Lars Johan Hierta På internet sedan 1994  
AftonbladetSenaste nytt. Dygnet runt.
LÖRDAG 23 DECEMBER 2000
 
 

Text:  Robert Aschberg
Tyck till om Robert Aschbergs kolumn
Läs mer av Robert Aschberg
Soldaten Svejk är alltid en bra referens
Jag kom hem en aning förfriskad häromnatten och såg ett ufo på köksgolvet. Det var gulbrunt och sladdrigt och underligt i konsistensen. Varför tror alla att flygande tefat nödvändigtvis är gjorda av metall? Efter att ha lyft upp det på diskbänken ramlade jag i säng.
  Nästa morgon när den stora hunden stod och gnällde och ville underhållas så kom den lilla hunden smygande. Hon höll huvudet lågt och flinade och gjorde konstiga ljud. Sedan lade hon sig med huvudet under en stol så man bara såg hennes bakkropp. Svansen viftade frenetiskt.
  Skuld.
  Hon väntade på domen.
  Man behöver ingen lögndetektor för att se när den lilla hunden gjort något otillåtet. Hon vet var gränserna går, men förmår lika litet som kalfaktorn Baloun i ”Soldaten Svejk” att motstå något ätbart. Baloun åt ofta upp maten på tallriken medan han bar ut den till sin officer. Det hjälpte inte att officeren svor och skrek och slog honom. Baloun kunde helt enkelt inte hålla sig från att stoppa i sig det han skulle servera nästa gång heller.
  ”Soldaten Svejk” är en bra referensbok. Det mesta som sker i romanen sker också i verkliga livet. Världen är full av skojare, kufar och underliga hundar. Innan han tvingades exercera rekryten och gå ut i kriget livnärde sig Svejk, på att sälja blandrashundar han färgade om till rashundar. Sådan förädling är lika vanlig och utbredd i dagens samhälle. Fast nu handlar det inte om att snygga till vilsegångna hundkräk, utan om att pumpa upp företag som sysslar med informationsteknologi.
  Jaroslav Hasek, som skrev den fantastiska historien om Svejk var själv ett riktigt festoriginal. En dag sa han till sin fru att han skulle ut och köpa öl. Han kom tillbaka först efter tio år. Då hade han en ny fru i sällskap och ville flytta in i lägenheten igen.

Det visade sig vara en saffranskaka som den lilla hunden slitit åt sig och gnagt ned till något som såg ut att komma från yttre rymden. Den stora hunden har en helt annan karaktär. Hans begrepp om vad som är tillåtet och inte är mycket diffusa. Han utgår ifrån att det fritt fram i alla lägen. Ett förbud betyder ingenting om det inte understryks av ett rejält fysiskt hinder som kan stoppa honom. På honom ser man aldrig om han gjort något dumt. Han är en renodlad flåbuse som aldrig stiftat bekantskap med känslor av ånger och skuld. Botgöring är honom fullkomligt främmande. Han blir förnärmad när man hindrar honom från att äta direkt från julbordet.
  Bilden av hans psyke kompliceras ytterligare av att han ofta vill sitta i knät på folk. Eftersom han ser livsfarlig ut och väger ganska mycket leder det emellanåt till problem i sällskapslivet. Firar hundar jul? Ja, våra gör det. De får grisöron och tuggprylar inslagna i paket.
  När de slafsat i sig godiset och tuggat sönder leksakerna ordentligt bråkar de högljutt med varandra om någonting som man inte begriper. Därefter ligger de i vägen framför brasan så man snubblar på dem.
  Försöker man slå på tv:n så ställer de sig i vägen i tron att man vill titta på dem istället för på Arne Weise.
  Går man ut så vill de in. Går man in så vill de ut. Den lilla tål kyla och badar gärna i lerpölar. Den stora darrar av köld när termometern visar noll.

De ska alltid ha samma pinne. Skogen är full av pinnar, men hittar de en nedblåst gren eller ett vedträ så är det alltid just den grenen båda två vill ha. Helst vill de ha den med sig in i huset också, så de kan förvandla den till flis i mer ombonad miljö. De kan springa i 50 kilometer i timmen. Båda är mörkrädda. De blir alltid mycket arga på svanar. Åker man bil så skäller den lilla så fort man passerar en häst eller ko eller annan hund. Den stora gnäller oavbrutet om man inte är framme på tio minuter.
  Den lilla tittar gärna på naturprogram. Den stora tycker om att ligga i sängarna. Båda rotar i soporna. De äter gräs och kadaver. De är omåttligt intresserade av andra jyckars intimhygien och skyr inte publik när de hänger sig åt oralsex med vilt främmande hundar.
  Vad gör man?
  Härmed önskas alla skojare och kufar och underliga hundar en riktigt god jul.


Tipsa Aftonbladets nyhetsredaktion: ettan@aftonbladet.se
tips: 08-411 11 11
fax: 08-600 01 77
växeln: 08-725 20 00


   

   
  FLER NYHETER