Tisdag 21 april 1998

AFTONBLADET GRANSKAR FLYKTINGHANTERINGEN Singh har varit inlåst i åtta månader SINGH HAR VARIT INLÅST I ÅTTA MÅNADER Singh från Indien är en långliggare. Han har snart varit inlåst i åtta månader. Singh uppger att han inte har några papper, därför tar inte Indien emot honom och därför kan han inte deporteras. Polisen betraktar risken som stor att han, om han släpps ut, skulle hålla sig undan den deportering som nu inte går att verkställa. Singh lägger pussel och pratar om en process som han inte förstår. När Singh efter ett halvår inte sett annat av Sverige än väggarna på X-huset tröttnade personalen. De tog honom på en busstur genom Stockholm och bjöd på indisk lunchrestaurang. Pappan släpas bort för att låsas in. Barnen tystnar i chock. Familjen Belamri. Mohammed, 37, Hamza 3, Mossab, 2, och Dalila 25. l Deporterade till Algeriet 6 juni 1996.   Pappan Mohammed har fängslats som ”gisslan” på förvaret i Lillhagen utanför Göteborg. Åtgärden ska garantera att familjen inte gömmer sig inför verkställigheten.   I bussen på väg mot flyget blir familjen hysterisk. Pappan lyckas ta sig ur bussen och springer. Han jagas ikapp och bojas.   Familjen är nu så panikslagen att de omöjligt kan transporteras bland vanliga passagerare.   Familjen säras igen. Pappan släpas skrikande bort för att låsas in.   Barnen tystnar i chock. De förs med sin mamma tillbaka till Lillhagen.   Under tiden beställs ett specialchartrat privatjet.   Samma eftermiddag står ett litet privatjet från bolaget JIVAIR redo på Säve. För 62 400 kronor ska det flyga familjen Belamri till Genève för vidare transport till KALLAS PRESIDENT Den turkiske skräddaren kallades av alla för presidenten de veckor han satt inlåst på X-huset. Alltid oklanderligt klädd, alltid med en slagkraftig kommentar. Han upptäcktes av polisen när han jobbade svart i Solna. Med välbehärskad ilska sa han varje gång om X-huset: - Jag ska gå ut härifrån oförstörd, som Nelson Mandela. Algeriet. Pappa Mohammed kommer som ett paket till planet där hans familj redan lastats ombord. I fotbojor, midjefängsel och handfängsel lyfts Mohammed ombord. I planet beskrivs Mohammed som hotfull av eskortpersonalen.   I Genève ger kaptenen på Air Alger som ska flyga dem vidare vakterna tillstånd att hålla Mohammed bojad under hela flygningen till Alger. Framme i Alger går det snabbt att bli av med familjen Belamri.   ”Algerisk polis omhändertog dokument och familj direkt på flygplatsen.” skriver de svenska tjänstemännen Christian Petersén och Sven Olof Gustavsson. De skriver också:   ”Tilläggas bör att vi ald-rig tidigare känt en sådan olust under en förpassningsresa på grund av de hot som riktades mot oss. Detta med vetskapen om fundamentalisters aktiviteter runtom i världen.” Skriker, biter och drogas Safia Popash, 39 l Deporterades till Iran 15 juli 1994.   Safia ges under resans gång lugnande medel vid flera tillfällen då hon skriker rakt ut av läkaren Arne Löfgren som flyger med.   Hon skriker, biter och är våldsam mot sina två eskortörer Gert Johansson och Ronny Kallin.   I Teheran påvisar immigrationsmyndigheterna att Safia är irakier, som hon själv hela tiden påstått. Hon får flygas tillbaka till Sverige igen. Skär upp sig på toaletten Issam Aboulamir, 15 år. Maher Aboulamir, 25 år. Shurouq Rehda, 7 år. Abdulkhalek Allizuani, 24 år. Deporterades till Jemen 10 juli 1995. Inför sin deportering skar alla de tre männen upp sig själva på toaletten i X-huset på Carlslund. De fördes till sjukhus, men deporterades senare samma dag. De flögs först till Abu Dhabi.   Där blev de inte accepterade på flighten till Jemen. Alla fyra flögs tillbaka till Sverige. Grips direkt av ugandisk polis när han stiger av planet Haji Yusufu, 39 l Deporterad till Uganda 3 mars 1997. Sverige avvisar ingen som riskerar att råka illa ut. Så är den officiella bilden. Men i mycket få fall vet man hur det faktiskt gått. Haji Yusufu är ett undantag. Han sa - liksom många asylsökande - att han på grund av sin bakgrund i gerillan skulle gripas av regimens säkerhetsstyrkor om han skulle deporteras. Framme i huvudstaden Entebbe grips Haji också omedelbart efter att han lämnats över till gränspolisen. När han förs ut från flygplatsen i handbojor undrar de svenska eskortörerna, Anci Berg och Gunnar Asp, vad som står på. De får till svar av immigrationspolisen att det kommit ett fax från Sverige med uppgifter som gör att de nu gripit Haji. Efter några timmar står det klart för Anci Berg och Gunnar Asp: det finns inget fax från Sverige. I sin rapport skriver de Hajis sista ord till dem:   - Vad var det jag sa?   Asp tar kontakt med Transporttjänsten i Sverige för att ta reda på om det finns något att göra för Haji nu.   Svaret: ”Vi kan inget göra mer.” Text: Jan Helin Research: Roland Söderholm Foto: Urban Andersson