|
|
|
Svenska folket är
kungligare än ni vet
Sverige har varit en monarki oavbrutet i cirka tusen år, något som gör vårt land rätt unikt i världen. Till och med så monarkistiska länder som England har haft en kort period som republik.
Det svenska folket är ännu mer kungligt än vad ni kanske vet. En mycket stor procent av befolkningen har nämligen kungligt blod i ådrorna.
Våra kungar, deras bröder och söner har nämligen ända sedan medeltiden och in i vårt sekel levt ett ganska vidlyftigt sexualliv, ibland inom, ibland vid sidan om sina äktenskap. Nästan varje kung har verkliga eller påstådda oäkta ättlingar. Sedan Gustav Vasas dagar finns det god dokumentation över ett stort antal sådana barn.
Under Vasakungarnas tid och under hela 1600-talet erkändes ofta dessa så kallade kungliga bastarder eller frillobarn, de fick klangfulla namn, titlar och ämbeten och behandlades med stor respekt av omgivningen.
Gustav Vasa själv var ganska diskret på detta område även om det finns barn som utpekats som hans i Dalarna, tillkomna innan Gustav blev kung. Hans söner däremot levde upp till samtidens förväntningar på hur en renässansfurste skulle leva, eller snarare leva om. I synnerhet den äldste sonen, Erik XIV, hade många frillor. Barn föddes i dessa förhållanden och de flesta av barnen togs omhand och uppfostrades i hovet och giftes sedan bort med adelsmän. Samma sak hände med brodern Johan III:s tre frillobarn under den tid han var storfurste över Finland och residerade på Åbo slott. De giftes bort med svenska ädlingar, liksom brodern Magnus barn. Gustav Vasas yngste son, hertig Karl, som sedan blev Karl IX, hade flera erkända frillobarn också han, den mest kände var riksamiralen med mera Karl Karlsson Gyllenhielm.
Via barn till dessa erkända frillobarn kan många tusen svenskar med hjälp av kyrkoböckerna visa att det är släkt med Gustav Vasa. Om man räknar med alla oäkta barn till ättlingarna och frillobarnen finns det säkert minst tio tusen Vasaättlingar i dagens Sverige.
Den kungliga vanan att hålla sig med mer eller mindre officiella älskarinnor fortsatte under 1700-talet, den mest kända av dessa erkända kungliga mätresser var Fredrik I:s älskarinna Hedvig Taube, som födde kungen fyra barn, vilka alla erkändes och som vuxna fick höga ämbeten. Gustav III:s far, Adolf Fredrik, Gustavs bröder och hans son Gustav IV Adolf hade alla barn vid sidan om äktenskapet, barn som erkändes och älskarinnor som ibland kunde bo ganska officiellt på något av de kungliga slotten.
Under 1800-talet fortsatte den kungliga utomäktenskapliga kärleken, men nu delvis dold under den officiella dubbelmoralen. Karl XIV Johans utomäktenskapliga äventyr var diskreta, han höll sig för det mesta till samma älskarinna, hovdamen Mariana Koskull, men hans son Oskar I var mer vidlyftig. Han installerade sin mest kända älskarinna, skådespelerskan Emilie Högqvist, i en våning vid Gustav Adolfs torg, där hon födde honom två söner, ”prinsarna av Lappland”. En dotter med en annan älskarinna döptes till Oscara.
Den erotiskt mest aktive av alla Bernadotterna var Oskar I:s son, Karl XV, Kron-Kalle kallad. Han blev den folkligt mest älskade av alla våra kungar, i gengäld försökte han personligen älska tillbaka med så många undersåtar han kunde. Även om han omöjligt kan ha varit far till alla utpekade barn, var han nog ansvarig för en hel del. Så dog han också totalt utbränd vid 46 års ålder.
Hans efterträdare, brodern Oskar II, var även han erotiskt mycket aktiv men mer diskret med sina affärer. Ändå känner man till namnen på flera älskarinnor och på barn som fick underhåll från Slottet.
Oskars son, Gustav V, som var bisexuell, utpekas som far till ett par söner vid sidan om, och inte ens den med tiden så ytterst respekterade och sympatiske Gustav VI Adolf har gått helt fri från diverse beskyllningar. Alla 1900-talsaffärer är dock mycket svåra att bevisa, det finns sällan några skriftliga dokument eller erkännanden. Däremot finns det ett ganska stort antal nu levande svenskar med påtaglig likhet med de äldre Bernadotterna, och det finns många familjemyter runt om i Sverige. Berättelser om kungar som varit på genomresa och någon kvinnlig släkting som arbetade som piga eller av annan anledning fanns i kungens närhet en viss dag. Nio månader senare föddes så den eller den släktingen. De flesta av dessa berättelser går aldrig att få bekräftade, många kan man bevisa vara felaktiga genom en enkel kontroll av datum och kungens reseprogram.
Om man räknar med frillobarnen till alla de elva dynastier som regerat Sverige under de senaste tusen åren, och alla deras ättlingar fram till i dag, kan man alltså med full rätt tala om det kungliga svenska folket.
|
|
