Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
SÖNDAG 18 MARS 2001
 
 

Text: Herman Lindqvist
Tyck till om Herman Lindqvists kolumn
Läs mer av Herman Lindqvist
London – för alltid härlig och förfärlig
Utanför mitt hotellfönster vid Leicester Square i London står William Shakespeare staty, nonchalant lutad mot några böcker och pekande på en skylt med texten: ”Det finns inget annat mörker än okunnigheten”.

Hans blick är fästad på nöjestemplet the Empire och på kvällen då månen bländas av hundratals neonljus och blinkande skyltar, strömmar, skrålar, vrålar, tusentals uppfriskade Londonbor och turister runt Shakespeare park, där biografer, hamburgerställen, internetcaféer, pubar och diskotek ligger tätt.
Vare sig det är sommar eller vinter vinglar berusade nästan nakna 14-åriga flickor klädda bara i genomskinliga blusar, kortkorta kjolar, eskorterade av unga, lika berusade män i kortärmade skjortor och med öl- och spritflaskor i händerna. Keltiska parningstjut och fornnordiska bröl ekar mellan väggarna. Någon spyr, några slåss. Någon svimmar av och många ligger och sover direkt på den frostiga stenläggningen mellan överfulla sopsäckar.

Shakespeare skulle förmodligen inte ha haft något emot det brusande livet omkring sig. Han visste vad folkliga nöjen var. Det var hans levebröd. Shakespeare är ju, trots sina över fyra hundra år, en av världslitteraturens mest aktuella författare, alltid spelad, alltid omdiskuterad och omdebatterad. Senast hoppar tidningen Newsweek på honom. Han placeras på listan över veckans loosers, därför att forskare hittat spår av narkotika i hans efterlämnade rökpipor.
”Det finns inget annat mörker än okunnigheten” skulle han kunna mumla som svar på detta, för under hans tid var det svårt att hitta röktobak som inte var kryddad med starkare saker än tobaksblad. Det kan man se bl a på den belåtna, fjärrskådande blicken på piprökarna på samtida holländska oljemålningar.

   Svenska kulturskribenter bekymrar sig över att EU kommer att leda till att Europas länder förlorar sin själ, att allting blir likadant i alla länder. Dithän kommer vi nog inte på flera hundra år. London är och förblir London, lika underbart härligt de första dagarna, lika förfärligt efter en vecka.
  Det härliga är den glada och vänliga stämningen, världens bästa taxibilar, den snabba repliken, de vitsiga rubrikerna i tidningarna, de många teatrarna och museerna.
  
Det förfärliga, i alla fall för den som bott i Frankrike de senaste sexton åren, är det faktum att maten inte går att äta, eftersom man inte kan äta alla sina måltider varje dag på kinesiska eller indiska restauranger. De är dock världens bästa.
  Det förfärliga är att London är en av Europas mest osensuella, osexiga, oestetiska och osköna städer, där hela befolkningen, med drottningen i spetsen, verkar köpa sina kläder på rea hos Emmaus.
Londons själ förändras inte, kanske London förblir London alldeles för mycket. Det mesta är sig likt i synnerhet på de berömda teatrarna. Här går nämligen exakt samma pjäser och musicals år efter år: Mouthtrap, Cats, Miserables...

   Men nu är tillvaron så finurligt ordnad, att den som efter en vecka i detta ”Jolly good”-trevliga scoutläger längtar efter en verkligt vacker huvudstad, med välklädda, civiliserade människor som äter god mat, upplagt på ett aptitligt sätt, en stad med sinne för estetik och skönhet, där det pågår ett ständigt spel mellan könen, där luften är laddad med kärlek och där man när som helst och var som helst kan se unga och gamla kyssa varandra, den behöver bara ta tåget från Waterloo station för att tre timmar senare stiga av i hjärtat av Paris.
  Vad kan man mer begära?



Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
  FLER NYHETER