|
|
|
| Måndag 20 april 1998 |
|
De valde döden hellre än att bli hemskickade
25 år från Togo i Afrika. Dog i Rinkeby den 5 augusti 1996. 
Sirpa Sirviö tittar länge på sin mans gravsten.– Innerst inne tror jag han ville leva, men han gavs inte möjlighet till det här. Han såg ingen väg ut, säger hon. Nestor hade många gånger förklarat att han hellre skulle dö än återvända till Togo. Sedan tio månader var han gift med Sirpa Sirviö. De bodde tillsammans i hennes tvåa i Rinkeby utanför Stockholm. I sin asylansökan hade Nestor berättat följande: Han var politiskt aktiv i Togo. Medlem i en organisation (UFC) som var emot militärregimen. Kort innan Nestor Yengnagueba kom till Sverige hade han gripits, fängslats och misshandlats med livremmar. ”Rädslan överdriven” Nestor Yengnagueba mutade sig ut ur fängelset. – Jag blir dödad av militären om jag återvänder, sade han i sin asylansökan från den 9 oktober 1993. Invandrarverkets handläggare Sverker Lemark trodde inte på Nestor Yengnagueba. Han konstaterade att hans rädsla var ”överdriven” och avslog Nestors ansökan. Nestor överklagade till Utlänningsnämnden. De kom fram till att Nestor förmodligen ljuger. Utlänningsnämnden skriver i sin motivering till beslutet: ”Yengnaguebas agerande i samband med inresan nedsätter trovärdigheten.” Som bevis anfördes det faktum att Nestor först sagt att han var turist, och dagen efter sökt asyl. Att han nu var gift med en svensk medborgare saknade betydelse. Gömde sig i garderoben Den 5 augusti smyger polisinspektör Håkan Björsby upp till sjätte våningen och ställer sig och lyssnar utanför Sirpas och Nestors dörr. Han hör röster. Håkan Björsby går ut på gården, ställer sig på en undanskymd plats med kikare och spanar mot balkongen. I sin rapport skriver han: ”Efter cirka 30 minuter kom en neger ut på balkongen.” Håkan Björsby konstaterar att det är Nestor, ”negern” han söker. Dagen efter, den 6 augusti 1996, ska Nestors deportering verkställas. Nestor får panik när polisen ringer på. När låssmeden börjar borra upp låset till Sirpas och Nestors lägenhet gömmer han sig i garderoben. När polisen stormar in hänger sig Nestor först i balkongräcket, sedan i fönsterblecket utanför köksfönstret. – De jagade honom som ett djur, in i döden, säger Sirpa Sirviö. Polisen: Det var en olycka Han släpper greppet och faller sju våningar. Senare samma natt avlider han på Karolinska sjukhuset av inre blödningar i bröst och bukhåla. Polisen avskrev fallet som en olycka. Åklagarmyndigheten tyckte inte att ”dödsolyckan” behövde utredas. Nestors död JO-anmäldes. Men togs inte upp. Sirpa vill gå vidare med fallet, men alla myndigheter har stängt dörren. – Jag vet inte om jag orkar, men... att förlora sitt liv på ett sådant sätt. En människa dödas utan konsekvenser, det är för mycket för mig.
Mohammad Shakeri 29 år från Iran. Tog sitt liv den 7 november 1996.
Mohammad Shakeri hittades död i en lägenhet på Södermalm i Stockholm.Han hade svalt 200 värktabletter. Han var en av de 117 personer som Invandrarverket spårat upp i en specialoperation 1996 för att hitta flyktingar som ljugit om sin identitet. Shakeri hade varit i Sverige i tio år. Han angav sig själv till Invandrarverket för att reda ut det hela. Han hade uppgivit falskt namn för att få vara nära sin syster som bodde i Sverige. Själv hade Mohammad Shakeri redan uppehållstillstånd i Belgien. Invandrarverket beslutade att Shakeri skulle avvisas till Iran, trots sina många år i Sverige. Shakeri drev under flera år en tobaksaffär i Stockholm, men hade kort före sin död utbildat sig till ingenjör. I ett brev till invandrarminister Pierre Schori en månad före sin död, skriver Mohammad Shakeri: ”Du var mitt hopp, men du ändrar dina uttalanden hela tiden.” ”Jag kommer aldrig att låta er tvinga mig tillbaka till Iran, jag har ljugit för att komma undan ett krig och jag har inget dåligt samvete för det.” Efter Mohammad Shakeris självmord införde regeringen en preskriptionstid på fyra år för personer som ljugit om sin identitet vid asylansökan. Sritharan blev 23 år.
Sritharan 23 år från Sri Lanka. Tog sitt liv den 29 november 1993.
Sritharan var länge ett mysterium.Invandrarverket tyckte att hans historia om hur han hotades till livet på Sri Lanka av de båda tamilska revoltrörelserna verkade ”påhittad”. Efter att han fick avslag på sin asylansökan, i november 1993, försvann Sritharan. Polisen och personal på Österbybruks flyktingförläggning utanför Tierp utgick från att han helt enkelt gått under jorden för att gömma sig undan avvisningen. Det skulle dröja ända till den 8 oktober 1995 innan mysteriet fick en lösning. Svaret fanns nere i Dannemoragruvan, på botten av det hål som går under namnet ”Storrymningen”. Fyra bergsklättrare gick ner längs det 90 meter, lodräta gruvschaktet. De skulle öva. På botten hittade de Sritharans lik. Han låg på rygg. Skorna hade slagits av i fallet och plånboken hade flugit ur fickan. Plånboken innehöll ett ID-kort, två telefonkort och en klackring utan sten. Sritharan hade inte rymt. Han hade hoppat rakt ner i det svarta hålet, undan sin deportering.
Egyptisk man Tog sitt liv i januari 1996.
En egyptisk man som nekats uppehållstillstånd kastade sig ut från en balkong nära Victoria-biografen på Södermalm i Stockholm.Efter sig lämnade den egyptiske mannen en gravid svensk hustru. Läs mer - alla nyhetsartiklar ur dagens Aftonbladet: |