|
|
|
|
|
8.45 i morse: HD sa nej till resning
I ett 31 sidor långt beslut underkände Högsta Domstolen i morse riksåklagarens begäran om resning på varje punkt. Därmed är utredningen om mordet på statsminister Olof Palme tillbaka på ruta ett. HD delar upp sitt resonemang i tre delar:  Sannolikhetsrekvisitet:
Det är den regel som säger att att de nya bevis som läggs fram måste vara så starka att de med all sannolikhet hade lett till en fällande dom om de var kända vid den förra rättegången. HD inleder detta resonemang med att påpeka att Palmemordet varit oerhört uppmärksammat i media. Det har inneburit att många uppgifter varit spridda. Detta tillsammans med belöningen på 50 miljoner som utlovats gör att ”uppgifter som framkommit efter målets avslutande måste bedömas med stor försiktighet”. Även faktumet att det gått 12 år sedan mordet begicks anser HD är ett skäl till att vara skeptisk mot nya uppgifter. Svenssons nya uppgifter HD för ett långt resonemang om Pelle Svenssons nya uppgifter, som i riksåklagarens stämningansökan ligger till grund för vapen- och motivfrågorna. Redan faktumet att ”bombmannen” Lars Tingström inte lever längre och därför inte kan höras i en ny rättegång minskar värdet på uppgifterna. Dessutom, påpekar HD, har Tingström i polisförhör nekat till all inblandning i Palmemordet. Pelle Svensson har också lämnat uppgifter om att Pettersson skulle haft en Magnumrevolver vid tiden för mordet. Men domstolen skriver ”att det saknas varje som helst utredning” om att detta verkligen stämmer. HD påpekar också att den kände advokatens berättelse är uppgifter i andra hand och att de delvis är tolkningar av vad Tingström har sagt. Lågt bevisvärde på Tingström testamenet Inte heller Tingströms så kallade testamente – där han pekar ut Pettersson som gärningsmannen – anses ha något större bevisvärde. Högsta domstolen går även in på tre av de fyra nya vittnena. Vittnena ”I” och ”E” säger båda att de sett Pettersson på Malmskillnadsgatan, som ligger nära mordplatsen, strax efter mordet. Om dem skriver HD: ”Sammantaget anser HD att berättelserna av E och I att de sett Christer Pettersson på Malmskillnaddsgatan efter mordet inte har det bevisvärde, bedömda var för sig eller tillsammans, att det är sannolikt att hovrätten hade funnit åtalet styrkt om uppgifterna förebringats där” Vittnet D säger sig ha sett Pettersson utanför biografen Grand när makarna Palme kom dit. Domstolen anser att uppgifterna stärker sannolikheten att Petterson verkligen var där, men tycker inte att de innebär ”någon avgörande omständighet för skuldfrågan”. I resningsansökan finns även uppgifter från andra som skulle stärka motivet. Men inte heller dessa personer har enligt domstolen lämnat uppgifter som utgör bevis. Ursäktsrekvisitet: Resning får inte beviljas på grund av bevisning som var känd innan den tidigare domen vann laga kraft. Om det inte finns någon giltig ursäkt. HD skriver i sitt beslut att reglerna bör tillämpas strikt, till Christer Petterssons fördel. Flera uppgifter som åberopades i resningsansökan var kända för polis och åklagare då hovrätten friade Pettersson den 2 november 1989. Det gäller framför allt ”svarttaxichaufförens” berättelse. Han påstod sig ha sett Christer Pettersson utanför Grand vid 23-tiden på mordkvällen och vid Dekorima precis innan skotten föll. Det första förhöret med svarttaxichauffören hölls i januari 1989. I maj samma år skrev han brev till polisen och meddelade att Christer Pettersson var ”rätt man”. Bevisen togs aldrig upp i hovrätten. HD ger bakläxa till riksåklagaren Riksåklagaren skyllde på tidsbrist. Man hann aldrig kontrollera svarttaxichauffören trovärdighet. Men HD ger riksåklagaren bakläxa. Det finns ingen giltig ursäkt till att uppgifterna inte togs upp, anser HD. Christer Petterssons skriftväxling med bombmannen Lars Tingström fanns också tillgänglig innan hovrättens dom vann laga kraft. HD finner ingen heller någon ursäkt för att korrespondensen inte togs upp som bevisning i rättegångarna. EttårsfristenI rättegångsbalkens 58 kapitel 4 paragraf sägs att en resningsansökan som är till men för den anklagade måste göras senast ett år efter det att sökanden (i det här fallet riksåklagaren) fått kännedom om om de nya förhållanden som lett fram till resningsanökan. Det kallas för ettårsfristen. Högsta domstolen för ett resonemang i avslaget om när de nya bevisen verkligen fick sådan tyngd att de kan användas för en resning. Riksåklagaren hade för gamla uppgiter Eftersom resningen lämnades in i 5 december 1997 måste de nya uppgifteran ha blivt kända för riksåklagaren efter den 5 december 1996. Och HD kommer fram till att riksåklagaren har använt för gamla uppgifter. Det gäller flera olika saker: Uppgifter från den nu döde narkotikalangaren Sigge Cedergren om att Christer Pettersson hade tillgång till vapen och ammunition. Det gäller de revolvrar som Sigge Cedergren hade i sin lägenhet på Tegnergatan alldeles i närheten av mordplatsen.
Att Christer Pettersson talat om att mörda Olof Palme
Att flera vittnen påstår sig ha sett Christer Pettersson i centrala Stockholm vid tiden för mordet.HD konstaterar att dessa dessa olika uppgifter kontinuerligt har blivit kända från 1993 och att riksåklagaren hade kännedom om dem före den 5 december 1996. HD avslutar sitt 27 sidor långa resonemang så här: ”Det kan alltså konstateras att den åberopade nya bevisningen i sina olika delar inte är sådan att något av bevisen sett för sig och mot bakgrund av hovrättens bevisbedömning sannolikt skulle ha lett tiill en fällande dom, om beviset förebringats i rättegången. Sammanfattningsvis finner Högsta domstolen att den nya bevisningen inte är av sådan beskaffenhet att resning kan beviljas i målet”. Oisín Cantwell
Andreas Harne Leif Kasvi  |
