|
|
|
| Onsdag 22 april 1998 |
|
Varför skrattar polisen? Den leende polisen för dansande utlänningar ur Sverige. Det är polisens interna logotype på utlänningsenheten i Örnsköldsvik och Sundsvall. Vi spårade upphovsmannen, Jan Brusell vid Sundvallspolisen, en rutinerad kommissarie.  Varför en leende polis med dansande utlänningar runt sig? Handlingarna rör ju en hård och komplicerad verklighet.- Jag tyckte det skulle vara lite annorlunda. Vi ville visa att vi inte är några som sätter sig på utlänningar, säger Jan Brusell. Lite naivt kanske?- Njae, kanske. Men alla avvisningar är ju inte våldsamma, långt därifrån. Och polisen är bara ett verktyg i Sveriges flyktingpolitik, beslutad av andra, säger Jan Brusell. Denna vilja till distans är lika tydlig i de cirka 20 000 skrivna rapporter över förpassningsresor som vi gått igenom. Rapporterna är fulla av onödiga omdömen om den deporterade: ”Snäll. Inställsam. Ledsen. Charmig. Otrevlig. Arrogant. Svettig. Uppspelt. Uppkäftig. Pratkvarn. Vinkade glatt farväl.” ”Mest intresserad av att peta sig i näsan.” Polisrapporter brukar vara knastertorra redogörelser där skribenten vill vara exakt, inte målande. Vem behöver dessa upplysningar om den deporterade? Varför dessa ord om människor som mot sin vilja förs ur Sverige, bort från sin drömda trygghet och hopp om nytt liv? Svaret är enkelt. Eller svårt. Men lyder som följer, enligt en beteendeforskare: - Humanitet. Fotnot: Humanitet enligt Svenska Akademiens ordlista:”mänsklighet; mildhet.” Läs mer - alla nyhetsartiklar ur dagens Aftonbladet: |