  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Under ett nu ganska långt yrkesliv har jag hunnit pröva på de mest skiftande arbetsuppgifter. Från att torka skit på sjukhus till att vara chefredaktör på kvällstidning, från att köra ut bröd till att sälja tv-apparater. En sak har alla dessa jobb haft gemensamt: Äntligen fredag! ”På fredagskvällen bubblar det i blodet, man är kåt”, sjöng redan Nationalteatern tidigt sjuttiotal. Och visst, den där känslan kan man väl dra sig till minnes med visst välbehag. I dag är det kanske inte den obändiga kättjan som tar överhanden när arbetsveckan närmar sig sitt slut, men det är ändå något särskilt skimrande över fredagar. Det spelar ingen roll vad man jobbar med eller vem man är – fredag är ändå något extra. Fredag är en skön symbios, en blandning av riktig arbetsdag och lazy ledighet. Utan fredag skulle vi gå under. Det är klart att det finns vissa workaholics, IT-nördar och liknande som inte vet om det är tisdag eller Karlstad. Men de flesta som har ett arbete i Sverige är inrangerade i ett system där fredagen är steget in i helgens ledighet. Så är det i de flesta civiliserade länder. Fredagen är lite mjukare och gladare. På amerikanska arbetsplatser har man ”casual Friday” med överenskommet ledigare klädsel, till exempel utan slips. Den svenska traditionen handlar snarare om att kapa nån timma eller tre från arbetsveckan så att man hinner med både Systembolaget och mataffären innan köerna blir för jobbiga. Sen ska man hem och ha ”fredagsmys”. Det är en stark tradition i den kärnfamiljära medelklass som dominerar vår befolkning. Alla får nåt de gillar: chips till ungarna, ost och kex till mamma och en saftig gintonic till pappa. Men redan på lördag morgon börjar den sköna bedövningen att släppa. I stället för att ligga kvar i sängen som en rättmätig drönare börjar man planera för allt som ska och måste göras innan det blir måndag igen. Innan man vet ordet av står man och förnedrar sig på nåt byggvaruhus eller (ännu värre) längs de gågator som vi skapat för att på ett effektivt sätt spendera arbetsveckans intäkter.Det är lätt att låta helgen stressa fram i invanda hjulspår. Och på söndag är det dags att vika tvätt, liksom. Det är signalen på att arbetsveckan lurar runt hörnet. Vi arbetar i fem dagar och är lediga i två. Så har det varit sedan tidigt sextiotal (innan dess jobbade stackarna på lördan också). Så är det. Men varför? Det finns ju en smartare lösning. Nämligen fyra dagars jobb och tre dagar ledigt. Jag är övertygad om att en sådan vecka skulle vara betydligt bättre än den vi har i dag. Oavsett om det blir någon arbetstidsförkortning eller inte så torde de flesta människor kunna klämma in sina arbetstimmar på fyra dagar. Väldigt många har tiotimmarsdagar redan nu, med 60-timmarsvecka som följd. Genom att komprimera arbetsveckan skulle effektiviteten öka. Vi skulle också orka mer, eftersom vi fått mer tid till att vila och ladda om. Värdet på arbetsveckan skulle bli högre för arbetsgivaren, och de längre helgerna skulle göra oss alla till bättre människor. En extra ledig dag skulle dessutom multiplicera till exempel handelns intäkter, vilket påverkar hela samhällsekonomin, på samma sätt som att en förlängning av helgen skapar mängder av nya jobb inom olika servicesektorer.För folkhälsan är det svårt att se något smartare. Tredagarshelger skulle ge oöverskådligt positiva effekter för väldigt många människor, inte minst när det gäller rekreation och socialt umgänge. Det vet ju alla hur välsignad till exempel en annandag påsk eller valborg kan kännas. Man nästan badar i tid. Tid för barnen, tid för släkt och vänner, tid för sig själv. Tid att tänka, tid att röra sig, tid att vila färdigt. Så skulle det kunna vara varje vecka. Det är faktiskt obegripligt att vi fortfarande harvar runt i något så omodernt som en 40-timmars femdagarsvecka. Går det ens att argumentera emot en kortare arbetsvecka med 50 procent mer helg?Det skulle väl möjligen vara att fredagarna förlorar sin särställning. Men annars ser jag inga hinder för en omedelbar amputation av den svenska arbetsveckan. 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
