Aftonbladet nyheter: Jan Guillou/kolumnist

MÅNDAG 27 JULI 1998

Väpnad kamp mot förtryck är ingen tebjudning

Det är möjligt att jag är något överkänslig när det gäller skällsordet terrorist. Kanske beror det på att jag själv är terrorist, åtminstone sålunda definierad av den svenska statens expertorgan på området.
  Säpo har nämligen en gång haft den goda smaken att meddela sina kollegor i Frankrike, Tyskland och USA, och möjligen fler länder som jag i så fall inte känner till, att jag är typisk terrorist.
  Mina praktiska besvär av att mitt eget land på så vis varnat andra länder för mig har hittills varit måttliga. En gång höll jag på att inte bli insläppt i Frankrike, av alla länder, och jag måste ha ett särskilt mystiskt terroristvisum som är krångligt att få om jag vill resa till USA, och en tysk säkerhetspolis varnade mig en gång att sitta mycket stilla och inte dölja mina händer om jag hamnade i en tysk polisspärr eftersom poliserna då kunde bli nervösa. Svenska Säpo hade inte beskrivit mig som en snäll terrorist, nämligen.

Hur som helst finner jag omdömet orättvist. Jag utgår från att de flesta av mina läsare delar den uppfattningen och att det skall till en sällsynt hårdnackad folkpartist för att hålla med Säpo i denna sak.
  Jag utgår också från att SSU-ordföranden Niklas Nordström, det politiska ljushuvud som är mest känd för att ha låtit fabricera falska kändisupprop mot moderaterna i vår malligaste morgontidning, skulle tveka att kalla mig terrorist.
  Dock framträdde han nyligen och krävde att den kurdiska sektion av SSU som anordnat sommarläger för ungdom med förmodligen mer militant politiskt innehåll än på gängse Unga Örnar-läger, skulle uteslutas ur SSU. Skälet var att dessa ungdomar kunde misstänkas för att sympatisera med den kurdiska frihetsrörelsen PKK. Ty ”PKK är en terrororganisation som använder våld”, menar Niklas Nordström.

Han fick kraftfullt instämmande från Aftonbladets ledarsida (24 juli) som mot PKK åberopade vissa särskilda brott, nämligen att de 1984 och 1985 mördat två namngivna kurder i Sverige, att de riktat attentat mot turkiska statens flygbolag och turistbyrå 1992 och 1993, att de ställt till slagsmål på ett ABF-möte 1997 och att de inte är någon demokratiskt pålitlig organisation.

I det sista tror jag det är lätt att instämma. PKK är ingen demokratiskt pålitlig organisation. Vad de två morden beträffar är läget dock mer komplicerat, eftersom minst en av de två namngivna kurderna var agent för den svenska säkerhetspolisen.

Ingen frihetsrörelse i världen, ingen aldrig så uppburen Nelson Mandela, skulle ha tvekat att låta avrätta tjallare för fiendens säkerhetspolis. Attentat mot turistbyråer och liknande är en synd som PKK i så fall delar med alla världens av Aftonbladets ledarsida godkända eller icke godkända befrielserörelser.
  Frågan är alltså vad som skiljer en befrielserörelse från en terroristorganisation. Den antinazistiska Wollweberligan, som opererade i Skandinavien under andra världskriget kallades av såväl Gestapo som av svenska myndigheter för terrorister. Hade Nazityskland segrat hade beteckningen terrorister gällt än i dag även i Sverige.
  Självklart kallades befrielserörelserna i de franska och brittiska kolonierna i Afrika, exempelvis Mau-Mau i Kenya och FLN i Algeriet, för terrorister, även på den tidens ledarsida i Aftonbladet.
  Yassir Arafat och andra palestinska ledare kallas inte längre för terrorister i Sverige, dock i USA och Israel.

Väpnad kamp mot kolonialvälde och etniskt förtryck är ingen tebjudning. Ingen numera erkänd och hyllad befrielserörelse, sådana som kan godkännas av SSU, har rena händer och alla förtryckare kallar alltid motståndet för terrorism.

Så vad med gangsterregimen i Turkiet, förutom att de betecknar PKK på samma sätt som SSU?
Tusentals utplånade byar, hundratusentals flyktingar, tortyr och tusentals politiska fångar, ett förbjudet kurdiskt språk, militära utrotningsaktioner som till och med sträcker sig över landets gränser – vad skulle SSU använda för beteckning för detta?
När Algeriets frihetsledare Ben Bella på en presskonferens i Schweiz fick upprörda frågor om det moraliskt förkastliga i att kvinnor i Algeriet bar bomber till kaféer, svarade han att han gärna skulle byta dessa resurser mot Frankrikes napalmbestyckade helikoptrar och fallskärmsjägardivisioner. När den vietnamesiske superhjälten Nguyen Giap av andäktiga franska journalister fick frågan om det revolutionära krigets innersta hemligheter svarade han kort: ”Man måste vinna. Man måste absolut vinna.”

PKK är ingen sympatisk frihetsrörelse. De kan förlåtas av SSU på ett enda sätt. Genom att vinna.