  | |
|
|
|
||||||
|
|
|
|
Säkert publicerades många viktiga artiklar i samband med den internationella kvinnodagen under förra veckan. Jag läste en bok som främst handlar om kvinnlig omskärelse, en grym berättelse om maktövergrepp. Waris Dirie, född som nomadflicka i Somalia, berättar om sitt liv i ”En blomma i Afrikas öken” (med skrivhjälp). Hon måste ha varit stark: när fadern ville att hon 13 år gammal skulle gifta sig med en 60-årig man flydde hon ut i öknen, barfota och med ett tygstycke om kroppen, sov under träd, liftade, våldtogs av lastbilschaufförer, lyckades ta sig till släktingar i huvudstaden Mogadishu och hamnade så småningom, fast hon var analfabet, som piga i London. Hon gjorde sensationell karriär som fotomodell men det är en senare historia. När hon var 6 år tvingades hon enligt stammens sed till omskärelse. Hon väcktes i hyddan tidigt på morgonen, modern tog med henne ut i snårskogen och en gammal ”zigenarkvinna”, ”slaktarkvinnan”, anlände. ”Hon stack ner sina långa fingrar i kappsäcken och fiskade upp ett trasigt rakblad. /.../ jag såg att den naggade rakblads-kanten var täckt av intorkat blod. Hon spottade på rakbladet och torkade av det mot klänningstyget. /.../ Innan jag visste ordet av började hon skära av mina könsorgan. Jag hörde ljudet av ett slött rakblad såga fram och tillbaka genom huden..” Waris förlorade medvetandet men när hon vaknade såg hon att kvinnan tagit taggar från akacieträd och sedan ”petade hon in en kraftig vit tråd genom hålen för att sy ihop mig”. Flickan vaknade vid en sten omlindad av blodiga trasor. Hon fick infektioner, hade underlivslidande och svåra smärtor i åratal, svimmade vid varje menstruation, tills hon i vuxen ålder fick hjälp av en läkare i London. Vi diskuterar diskriminering mot kvinnor i Sverige och bör ständigt göra det. Men om jag ska gradera förtryck framstår sådan omskärelse som värst. Få mått på underutveckling i världen är mer slående än kvinnornas villkor. Kvinnlig könsstympning är sedvänja i 28 länder i Afrika, 6 000 flickor om dagen är offer. Operationerna utförs av en barnmorska eller bykvinna, utan bedövning och med allehanda instrument, skriver Waris: ”rakblad, knivar, saxar, trasigt glas, vassa stenar – och i vissa områden – sina egna tänder”. Följden är ”omedelbar chockverkan, infektion, skador på urinröret och analöppningen, ärrbildning, stelkramp, blåskatarr, blodförgiftning, hiv och hepatit B”. Motivet är att kvinnor icke ska kunna njuta av sex, ett manligt övergrepp. Men seden stöds också av andra kvinnor, t ex Waris mamma, som höll fast henne under operationen bland buskarna i öknen. Det finns ett argument i debatten om skilda kulturer som går ut på att vi bör hysa respekt för avvikande sedvänjor. Invandrarkvinnors situation har diskuterats i uppmärksammade fall även i Sverige. Den mest ingående granskningen av sådana argument finner jag i filosofen Martha Nussbaums ”Women and human development”, med undertiteln ”The Capabilities approach”. Mänskliga rättigheter är för henne inte bara ett abstrakt begrepp utan en fråga om ”möjligheter”, ”capabilities”. Konstitution och lagar kan garantera frihet och jämlikhet och allehanda rättigheter men det krävs också reella möjligheter. Ett exempel är ”kvinnlig könsstympning, som berövar individer möjligheten att välja att fungera sexuellt (och även att välja celibat)”. Nussbaum ställer två värderingar mot varandra: respekt för andra seder och respekt för individens valfrihet för resten av livet. Hon hamrar hem, utförligt, analytiskt, engagerat, att den senare respekten har överlägset värde. Alltfler unga kvinnor i dessa länder träder nu fram och tar strid mot grymma seder. Vid mogen ålder vågade Waris berätta sin historia och nu arbetar hon för FN i kampen mot kvinnlig omskärelse, ”tortyr, sadism, illdåd”. 
Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se tips: 08-411 11 11 fax: 08-600 01 77 växeln: 08-725 20 00 |
|
