egen karriär för att ta hand om sonen Johannes, som föddes 1956, och för att stötta Ernst-Hugos karriär när den tog ordentlig fart i början av sextiotalet.
  De fick ett 49 år långt och lyckligt äktenskap, som han själv kort sammanfattade så här.
  ”Karin och Johannes är egentligen de enda människor som jag älskat”.
  Så mycket annat umgänge utanför scenen hade han inte.
  – Jag är skeptisk till vänskap. Men visst får man vänner med framgången, till och med bland skådespelare. Men eftersom skådespelare i allmänhet saknar mitt intresse för konst och litteratur har heller aldrig umgänget med dem blivit annat än tillfälligt, sa han själv.
  Det var familjen och den 180 meter långa bokraden hemma i Lidingövillan som blev tillflykten undan arbetet.
  De sista åren fick Ernst-Hugo en nystart genom samarbetet med den danske regissören Lars von Trier. De två udda konstnärerna fann varandra i både filmer och tv-serier, framför allt i den världsberömda serien ”Riket”. Båda hyllade varandra för sina egensinniga skaparkrafter. Och förlusten är smärtsam för Lars von Trier.
  – Han är den skådespelare jag nått tätast samförstånd med någonsin, säger von Trier i en kommentar till Aktuellt.
  För några år sedan sa Ernst-Hugo Järegård i en intervju här i Aftonbladet att han var mycket besviken för att han inte blev mer än vad han blev. Men sa samtidigt, att han fortfarande hade alla drömmar kvar. Att han fortfarande på sin dödsbädd säkert skulle ha drömmar kvar som han var övertygad om att han skulle förverkliga.
  Bakom orden anar man en livshunger och en kärlek till livet som ingen usel barndom lyckats stävja.
  Och många drömmar måste han ha fått infriade.

Du och bror med svenskarna
  En firad skådespelare med många utmärkelser. En skådespelare som drog publik. En känd och aktad person. Så populär att han blev, som man sa förr, du och bror med hela svenska folket.
  Få kunde som han ringa efter en taxi och säga:
  – Se goddag, lilla fröken. Det är Ernst-Hugo. Kan du skicka mig en bil.
  Han tyckte om att vara känd. Han njöt av det.
  – För mig är helvetet en plats där jag inte blir igenkänd, brukade han säga.
  Men det är ju ingen risk. När Ernst-Hugo Järegård gör entré i sin himmel kommer han att bli igenkänd för den lysande skådespelare och mycket mänskliga och mångfacetterade personlighet han var.
  För hans tid här på jorden har vi andra all anledning, att både tacka för och buga oss inför.
Bosse Sandström


Fler nyheter