Onsdag 10 juni 1998

AFTONBLADET GRANSKAR Värdfamiljer rasar mot den låga ersättningen Pengarna räcker inte till mat Underbetalda och besvikna värdfamiljer, trånga klassrum och övervakningskameror mot alla brottslingar. I dag berättar vi om Brighton, den klassiska språkresestaden. I går inledde Aftonbladet granskningen av de populära språkresorna. Vi synade verkligheten bakom reklamen - alla misslyckade resor och klagomålen mot arrangörerna. BRIGHTON. Myten om värdfamiljerna är att de älskar sina språkelever. Den verkliga drivkraften är pengarna. Och lönen är ofta så låg att familjerna frestas dra ner på elevernas matransoner. EF och STS är två av låglönebolagen.   På engelska sydkusten har språkresor blivit en industri. Aftonbladet har granskat de tre svenska arrangörerna i den livliga storstaden Brighton. Invaderas varje år I Brighton är språkeleverna en jätteindustri som varje år lockar 35 000 ungdomar. Aftonbladet har granskat tre arrangörer som skickar svenska elever. Värdfamiljen klagar ofta på att ersättningen inte ens räcker till mat.   Varje sommar kommer 35 000 elever hit från hela Europa med någon av de 58 språkresearrangörerna och stannar några veckor.   – Brightons genomsnittsinkomst är mycket låg, så pengarna familjerna får för att ta emot språkelever kan vara mycket viktiga, säger Adam Trimingham, kommunreporter på lokaltidningen The Argus.   Nu hotar missnöjda värdfamiljer med att dra igång en ”fackförening”:   – Ska vi kunna ge eleverna bra mat måste vi få bättre betalt, säger initiativtagaren Geraldine Wilmshurst. Stor skillnad på kraven   De tre svenska arrangörerna på plats är EF, störst av alla på orten, STS, som är näst störst, och iSt, en tysk organisation som i år för första gången sänder en handfull svenska elever till Brighton.   Av dessa tre har iSt störst krav på sina lärare, minst antal elever i undervisningsgrupperna, betalar familjerna bäst och bara en av 100 elever byter värdfamilj. – Vi gör det för pengarna Polisen: Eleverna blir lätta rånoffer Hitta bästa resan Gårdagens artiklar   EF har lägst lärarlöner, tillåter fler elever per familj än de båda andra och betalar värdfamiljen först efter vistelsen till skillnad från iSt och STS. EF har dessutom flest värdfamiljsbyten, 4-6 procent.   STS värdfamiljer får minst, 7,30 pund per elev och natt (cirka 92 kronor), tätt följda av EF:s, som får 7,45 (cirka 94 kronor), medan iSt:s familjer får 9,50 (cirka 119 kronor).   Den summan ska räcka till frukost, ”packed lunch” och kvällsmat åt språkeleven.   – Man kan lägga undan 2,57-3,23 pund om dagen.   Extrakostnaden för en till i hushållet är inte så stor om man vet hur man gör, säger Inger Lindstén, STS platsansvarige i Brighton.   Familjerna besöks alltid i hemmet, innan de får börja ta emot språkelever:   – Men bolagen gör bara en snabb kontroll av huset, och tillbringar inte mycket tid med familjen, säger Geraldine Wilmshurst. Familjer hamnar på svarta listan   EF, STS och iSt har svarta listor, där familjer som inte hållit måttet skrivs in. Men de 58 språkorganisationerna i Brighton samkör inte de svarta listorna, vilket innebär att en dålig familj som bannlysts från en organisation lätt kan börja ta emot elever åt en annan.   Kraven på skollokaler är också stora.   – Eleverna förväntar sig klassrum som i Sverige. De förväntningarna kan vi inte alltid möta, säger Inger Lindstén.    – Det finns långt ifrån alltid ventilation i skollokalerna, säger förre STS-reseledaren Ola Winfridsson.   De enda lokaler Aftonbladet ser på plats som liknar svenska klassrum är de som iSt hyr på Brighton College. EF:s och STS lokaler är mindre.   Allie Charlwood, lärare anställd av iSt, säger:   – Jag tackade nej till att jobba åt EF. De förväntar sig att man ska lägga ner mycket tid men betalar inte speciellt bra. iSt betalar bra och är välorganiserade. Samtliga tre bolag har personal på stan kvällstid och ser till att eleverna kommer hem med bussar från diskoteken. Joachim Kerpner